Tillåt dig att skapa
Att hantverka är trots allt att skapa. En idé går från tanke till handling till utförande. Varje konstnär har sin process. Varje kompositör har sina egenheter. Jag blir så fantastiskt besatt av min idé att jag måste få grunna på den, och kanske till och med skissa lite på den. Jag kan gå och vara alldeles upprymd med idén på en skapelse i några timmar, för att slutligen lägga den till högen med resten av mina projekt. Bäst att spara den till en annan dag när tiden passar bättre. Det är ju oftast så, att man vill bygga det som man för stunden, inte har tid med.
Olika hantverk kräver lite olika förberedelser och desto klurigare och dyrare hantverk desto mer brukar jag förbereda. Rustsningssmide är fantastiskt krävande, både tidsmässigt och fysiskt på kroppen (många handleder har gått åt framför dålig hammarteknik) så där brukar jag göra mycket förberedelser.
Rustningssmide är en komplex process med många olika lager inbakade i helheten för att få ett godtyckligt resultat. Både stegen före och efter själva formandet är minst lika viktiga som formandet. Att knacka på en bit plåt med en hammare är ganska lätt, men att få biten att både se ut och röra sig som den ska är än mer utmanande.
Rustningssmide i sin enklaste beskrivning är att ta tredimensionella former, applicera dem på en tvådimensionell yta för att sedan skapa en tredimensionell form av. Själva formandet är därför ganska basalt i jämförelse med förarbetet. Om mönsterkonstruktionen är fel är det onödigt tidskrävande att åtgärda det i efterhand. Var ska man börja, var är det lättast, var böjer jag biten så att den fortfarande kan formas, var måste jag sträcka plåten, var ska den vara stark, var måste den röra sig.
Jag brukar få frågan:
-"Hur kan du bygga så himla mycket Jan?"
Det enkla svaret är kaffe. Det finns dock mer till det. Jag avsätter mycket tid åt mig själv och specifikt då mitt skapande. Antagligen en restprodukt från en längre period av arbetslöshet.
Jag är en väldigt högpresterande individ som sätter mycket prestige vid att jobba snabbt och effektivt. Jag får mycket njutning av att se konkreta resultat och färdiga produkter. Inte minst det beröm man får under publiceringen av sina skapelser. Det få känner till dock är att jag ofta tar långa pauser efter mitt skapande. Man blir lätt utmattad när man jobbar från början till slut i ett skede.
Angående lajv är det absolut vanligaste påståendet jag får höra "Men jag kan inte sy". Detta är infernaliskt frustrerande. Nej du kanske inte kan sy, trä en nål, har en ässja ståendes i skjulet, tillgång till stora mängder arbetsyta eller någon som kan visa dig hur man gör. Men du har alltid något.
De flesta människor har alla förutsättningar för att lära sig, för att skapa, men det saknas vilja. Det är det som gör mig så infernaliskt frustrerad att många inte vill se möjligheterna som ligger framför deras fötter. Denna gnällmentalitet att någon annan ska vara ansvarig för din ovilja som verkar prägla Sveriges landsbygd. Det var inte det att din affärsidé inte hör hemma i 2000-talets Sverige. Nej nej det var visst kommunens fel att ditt företag fick gå i konkurs. Det går att åstadkomma otroliga saker med de enklaste medel. Du kan till och med skulptera med mjöl, vatten, salt, ett stadigt grepp och en kökskniv.
Tro det eller ej men jag kunde verkligen inte sy, smida, slå plåt, eller ens rita. Jag har fått testa mig fram. Prövat, gjort, sett över varför det blev som det blev, gjort om, läsa på, utforska och studera, göra om igen, gjort rätt och slutligen fått något som jag varit nöjd med. Om du aldrig gör det kommer du definitivt aldrig att lyckas med det heller.
Mina första lajvkläder sydde jag när jag var femton på textilslöjden under min högstadieperiod på Fryxellska skolan. Tro tusan att det inte blev snyggt. Jag sydde hejvilt och det var trådar överallt. Passformen blev alldeles för smal så när jag väl tvättade tyget krympte det och plagget var förstört. Nu åtta år senare sitter jag och syr en paviljong som examensarbete samtidigt som jag lärt mig grunderna till rustningssmide de senaste månaderna.
