Äventyr och vänskap

Jag har en kusin som heter Johanna. Och för någon vecka sedan kom jag på vad som är skillnaden mellan henne och mina andra kompisar, förutom det faktum att hon är min kusin. Det fina med henne är att jag aldrig behöver känna mig osäker eller försiktig. Behöver jag gå på toa hos henne, då gör jag det. Vill jag ha en clementin, då tar jag det. Man slipper det där tjafset som är så jobbigt:

- ”Eh... jag är lite hungrig...”

- ”Oj! Eh, ska vi äta yoghurt, äpple, det finns melon om du vill ha?”

- ”Det blir nog bra med ett äpple”

Eller när jag ska sova över (vilket jag gör nästan jämt) så slipper man det där:

- ”Vill du sova i min säng så kan jag sova på madrassen på golvet?”

- ”Nej det är okej”

 -”Men du får bestämma, du är ju gäst!”

Och det är väl just det, jag är nog ingen gäst längre. Men i det här fallet är det något positivt. Väldigt positivt.

Johannas familj bor i Stockholm, men har ett ”lantställe” (det ordet tycker jag inte om) 30 minuter från mig. Där har de egen badplats i en sjö där vi badar minst hundra gånger varje sommar.
Men i somras bestämde vi oss för att ta ett steg till. Vi rodde ut i sjön en blåsig julimorgon. Vi var borta tre dagar, bodde på två olika pyttesmå öar och fick se en simmande älgtjur. Det bästa var att vi filmade alltihop och jag har precis blivit klar med redigerandet. Även om det var ganska tråkigt ibland när vi satt på varsin sten och inte visste vad vi skulle göra (för vad gör man på en ö?) så var det det största äventyr jag någonsin varit med om.

Jag tror att alla behöver en egen ”Johanna”. Någon som vet allt, man behöver inte förklara - hon förstår. Sedan är det ju en fördel om ”Johannan” har samma humor som en. Ett ord kan få oss att falla i gapskratt, för att just det ordet har en berättelse. En historia om inveklade saker som satt ihop och slutligen blev ett skämt. Som när vi blev utlåsta på Bergvik, när vi totalt gjorde bort oss i en biosalong, det 4 år gamla rabarberbladet på loftet, eller när vi badade i en jordhög. Låter det kul? Nej, det är det bara Johanna som tycker. Också jag förstås.

Och vi har redan börjat planera nästa sommars utflykt...
/Fia =)