Mycket TV-tittande och besök hos Dr Sandqvist
Jag hade en mycket trygg uppväxt och världens bästa mamma och pappa. Jag spelade, under uppväxten, fotboll nästan varje ledig tid. Detta var ju innan fotbollen var organiserad. Mina kamrater och jag träffades och delade upp oss i lag och spelade på gator i Sunne och i Järnvägsparken. Just Järnvägsparken var alltid lite spännande. Där kunde vi bli utskällda och bortkörda av vaktmästare som arbetade på Sunne kommun. Gräsmattan fick nämligen inte skadas.
I väldigt unga år hade jag den lilla egenheten att jag satt och såg på TV sent på kvällarna. Det kunde vara filmer eller sport som på den tiden sändes i efterhand.
I nyheterna innan en fotbollsmatch skulle börja visade nyhetsprogramledaren en liten lapp med resultatet. Det var bara att blunda och invänta matchen.
Ibland var det någon klantig programledare som även läste upp resultatet vilket gjorde att det säkraste var att gå ut ur TV-rummet när resultatet skulle visas. Dumt att chansa.
Hursomhelst.
Min mamma tyckte att detta var oroväckande att jag som liten knatte satt och såg på TV sent på kvällarna. Mamma körde med förmaningar och kloka argument att det är viktigt att sova och så vidare. Pappa trädde in på banan och körde den lite mer hårdföra stilen:
– Då får vi väl ta bort TV:n. Det sistnämnda trodde jag inte alls på. Pappa såg ju lika mycket TV som jag. När deras egna knep inte bet tog mamma med mig till läkare. Den legendariske doktor Kent Sandqvist fick äran att ta emot mig och mamma.
När Sandqvist fick höra talas om min ”sjukdom” så lugnade han min mamma att hon skulle ta mig med på en promenad på kvällarna så skulle jag somna tidigt.
Min mamma som gillade Dr Sandqvist tyckte emellertid denna gång att rådet var helt förkastligt.
Doktor Sandqvist visste ju inte att jag spelade fotboll varje kväll och min mamma tyckte att jag fick nog med motion.
Jag fick även i fortsättningen sitta uppe på kvällarna …
I väldigt unga år hade jag den lilla egenheten att jag satt och såg på TV sent på kvällarna. Det kunde vara filmer eller sport som på den tiden sändes i efterhand.
 |
| Mamma tog med mig till doktorn för att råda bot mot för mycket TV-tittande. |
I nyheterna innan en fotbollsmatch skulle börja visade nyhetsprogramledaren en liten lapp med resultatet. Det var bara att blunda och invänta matchen.
Ibland var det någon klantig programledare som även läste upp resultatet vilket gjorde att det säkraste var att gå ut ur TV-rummet när resultatet skulle visas. Dumt att chansa.
Hursomhelst.
Min mamma tyckte att detta var oroväckande att jag som liten knatte satt och såg på TV sent på kvällarna. Mamma körde med förmaningar och kloka argument att det är viktigt att sova och så vidare. Pappa trädde in på banan och körde den lite mer hårdföra stilen:
– Då får vi väl ta bort TV:n. Det sistnämnda trodde jag inte alls på. Pappa såg ju lika mycket TV som jag. När deras egna knep inte bet tog mamma med mig till läkare. Den legendariske doktor Kent Sandqvist fick äran att ta emot mig och mamma.
När Sandqvist fick höra talas om min ”sjukdom” så lugnade han min mamma att hon skulle ta mig med på en promenad på kvällarna så skulle jag somna tidigt.
Min mamma som gillade Dr Sandqvist tyckte emellertid denna gång att rådet var helt förkastligt.
Doktor Sandqvist visste ju inte att jag spelade fotboll varje kväll och min mamma tyckte att jag fick nog med motion.
Jag fick även i fortsättningen sitta uppe på kvällarna …
/Reine
Kommentarer