Inte helt perfekt

I lördags städade jag mitt rum in och ut vändigt, det har nog aldrig varit så fint förut. Det är konstigt, för nu när rummet är fint, då är jag glad. Hur man mår beror verkligen på konstiga saker. Som tillexempel på morgonen när klockan ringer är jag sur som ett åskmoln. Jag tänker i tre sekunder ”jag vägrar gå upp”, sen förstår jag att jag måste och gör det. Sen i nån minut medan jag klär på mig är jag fortfarande arg ”...vad är det för mening med att gå upp varje morgon? Jag ska ju ändå i säng om några timmar! Jag vill inte!”. Sedan kommer jag på att ”Ja, idag är det bild, jippey!” eller ”Just det, idag är det ju volleyboll träning!” och så skiner jag upp och skuttar ut till badrummet.

Sen så kommer man till skolan och där pratar alla om den låten som är så(ååå) bra. Jag fattar ingenting, försöker låtsas att jag inte är helt borta genom nicka lite eller så. Det är då jag undrar om hjärnan verkligen är helt med hela tiden. Eller om någon säger:

”Du vet hon som går borta i B som typ rita på nåt skåp eller nåt, såg du vilket sött linne hon hade förut i matsalen?”
”Ja, just det hon ja. Öh, ja det var ju jätte... snyggt?” Eller vad sjutton snackar du om?

Nu ska ni inte tro att mina kompisar har koll på allt och vet allt. För nej, dom är faktiskt lika töntiga och roliga som jag. Och jag tror att dom är nog också- precis som jag – inte helt perfekt alla gånger.



Jag kan i alla fall slå två flugor i en smäll!