Blyga värmlänningar
Jag är en kvarting. Det vill säga: jag är 25 procent värmlänning.
Min morfar var värmlänning - från Silbodal i Årjäng . Som så många av dagens unga, reste han till Oslo för att söka lyckan. Han gifte sig i vuxen ålder med min mormor 1911. Även hon hade rest till Oslo för att hitta ett jobb, från Barbu v /Arendal långt söderut i Norge. De fick fyra barn, tre växte upp och fick i sin tur tillsammans åtta barn, jag och min kusiner .
Jag fick aldrig träffa min morföräldrar, de dog innan jag föddes. Men min mamma sjöng och berättade om Värmland. Det var svenska julsånger när vi dansade runt julgranen .
 |
| Mormor och morfar |
Jag fick aldrig träffa min morföräldrar, de dog innan jag föddes. Men min mamma sjöng och berättade om Värmland. Det var svenska julsånger när vi dansade runt julgranen .
När hon gifte sig med min far ville hon se ut som en svensk brud. Hon beställde en brudkrona i silver, som skulle se ut som den de svenska brudarna hade på den tiden . Men den norska guldsmeden förstod inte vad hon ville ha. Så det syns på bröllopsbilden att det är en förnorskad svensk brudkrona hon bär.
Min fars familj kommer från Gudbrandsdalen . Mitt efternamn är hans och betydande toll = tall och rud = röja. Ett gammalt medeltida släktnamn från en familj som röjde tall för att bygga upp gården.
Min mamma och pappa var väldigt olika. Men de var gifta i nästan 40 år innan min pappa dog 1981. Jag har lärt mig mycket av båda. Att förlora sina föräldrar är en stor förlust. Det tänker man inte på förrän det händer.
Det är bra att känna till sina rötter. Nu har en av mina kusiner hittat vår värmländska släkt och det blir stor släktträff i Silbodal i september. Det ska bli spännande!
Det senaste halvåret har jag ansträngt mig för att bli en integrerad värmlänning. Jag har varit volontär på Brogårdens Nobel middag, har jag anmält mig till nätverket Majorskorna, till Röda Korset, i Trädgårsamatörerna och jag deltog i Sunne kommuns projekt "Halv Åtta hos mig" som nyligen är avslutat. Det var ett mycket lyckat projekt, åtminstone för min grupp. Vi träffas fortfarande för lunch en gång i månaden. Jag tror att jag nu har avancerat från en kvarts till en halv värmlänning!
MEN: I Sunne kommun bor det ungefär 13 000 personer. Om man inte räknar med de som är för unga eller för gamla, så borde det finnas minst 6 000 som kunde ha deltagit i "Halv Åtta ... " . Det var bara38. Jag undrar varför ?
Jag tror att sanningen är att värmlänningar är blyga . De vill inte verka nyfikna, inte vara till besvär eller vara påstridiga. Men det är kul att träffa och lära känna nya människor. Om du inte vågar, då vinner du heller inte. Säg hej till mig om du ser mig och hälsa mig välkommen som Sunne-bo. Det skulle glädja mig mycket ! /Anne Elin Tollerud
 |
| Mor |
När hon gifte sig med min far ville hon se ut som en svensk brud. Hon beställde en brudkrona i silver, som skulle se ut som den de svenska brudarna hade på den tiden . Men den norska guldsmeden förstod inte vad hon ville ha. Så det syns på bröllopsbilden att det är en förnorskad svensk brudkrona hon bär.
Min fars familj kommer från Gudbrandsdalen . Mitt efternamn är hans och betydande toll = tall och rud = röja. Ett gammalt medeltida släktnamn från en familj som röjde tall för att bygga upp gården.
 |
| Far |
Det är bra att känna till sina rötter. Nu har en av mina kusiner hittat vår värmländska släkt och det blir stor släktträff i Silbodal i september. Det ska bli spännande!
Det senaste halvåret har jag ansträngt mig för att bli en integrerad värmlänning. Jag har varit volontär på Brogårdens Nobel middag, har jag anmält mig till nätverket Majorskorna, till Röda Korset, i Trädgårsamatörerna och jag deltog i Sunne kommuns projekt "Halv Åtta hos mig" som nyligen är avslutat. Det var ett mycket lyckat projekt, åtminstone för min grupp. Vi träffas fortfarande för lunch en gång i månaden. Jag tror att jag nu har avancerat från en kvarts till en halv värmlänning!
MEN: I Sunne kommun bor det ungefär 13 000 personer. Om man inte räknar med de som är för unga eller för gamla, så borde det finnas minst 6 000 som kunde ha deltagit i "Halv Åtta ... " . Det var bara38. Jag undrar varför ?
Jag tror att sanningen är att värmlänningar är blyga . De vill inte verka nyfikna, inte vara till besvär eller vara påstridiga. Men det är kul att träffa och lära känna nya människor. Om du inte vågar, då vinner du heller inte. Säg hej till mig om du ser mig och hälsa mig välkommen som Sunne-bo. Det skulle glädja mig mycket ! /Anne Elin Tollerud
Kommentarer