Mitt liv i Sunne - del 3
Högstadietiden svischade förbi, och
jag valdes här in i elevrådet och kom då i kontakt med biträdande rektor Agneta
Sjöström, som kom att bli en av mina favoriter under högstadietiden,
tillsammans med Perra, Per-Arne Hermansson.
Tiden kom att välja gymnasieskola
och även tankar om yrken började snurra… Jag har verkligen aldrig vetat vad jag
ville bli. Eller fel, jag har alltid vetat – men ändrat mig ungefär en gång i
månaden. Jag har pendlat mellan extrem-meteorolog (att jobba med vulkaner och
tornados) till arkitekt och journalist.
Jag hade aldrig en tanke på att flytta
från Sunne som många andra gjorde här. Jag var absolut inte mogen att flytta
hemifrån. Det var otroligt viktigt för mig att möjligheten att plugga i Sunne
fanns. Efter sommaren 2005 började jag på Broby Gymnasieskola, på andra sidan
cykelställen från min gamla högstadieskola. Det här var också en period som jag
inte minns alltför mycket ifrån. Jag hade min favoritlärare genom tiderna här,
Carl-Magnus Hedefalk. Tack snälla för att du är lärare. Om alla hade varit som
Carl-Magnus hade skolan varit så mycket lättare för många elever. Han var min
mentor och svenskalärare.
Här blev golfen också viktigare och
viktigare för mig. Jag var ledare och satt i juniorkommittén. Jag inser såhär
när jag blickar tillbaka att det funnits personer i mitt liv som betytt
otroligt mycket. Kanske uppskattade jag dem inte just då, men de har påverkat
mig och gett mig möjligheter att utvecklas.
Jag har nog alltid varit ganska
nyfiken och intresserad av att utvecklas, även om jag inte kunnat sätta ord på
det förrän senare, men jag har alltid drivits av ”bli något”. Sen vad det
skulle komma att bli, har varit högst oklart, och det är det än.
Åter till
golfen under den här perioden. Sunne Golfklubb hade en väldigt viktig klubbchef,
Lena Gynnemo. Kanske är Lena den viktigaste personen någonsin. Lena gav mig
förtroende att vara med och påverka Sunne Golfklubb och lyssnade på mig. Men
det bästa du gjorde Lena, var att skicka mig på en utbildning i Stockholm som
Svenska Golfförbundets ungdomsråd anordnade.
Jag åkte iväg och här blev det
klart för mig vad mitt första mål i livet skulle bli. Killen på scenen som höll
i utbildningen hette Philip och var typ min idol här. Han var ordförande i
Svenska Golfförbundets Ungdomsråd. Herregud, vilket mål. Utbildningen var två
dagar i himmelriket, och jag insåg att det fanns hundratals unga personer som
kände som jag, att de ville vara med och utveckla och utvecklas.
Sen visade det
sig några år senare också att det var här som jag och min sambo träffades
första gången, men det visste vi inte då. Nära avfärd på söndag eftermiddag
efter utbildningens slut kom Philip fram till mig och sa att Ungdomsrådet
skulle rekrytera en person och uppmanade mig att söka. OM jag gjorde. Jag sökte
som bara den…
/Sofia
/Sofia
 |
| Från utbildningen i Stockholm |
