Det går att cykla lika fort på en begagnad cykel
Hej!
Jag heter Reine Flodin och jag är en genuin Sunnebo. Jag ska blogga de närmsta två veckorna och har tänkt skriva om mig själv och om händelser som jag har varit med om.
Jag växte upp på Kvarngatan 9 i Sunne med bror och min mamma och pappa. Mina första skolår gjorde jag på Lerans skola under ledning av läraren Anita Lindskog.
Jag minns att jag tyckte skolan var toppen när jag gick i första klass. Jag och min kompis Urban, som bodde i samma trappuppgång, kom ofta väldigt tidigt till skolan på mornarna. Ibland var vi faktiskt de första personerna som kom till skolan. Vi satt på trappan när vaktmästare och lärare kom och låste upp. Detta beteende hos oss förändrades dock med åren och jag vill minnas att vi när vi gick i nionde klass var bland de sista som anlände till Fryxellska skolan när det ringde in på morgon.
Jag minns min uppväxt med bara soliga minnen. Det blev ännu bättre när vi 1972 flyttade till Åsvägen där mina föräldrar köpte hus.
Min mamma var hemmafru. Pappa hade egen affärsrörelse. Han sålde cyklar, mopeder och gräsklippare. Han lagade och reparerade även dessa saker.
Något jag minns väldigt väl var att trots att pappa sålde nya cyklar, mopeder och gräsklippare såg jag ingenting av dessa saker hemma. Jag fick alltid begagnade cyklar medan flera av mina kompisar hade nyare cyklar. När jag blev 15 år fick jag en gammal moped – Zündapp compact. Jag kan inte säga att det var den tuffaste och modernaste mopeden vid denna tid. Snarare det motsatta. Som gräsklippare hemma hade vi en begagnad handklippare utan motor. Ordspråket Skomakarens barn har de sämsta skorna, stämde i detta fall. Pappa var inte snål på något sätt men tyckte detta inte var något att lägga pengar på.
– Det går att cykla lika fort på en begagnad cykel som en ny …
/Reine
Jag heter Reine Flodin och jag är en genuin Sunnebo. Jag ska blogga de närmsta två veckorna och har tänkt skriva om mig själv och om händelser som jag har varit med om.
Jag växte upp på Kvarngatan 9 i Sunne med bror och min mamma och pappa. Mina första skolår gjorde jag på Lerans skola under ledning av läraren Anita Lindskog.
 |
| Reine är ”den där ljushåriga pôjken framför fröken” |
Jag minns att jag tyckte skolan var toppen när jag gick i första klass. Jag och min kompis Urban, som bodde i samma trappuppgång, kom ofta väldigt tidigt till skolan på mornarna. Ibland var vi faktiskt de första personerna som kom till skolan. Vi satt på trappan när vaktmästare och lärare kom och låste upp. Detta beteende hos oss förändrades dock med åren och jag vill minnas att vi när vi gick i nionde klass var bland de sista som anlände till Fryxellska skolan när det ringde in på morgon.
Jag minns min uppväxt med bara soliga minnen. Det blev ännu bättre när vi 1972 flyttade till Åsvägen där mina föräldrar köpte hus.
Min mamma var hemmafru. Pappa hade egen affärsrörelse. Han sålde cyklar, mopeder och gräsklippare. Han lagade och reparerade även dessa saker.
Något jag minns väldigt väl var att trots att pappa sålde nya cyklar, mopeder och gräsklippare såg jag ingenting av dessa saker hemma. Jag fick alltid begagnade cyklar medan flera av mina kompisar hade nyare cyklar. När jag blev 15 år fick jag en gammal moped – Zündapp compact. Jag kan inte säga att det var den tuffaste och modernaste mopeden vid denna tid. Snarare det motsatta. Som gräsklippare hemma hade vi en begagnad handklippare utan motor. Ordspråket Skomakarens barn har de sämsta skorna, stämde i detta fall. Pappa var inte snål på något sätt men tyckte detta inte var något att lägga pengar på.
– Det går att cykla lika fort på en begagnad cykel som en ny …
/Reine
 |
| Reine, idag |
Kommentarer