Levande rollspel
Min primära hobbyverksamhet är levande rollspel (lajv) och jag har därför blivit ombedd att skriva om det. Man skulle kunna motivera att hantverk egentligen är min primära hobby och det är oftast så jag presenterar det för andra. Att förklara vad levande rollspel är ibland ganska klurigt då det är en högst mångfacetterad hobby. Tillåt mig att utveckla.
Söker man på wikipedia kan man finna följande om levande rollspel:
"Levande rollspel eller lajv (från engelska live, live role-playing, även LARP av Live Action Role-Playing) är en teaterliknande hobbyverksamhet som har uppstått ur rollspelshobbyn men som numera är en fristående hobby.
I levande rollspel försöker varje deltagare åskådliggöra en påhittad person, kallad rollperson, roll eller figur, i tal och uppförande. Levande rollspel skiljer sig från vanligt rollspel (bordsrollspel) genom att man använder rekvisita och fysiskt agerar vad rollpersonen gör, och från exempelvis improvisationsteater genom att agerandet normalt sker utan publik."
Ovanstående beskrivning förklarar grundkonceptet ganska bra. Den stereotypa bilden av lajv är nördiga, oftast fysiskt underutvecklade, ungdomar i skogen med gummisvärd som härjar i skogen. På vissa lajv ser det säkert fortfarande ut så, även om det är en vanligt nidbild. En bild som kanske hör hemma mer på 90-talets lajvscen då lajv fortfarande var relativt nytt.
Sanningen är att lajv är mycket mer än så. Om man ser det från en strikt definition är lajv en grupp som gestaltar något/någon annan än sig själva, i ett scenario och gestaltar det utan publik i en form av friformsteater.
Till exempel
Område: En jordkällare
Scenario: Jorden går under, Ragnarök, allt är kaos, svält, vattenbrist, vad som helst allting är helt enkelt ganska jobbigt utanför den här jordkällaren. Som deltagare gestaltar ni en grupp som försöker ta skydd under katastrofen.
Deltagare: 4 - 6 st
Längd: 10 timmar.
Happ där gjorde vi ett lajvscenario. Väldigt enkelt, säkerligen väldigt underhållande också. Är det verkligen så simpelt? Ja i sin renaste form är lajv såpass enkelt. Däremot kan man alltid utveckla sin konst. Majoriteten av lajv kräver att man gör en trovärdig gestaltning av sin roll. Där kommer rekvisita, miljö och andra konstnärliga aspekter in i bilden. Rekvisita beror helt på vilket sorts scenario lajvet tar plats i och vad du spelar för karaktär. Ska du spela en soldat i
ett scenario som försöker gestalta en fiktionell avbildning av ett 1300-tals medeltida Europa, ja då bör du rimligtvis ha ett vapen.
Trots att lajv oftast tar plats utomhus inom avgränsade områden behöver de knappast göra det. Vissa lajv arrangerar man i blackboxar, generellt kända som blackboxlajv eller tejplajv (blackbox är en teatersal, en tom sal med svarta väggar och tak). Ett av mina mer underhållande lajv tog plats i en blackbox. Lajvet hette "När våra fantasyöden möts", som rekvisita plundrade vi den lokala lajvgarderoben och satte igång. Allt som egentligen var förutbestämt var en början och ett slut. För att gestalta ett tält tejpade vi en cirkel på golvet. Förvaringslådan med elektronisk utrustning blev ett altare. Två lådor blev ett stup där min roll knuffade ner sin bror och förråde honom. Väldigt tragiskt, vi siktade på grekisk tragedi.
Som liten sprang jag ofta runt i skogen och lekte krig. Det var skithäftigt. Några billiga plastvapen med ljudeffekter och några vänner på det så hade man ett hejdundrande slag. I skolan fäktades vi med pinnar på rasterna och lekte 'Sagan om ringen'.
Nu är jag 23 år gammal och inte mycket har ändrats egentligen. Det är fortfarande kul, det är fortfarande häftigt. Det som har ändrats är snarare höjden av immersion. Vi använder rekvisita i mycket större utsträckning för att skapa en starkare illusion. För mig är det fortfarande lajv, både som liten och också nu.
Inom försvarsmakten använder man sig av olika sorters övningar för att förbereda sina soldater inför det som krävs av dem. Stridsscenarion, fältövningar, sjukvårdsövningar och dylikt. Man skulle kunna vinkla att det är en form av lajv. Att ha debattövningar där man får debattera för debatterandets skull är också en form av lajv.
I lajvhobbyn är det vanligaste att man skapar allting själv. Både scenario, karaktär och rekvisitan man använder för att gestalta sin roll. Det är väl så jag fastnade. Jag tycker om att bygga och lajv var en stark drivkraft för att motivera mitt skapande. Det är lättare att motivera när man kan visualisera sin färdiga kreation. Samt att du ska gestalta en annan människas liv, det tar liksom aldrig slut med hantverk. Du kan alltid utveckla och hitta nya detaljer. Nya projekt att sätta i snurr. Därför brukar jag presentera mig själv som hantverkare eller säga att jag sysslar med historisk återskapning, snarare än att jag lajvar.
- Jaha lajv, du springer i skogen och fäktas med gummisvärd?
Det vanligaste bekymret inför lajv är, hur tusan ska jag klä mig? Jag brukar svara att det inte är viktigt. För det är det inte! Lajv handlar egentligen inte om rekvisitan, det handlar inte om att du har handsytt din dräkt efter historiska förlagor (även om det är kul) eller att du har det dyraste vapnet. För i grunden handlar lajv om att gestalta och spela ut. Och där är det mycket mer effektfullt hur du beter dig, än hur du klär dig.
