Kråkrövad
Jag jobbar i en bransch som är väldigt trend styrd, och något som jag alltid får kämpa med är att försöka ”hålla koll”.
Det är ju i och för sig roligt att det ingår att läsa inredningstidningar och gå på trendföreläsningar, men egentligen så tycker jag inte att det är särskilt intressant. Däremot är berättelsen och kvalitén i till exempel ett bruksföremål eller ett mönster intressant. Jag tror att det är det som gör att vissa föremål blir älskade i generationer, och vissa bara håller säsongen ut.
Jag skulle kunna predika om det här länge, men det skulle bara bli långrandigt. Men jag tror på saker som är laddade med mer än bara en snygg look, och jag tror på att vi kommer att vilja ha färre prylar, men med bra kvalité, det ligger liksom i tiden.
Det är det som låg bakom mina mönster i min Nils Holgersson kollektion. Selma Lagerlöf är en av mina stora förebilder. Jag återkommer ofta till hennes böcker, och min sista vurm har varit för Nils Holgersson.
De beskrivningar som hon gör av djuren och naturen i ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige” får min fantasi att kicka igång. Jag tror att den boken kommer att vara en livslång inspirationskälla för mig som formgivare tack vara den bildliga och poetiska texten.
Hittills har mitt Nils Holgersson projekt resulterat i ett antal skisser, målningar och mönster som jag ställde ut på Galleri Björken i Sunne. Jag minns så väl när jag hade mitt första möte med Tuula Dajén. Jag hade ringt henne bara för att prata om mina idéer och se om det fanns någon möjlighet att göra nåt i Sunne. Kanske workshop med barn eller vad som helst. Jag hade inget tydligt utarbetat projekt, bara lösa skisser, men var full av energi för att göra något hemma i Sunne, med just Selmas texter, även om jag inte visste vad.
När vi träffades hakade hon i direkt och förstod precis vad jag menade! ”-Vi gör en utställning nästa sommar!”
Det är en en häftig känsla att träffa nån som vågar att ge en fria tyglar, och det blev ju kanonbra! Jag åkte hem och jobbade med mina mönster i nästan ett år innan vernissagen, och jag säljer fortfarande mina produkter från den kollektionen.
Och jag kommer heller aldrig att glömma när jag traskade upp till Ola Evensson på Fryksdalsens Sparbank eftersom mina Selma Lagerlöf brickor skulle vara perfekta give aways för banken.
Jag var så nervös att jag höll på att kissa på mig, och det slutade med att jag bara dillade om kvinnlig rösträtt:) Hahaha! Men han köpte ett gäng brickor iallafall, och jag hoppas verkligen att de har varit uppskattade:) Dessutom var han ju väldigt trevlig och enkel att prata med, så jag hade ju inte behövt att ladda från tårna, men man lär så länge man lever:)
Nu sitter jag på kammaren och funderar på nya Sunne projekt.
Det är kul att få en så positiv respons från människor när jag berättar var jag kommer ifrån, och i stort sett alla tycker att vi är så himla trevliga vi värmlänningar och att det är så vackert i Fryksdalen.
Att jobba med berättelser och mönster med vår hemtrakt som utgångspunkt är ett sätt att lära mig mer om platsen jag är född på, och det är roligt att ha ett specifikt ändamål med arbetet. Men än ligger det bara små tankefrön och skvalpar runt, så vad det blir, det vet jag inte än….
Jag tycker om att åka på inspirationsresor ut i världen, tanka på min hjärna och se vad andra gör, men allra oftast så räcker det bara med att gräva där man står!/Helene
Det är ju i och för sig roligt att det ingår att läsa inredningstidningar och gå på trendföreläsningar, men egentligen så tycker jag inte att det är särskilt intressant. Däremot är berättelsen och kvalitén i till exempel ett bruksföremål eller ett mönster intressant. Jag tror att det är det som gör att vissa föremål blir älskade i generationer, och vissa bara håller säsongen ut.