Da Vinci ska ha sagt: "Veta är inte nog, vi måste tillämpa. Att vilja är inte nog, vi måste göra". Du har alla medel omkring dig, och inom dig. Så låt inget ursäkta ditt skapande utan tillåt dig att skapa. Skapa mänska för det är du gjord för.
/Jan Sigurd Olsson
Olika hantverk kräver lite olika förberedelser och desto klurigare och dyrare hantverk desto mer brukar jag förbereda. Rustsningssmide är fantastiskt krävande, både tidsmässigt och fysiskt på kroppen (många handleder har gått åt framför dålig hammarteknik) så där brukar jag göra mycket förberedelser.
Rustningssmide är en komplex process med många olika lager inbakade i helheten för att få ett godtyckligt resultat. Både stegen före och efter själva formandet är minst lika viktiga som formandet. Att knacka på en bit plåt med en hammare är ganska lätt, men att få biten att både se ut och röra sig som den ska är än mer utmanande.
Rustningssmide i sin enklaste beskrivning är att ta tredimensionella former, applicera dem på en tvådimensionell yta för att sedan skapa en tredimensionell form av. Själva formandet är därför ganska basalt i jämförelse med förarbetet. Om mönsterkonstruktionen är fel är det onödigt tidskrävande att åtgärda det i efterhand. Var ska man börja, var är det lättast, var böjer jag biten så att den fortfarande kan formas, var måste jag sträcka plåten, var ska den vara stark, var måste den röra sig.
Jag brukar få frågan:
-"Hur kan du bygga så himla mycket Jan?"
Det enkla svaret är kaffe. Det finns dock mer till det. Jag avsätter mycket tid åt mig själv och specifikt då mitt skapande. Antagligen en restprodukt från en längre period av arbetslöshet.
Jag är en väldigt högpresterande individ som sätter mycket prestige vid att jobba snabbt och effektivt. Jag får mycket njutning av att se konkreta resultat och färdiga produkter. Inte minst det beröm man får under publiceringen av sina skapelser. Det få känner till dock är att jag ofta tar långa pauser efter mitt skapande. Man blir lätt utmattad när man jobbar från början till slut i ett skede.
Angående lajv är det absolut vanligaste påståendet jag får höra "Men jag kan inte sy". Detta är infernaliskt frustrerande. Nej du kanske inte kan sy, trä en nål, har en ässja ståendes i skjulet, tillgång till stora mängder arbetsyta eller någon som kan visa dig hur man gör. Men du har alltid något.
De flesta människor har alla förutsättningar för att lära sig, för att skapa, men det saknas vilja. Det är det som gör mig så infernaliskt frustrerad att många inte vill se möjligheterna som ligger framför deras fötter. Denna gnällmentalitet att någon annan ska vara ansvarig för din ovilja som verkar prägla Sveriges landsbygd. Det var inte det att din affärsidé inte hör hemma i 2000-talets Sverige. Nej nej det var visst kommunens fel att ditt företag fick gå i konkurs. Det går att åstadkomma otroliga saker med de enklaste medel. Du kan till och med skulptera med mjöl, vatten, salt, ett stadigt grepp och en kökskniv.
Tro det eller ej men jag kunde verkligen inte sy, smida, slå plåt, eller ens rita. Jag har fått testa mig fram. Prövat, gjort, sett över varför det blev som det blev, gjort om, läsa på, utforska och studera, göra om igen, gjort rätt och slutligen fått något som jag varit nöjd med. Om du aldrig gör det kommer du definitivt aldrig att lyckas med det heller.
Mina första lajvkläder sydde jag när jag var femton på textilslöjden under min högstadieperiod på Fryxellska skolan. Tro tusan att det inte blev snyggt. Jag sydde hejvilt och det var trådar överallt. Passformen blev alldeles för smal så när jag väl tvättade tyget krympte det och plagget var förstört. Nu åtta år senare sitter jag och syr en paviljong som examensarbete samtidigt som jag lärt mig grunderna till rustningssmide de senaste månaderna.
Da Vinci ska ha sagt: "Veta är inte nog, vi måste tillämpa. Att vilja är inte nog, vi måste göra". Du har alla medel omkring dig, och inom dig. Så låt inget ursäkta ditt skapande utan tillåt dig att skapa. Skapa mänska för det är du gjord för.
/Jan Sigurd Olsson
Kommentarer