Varför blev man som man blev?
Ja, varför blev man som man blev? Arv och miljö säger någon, Ja, det är nog sant. Mina föräldrar har nog varit en stor del men jag tror inte det är hela sanningen.
Händelser i livet och möten med människor påverkar också väldigt mycket. En händelse som påverkade mitt liv rejält var när Håkan, en av mina bästa kamrater i skolan, förolyckades sommaren 1979 i en trafikolycka.
Vi hade valt samma linje i gymnasiet i Torsby och skulle börja där när sommarlovet var slut.
Jag var rätt blyg vid den här tiden och avskydde att stå inför folk. Efter denna sorgliga händelse så minns jag att mina rädslor försvann. Något av det värsta som kunde hända skedde och då fanns inget längre att vara rädd för.
Helt plötsligt kunde jag stå inför klassen och berätta och redovisa saker utan minsta rädsla. Den tragiska händelsen påverkade mig så starkt att jag blev en annan person. Jag kanske hade fått den personligheten senare i livet, men nu fick jag den tidigare helt klart.
När jag skriver dessa rader tänker jag på hur livet hade blivit för Håkan om han hade fått leva. Varför drabbades just han? Ett oskyldigt barn som var den bästa kompis som man kan tänka sig. Vi hade ju åkt moped massor av gånger på den där vägen. Hur kunde det ske?
Jag tror att det är viktigt med goda förebilder. Mina föräldrar har naturligtvis varit förebilder med sin fina människosyn och att alltid vilja hjälpa andra.
En annan förebild jag har haft är Eje Nilsson. Legendarisk fotbollsspelare och tränare och den bäste ungdomsledare jag har haft. Han är svensk mästare i fotboll med Djurgården 1959. Djurgården hade mängder av landslagsspelare på den tiden. Sven Tumba Johansson var också med i laget men höll redan då på med en massa egna projekt, så han spelade i laget när det var derbyn och ”viktiga” matcher. Eje har ju också under en mängd år tränat och fostrat ungdomar under sin långa karriär. Han har alltid varit en stor förebild med sin ledarstil. Han såg verkligen alla ungdomar. Det kan nog många skriva under på.
Av Åke Carlvik lärde jag mig att humor är viktigt. Det är viktigt att man har kul om det ska genomföras något. Han berättade att när han var vice ordförande i kommunstyrelsen, och det körde ihop sig med de politiska motståndarna i någon fråga, då kunde dåvarande ordförande i kommunstyrelsen Olle Söderberg säga:
- Nej, berätta något roligt Åke.
Det gjorde Åke, vilket lättade upp stämningen.
Åke med enbart sex år i folkskola var både kunnig och rolig och med en härlig självironi. Han hade en skön inställning till detta med att oroa sig.
- Man ska inte gå omkring och oroa sig, tyckte Åke. Säg att du går omkring och oroas över någonting och så händer inte det du oroas över. Då har du gått och oroat dig helt i onödan. Skulle det du oroas över verkligen inträffa blir det istället jobbigt inte bara en gång utan två gånger!
Händelser i livet och möten med människor påverkar också väldigt mycket. En händelse som påverkade mitt liv rejält var när Håkan, en av mina bästa kamrater i skolan, förolyckades sommaren 1979 i en trafikolycka.
 |
| Reine och Håkan |
Vi hade valt samma linje i gymnasiet i Torsby och skulle börja där när sommarlovet var slut.
Jag var rätt blyg vid den här tiden och avskydde att stå inför folk. Efter denna sorgliga händelse så minns jag att mina rädslor försvann. Något av det värsta som kunde hända skedde och då fanns inget längre att vara rädd för.
Helt plötsligt kunde jag stå inför klassen och berätta och redovisa saker utan minsta rädsla. Den tragiska händelsen påverkade mig så starkt att jag blev en annan person. Jag kanske hade fått den personligheten senare i livet, men nu fick jag den tidigare helt klart.
När jag skriver dessa rader tänker jag på hur livet hade blivit för Håkan om han hade fått leva. Varför drabbades just han? Ett oskyldigt barn som var den bästa kompis som man kan tänka sig. Vi hade ju åkt moped massor av gånger på den där vägen. Hur kunde det ske?
Jag tror att det är viktigt med goda förebilder. Mina föräldrar har naturligtvis varit förebilder med sin fina människosyn och att alltid vilja hjälpa andra.
 |
| Eje Nilsson stående, andra från höger |
En annan förebild jag har haft är Eje Nilsson. Legendarisk fotbollsspelare och tränare och den bäste ungdomsledare jag har haft. Han är svensk mästare i fotboll med Djurgården 1959. Djurgården hade mängder av landslagsspelare på den tiden. Sven Tumba Johansson var också med i laget men höll redan då på med en massa egna projekt, så han spelade i laget när det var derbyn och ”viktiga” matcher. Eje har ju också under en mängd år tränat och fostrat ungdomar under sin långa karriär. Han har alltid varit en stor förebild med sin ledarstil. Han såg verkligen alla ungdomar. Det kan nog många skriva under på.
Av Åke Carlvik lärde jag mig att humor är viktigt. Det är viktigt att man har kul om det ska genomföras något. Han berättade att när han var vice ordförande i kommunstyrelsen, och det körde ihop sig med de politiska motståndarna i någon fråga, då kunde dåvarande ordförande i kommunstyrelsen Olle Söderberg säga:
- Nej, berätta något roligt Åke.
Det gjorde Åke, vilket lättade upp stämningen.
 |
| Åke Carlvik |
Åke med enbart sex år i folkskola var både kunnig och rolig och med en härlig självironi. Han hade en skön inställning till detta med att oroa sig.
- Man ska inte gå omkring och oroa sig, tyckte Åke. Säg att du går omkring och oroas över någonting och så händer inte det du oroas över. Då har du gått och oroat dig helt i onödan. Skulle det du oroas över verkligen inträffa blir det istället jobbigt inte bara en gång utan två gånger!
/Reine
Kommentarer