Jag skulle kunna predika om det här länge, men det skulle bara bli långrandigt. Men jag tror på saker som är laddade med mer än bara en snygg look, och jag tror på att vi kommer att vilja ha färre prylar, men med bra kvalité, det ligger liksom i tiden.
Det är det som låg bakom mina mönster i min Nils Holgersson kollektion. Selma Lagerlöf är en av mina stora förebilder. Jag återkommer ofta till hennes böcker, och min sista vurm har varit för Nils Holgersson.
De beskrivningar som hon gör av djuren och naturen i ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige” får min fantasi att kicka igång. Jag tror att den boken kommer att vara en livslång inspirationskälla för mig som formgivare tack vara den bildliga och poetiska texten.
 |
| ”Ända hittills hade kråkorna flaxat omkring honom i tät svärm och huggit efter honom, men när han kastade ut slantarna, glömde de men ens sin hämndlystnad och skyndade att plocka. Pojken slängde ut pengar nävtals, och alla kråkorna, ja, själva Vind-Kåra fångade upp dem. Och var och en, som lyckades att få fatt i en penning, for i största hast bort till boet för att gömma den". |
Hittills har mitt Nils Holgersson projekt resulterat i ett antal skisser, målningar och mönster som jag ställde ut på Galleri Björken i Sunne. Jag minns så väl när jag hade mitt första möte med Tuula Dajén. Jag hade ringt henne bara för att prata om mina idéer och se om det fanns någon möjlighet att göra nåt i Sunne. Kanske workshop med barn eller vad som helst. Jag hade inget tydligt utarbetat projekt, bara lösa skisser, men var full av energi för att göra något hemma i Sunne, med just Selmas texter, även om jag inte visste vad.
När vi träffades hakade hon i direkt och förstod precis vad jag menade! ”-Vi gör en utställning nästa sommar!”
Det är en en häftig känsla att träffa nån som vågar att ge en fria tyglar, och det blev ju kanonbra! Jag åkte hem och jobbade med mina mönster i nästan ett år innan vernissagen, och jag säljer fortfarande mina produkter från den kollektionen.
 |
| “De behövde inte heller vänta förgäves, ty så snart som kråkorna hade slutat, kommo hararna framspringande. De strömmade fram i en lång rad utan synnerlig ordning. I somliga led kom en ensam, i andra sprungo tre eller fyra i bredd. Alla hade rest sig på två ben, och de rusade fram med sådan fart,att de långa öronen svängde åt alla håll. Medan de sprungo, snurrade de runt, gjorde höga hopp och dunkade framtassarna mot revbenen, så att det skrällde. Somliga slogo en lång rad av kullerbyttor, andra veko ihop sig och rullade framåt som hjul, en stod på ett ben och svingade runt, en gick på framfötterna." |
Jag var så nervös att jag höll på att kissa på mig, och det slutade med att jag bara dillade om kvinnlig rösträtt:) Hahaha! Men han köpte ett gäng brickor iallafall, och jag hoppas verkligen att de har varit uppskattade:) Dessutom var han ju väldigt trevlig och enkel att prata med, så jag hade ju inte behövt att ladda från tårna, men man lär så länge man lever:)
 |
| Skisser på byggnader i Sunne. Kanske det blir nästa projekt…. |
Det är kul att få en så positiv respons från människor när jag berättar var jag kommer ifrån, och i stort sett alla tycker att vi är så himla trevliga vi värmlänningar och att det är så vackert i Fryksdalen.
Att jobba med berättelser och mönster med vår hemtrakt som utgångspunkt är ett sätt att lära mig mer om platsen jag är född på, och det är roligt att ha ett specifikt ändamål med arbetet. Men än ligger det bara små tankefrön och skvalpar runt, så vad det blir, det vet jag inte än….
Jag tycker om att åka på inspirationsresor ut i världen, tanka på min hjärna och se vad andra gör, men allra oftast så räcker det bara med att gräva där man står!/Helene
Kommentarer