/Jan Sigurd Olsson
Söker man på wikipedia kan man finna följande om levande rollspel:
"Levande rollspel eller lajv (från engelska live, live role-playing, även LARP av Live Action Role-Playing) är en teaterliknande hobbyverksamhet som har uppstått ur rollspelshobbyn men som numera är en fristående hobby.
I levande rollspel försöker varje deltagare åskådliggöra en påhittad person, kallad rollperson, roll eller figur, i tal och uppförande. Levande rollspel skiljer sig från vanligt rollspel (bordsrollspel) genom att man använder rekvisita och fysiskt agerar vad rollpersonen gör, och från exempelvis improvisationsteater genom att agerandet normalt sker utan publik."
Ovanstående beskrivning förklarar grundkonceptet ganska bra. Den stereotypa bilden av lajv är nördiga, oftast fysiskt underutvecklade, ungdomar i skogen med gummisvärd som härjar i skogen. På vissa lajv ser det säkert fortfarande ut så, även om det är en vanligt nidbild. En bild som kanske hör hemma mer på 90-talets lajvscen då lajv fortfarande var relativt nytt.
Sanningen är att lajv är mycket mer än så. Om man ser det från en strikt definition är lajv en grupp som gestaltar något/någon annan än sig själva, i ett scenario och gestaltar det utan publik i en form av friformsteater.
Till exempel
Område: En jordkällare
Scenario: Jorden går under, Ragnarök, allt är kaos, svält, vattenbrist, vad som helst allting är helt enkelt ganska jobbigt utanför den här jordkällaren. Som deltagare gestaltar ni en grupp som försöker ta skydd under katastrofen.
Deltagare: 4 - 6 st
Längd: 10 timmar.
Happ där gjorde vi ett lajvscenario. Väldigt enkelt, säkerligen väldigt underhållande också. Är det verkligen så simpelt? Ja i sin renaste form är lajv såpass enkelt. Däremot kan man alltid utveckla sin konst. Majoriteten av lajv kräver att man gör en trovärdig gestaltning av sin roll. Där kommer rekvisita, miljö och andra konstnärliga aspekter in i bilden. Rekvisita beror helt på vilket sorts scenario lajvet tar plats i och vad du spelar för karaktär. Ska du spela en soldat i
ett scenario som försöker gestalta en fiktionell avbildning av ett 1300-tals medeltida Europa, ja då bör du rimligtvis ha ett vapen.
Trots att lajv oftast tar plats utomhus inom avgränsade områden behöver de knappast göra det. Vissa lajv arrangerar man i blackboxar, generellt kända som blackboxlajv eller tejplajv (blackbox är en teatersal, en tom sal med svarta väggar och tak). Ett av mina mer underhållande lajv tog plats i en blackbox. Lajvet hette "När våra fantasyöden möts", som rekvisita plundrade vi den lokala lajvgarderoben och satte igång. Allt som egentligen var förutbestämt var en början och ett slut. För att gestalta ett tält tejpade vi en cirkel på golvet. Förvaringslådan med elektronisk utrustning blev ett altare. Två lådor blev ett stup där min roll knuffade ner sin bror och förråde honom. Väldigt tragiskt, vi siktade på grekisk tragedi.
Som liten sprang jag ofta runt i skogen och lekte krig. Det var skithäftigt. Några billiga plastvapen med ljudeffekter och några vänner på det så hade man ett hejdundrande slag. I skolan fäktades vi med pinnar på rasterna och lekte 'Sagan om ringen'.
Nu är jag 23 år gammal och inte mycket har ändrats egentligen. Det är fortfarande kul, det är fortfarande häftigt. Det som har ändrats är snarare höjden av immersion. Vi använder rekvisita i mycket större utsträckning för att skapa en starkare illusion. För mig är det fortfarande lajv, både som liten och också nu.
 |
| Krigshjärta 6, under en stridsscen. |
Inom försvarsmakten använder man sig av olika sorters övningar för att förbereda sina soldater inför det som krävs av dem. Stridsscenarion, fältövningar, sjukvårdsövningar och dylikt. Man skulle kunna vinkla att det är en form av lajv. Att ha debattövningar där man får debattera för debatterandets skull är också en form av lajv.
I lajvhobbyn är det vanligaste att man skapar allting själv. Både scenario, karaktär och rekvisitan man använder för att gestalta sin roll. Det är väl så jag fastnade. Jag tycker om att bygga och lajv var en stark drivkraft för att motivera mitt skapande. Det är lättare att motivera när man kan visualisera sin färdiga kreation. Samt att du ska gestalta en annan människas liv, det tar liksom aldrig slut med hantverk. Du kan alltid utveckla och hitta nya detaljer. Nya projekt att sätta i snurr. Därför brukar jag presentera mig själv som hantverkare eller säga att jag sysslar med historisk återskapning, snarare än att jag lajvar.
- Jaha lajv, du springer i skogen och fäktas med gummisvärd?
Det vanligaste bekymret inför lajv är, hur tusan ska jag klä mig? Jag brukar svara att det inte är viktigt. För det är det inte! Lajv handlar egentligen inte om rekvisitan, det handlar inte om att du har handsytt din dräkt efter historiska förlagor (även om det är kul) eller att du har det dyraste vapnet. För i grunden handlar lajv om att gestalta och spela ut. Och där är det mycket mer effektfullt hur du beter dig, än hur du klär dig.
/Jan Sigurd Olsson
Kommentarer