Donald Trumps hårsvall
Det blir ju automatiskt så att man vaknar på fel sida när USA väljer Donald Trump till president. Jag har pluggat i USA, och jag tycker att det är ett fantastiskt land på många sätt och jag har träffat så mycket bra människor där, men kom igen … Vad hände?
Jag har precis avslutat ett projekt på Boråstapeter som pågått i ett år. Det har varit grymt! Jag har aldrig jobbat med tapeter innan, och det har varit skitkul att lära sig om olika trycktekniker på papper, tapetkunden och produktionen. Dessutom har jag trivts så jäkla bra med mina kollegor. Det är ju viktigast av allt! På köpet har jag blivit tapetmissionär! Jag är alltså 35 år gammal, ganska inredningsintresserad (även om mitt eget hem är något styvmoderligt behandlat) och aldrig tapetserat innan, men nu tvivlar jag på att jag någonsin kommer att måla en enda vägg igen.
Hursomhelst så är jag numera tillbaka i ateljén som jag delar med andra formgivare och konstnärer, och resten av hösten kommer jag att arbeta med förberedelser inför Heimtex 2017. Det är en av de största, viktigaste internationella mässorna för privat och offentlig textil och inredning. Den går av stapeln i Frankfurt. Det är ett stort projekt som kräver mycket förberedelse och arbete, och jag gör det tillsammans med Johanna Skånmyr på Studio Gul.
Mässor är ett jättebra sätt att komma ut och träffa kunder från hela världen, och det är nödvändigt eftersom marknaden här hemma är liten. Det är en stor investering för ett litet företag som mig, men det är också väldigt viktigt att komma ut och få se att mitt arbete står sig där ute i världen, och jag har sålt mönster till alla möjliga länder på det viset. Det är otroligt roligt när det kommer återkommande kunder, och även om jag är helt slut efter varje mässa, så tar det inte längre än att vi sitter på planet tillbaka hem innan vi börjar diskutera vad vi kan hitta på till nästa gång.
Jag vågar inte riktigt cykla till ateljén på morgonen nu eftersom det är halt. Annars så cyklar jag hela vintern, när jag inte är gravid vill säga. På Kaptensgatan i Majorna delar jag ateljé med både andra formgivare och konstnärer, och det är viktigt att ha någonstans att åka på morgonen. Det är ett sätt att få struktur på arbetet och det är viktigt att ha någon att äta lunch med, eller någon som man kan be om kritik på det man håller på med, eftersom man lätt blir lite insnöad när man arbetar med ett projekt.
ALLA mina mönster tecknar jag för hand och bearbetar dem sen i datorn. Jag skulle inte kunna jobba om jag skulle utgå från ett dataprogram när jag ska göra mina mönster. Det är ofta i lusten till olika medium som allt börjar. Min akvarellåda är en av mina trognaste partners, men det kan lika gärna vara så att jag upptäcker någon ny färg, penna eller papper som ger inspiration till nya mönster.
Det är något i det repeterade mönstret som fascinerar mig, och jag märker att jag gör rapporter (det vill säga repetitioner av något som kan fortsätta i oändlighet) av allt jag ser runtomkring mig. Det kan vara en magisk horisont, mönster i isen eller ett nertrampat tuggummi på asfalten när jag sitter och stirrar ner i backen och väntar på spårvagnen. Eller Donald Trumps hårsvall. Joo, det är sant!!! Jag är nog helt arbetsskadad.
/Helene
Jag har precis avslutat ett projekt på Boråstapeter som pågått i ett år. Det har varit grymt! Jag har aldrig jobbat med tapeter innan, och det har varit skitkul att lära sig om olika trycktekniker på papper, tapetkunden och produktionen. Dessutom har jag trivts så jäkla bra med mina kollegor. Det är ju viktigast av allt! På köpet har jag blivit tapetmissionär! Jag är alltså 35 år gammal, ganska inredningsintresserad (även om mitt eget hem är något styvmoderligt behandlat) och aldrig tapetserat innan, men nu tvivlar jag på att jag någonsin kommer att måla en enda vägg igen.
Hursomhelst så är jag numera tillbaka i ateljén som jag delar med andra formgivare och konstnärer, och resten av hösten kommer jag att arbeta med förberedelser inför Heimtex 2017. Det är en av de största, viktigaste internationella mässorna för privat och offentlig textil och inredning. Den går av stapeln i Frankfurt. Det är ett stort projekt som kräver mycket förberedelse och arbete, och jag gör det tillsammans med Johanna Skånmyr på Studio Gul.
 |
| En återkommande kund på mässor är franska 3suisses. Här är mitt mönster ”Piony” på bäddtextil. |
Mässor är ett jättebra sätt att komma ut och träffa kunder från hela världen, och det är nödvändigt eftersom marknaden här hemma är liten. Det är en stor investering för ett litet företag som mig, men det är också väldigt viktigt att komma ut och få se att mitt arbete står sig där ute i världen, och jag har sålt mönster till alla möjliga länder på det viset. Det är otroligt roligt när det kommer återkommande kunder, och även om jag är helt slut efter varje mässa, så tar det inte längre än att vi sitter på planet tillbaka hem innan vi börjar diskutera vad vi kan hitta på till nästa gång.
Jag vågar inte riktigt cykla till ateljén på morgonen nu eftersom det är halt. Annars så cyklar jag hela vintern, när jag inte är gravid vill säga. På Kaptensgatan i Majorna delar jag ateljé med både andra formgivare och konstnärer, och det är viktigt att ha någonstans att åka på morgonen. Det är ett sätt att få struktur på arbetet och det är viktigt att ha någon att äta lunch med, eller någon som man kan be om kritik på det man håller på med, eftersom man lätt blir lite insnöad när man arbetar med ett projekt.
 |
| Mönstret ”Ljung” för 3suisses. |
ALLA mina mönster tecknar jag för hand och bearbetar dem sen i datorn. Jag skulle inte kunna jobba om jag skulle utgå från ett dataprogram när jag ska göra mina mönster. Det är ofta i lusten till olika medium som allt börjar. Min akvarellåda är en av mina trognaste partners, men det kan lika gärna vara så att jag upptäcker någon ny färg, penna eller papper som ger inspiration till nya mönster.
Det är något i det repeterade mönstret som fascinerar mig, och jag märker att jag gör rapporter (det vill säga repetitioner av något som kan fortsätta i oändlighet) av allt jag ser runtomkring mig. Det kan vara en magisk horisont, mönster i isen eller ett nertrampat tuggummi på asfalten när jag sitter och stirrar ner i backen och väntar på spårvagnen. Eller Donald Trumps hårsvall. Joo, det är sant!!! Jag är nog helt arbetsskadad.
/Helene
Kommentarer