Verktygsmaja
Varför är det bara män som ska ha verktyg? Det är ju kvinnorna som behöver dem. Kvinnor har inte den muskelstyrka som behövs för att utföra alla tunga och specialiserade uppgifter som män ska ha de bästa och senaste verktygen och maskinerna till.
Att skruva i en skruv i botten utan borr, är tungt.
Att dra upp en mutter utan en ordentlig tång, är omöjligt.
För en snabb biltvätt, behövs en högtryckstvätt.
För att byta däck på bilen: en domkraft.
En gång i tiden hade jag faktiskt en vinkelslip, men den gick sönder. Tyvärr. Tack och lov, jag var lite rädd för att använda den.
Jag har i alla år arbetat som journalist och kulturproducent, men jag gillar faktiskt praktiskt arbete som att mura och snickra. Det är bara det att jag aldrig har fått lära mig det. Innan jag fick tag i en riktig hyvelbänk, använde jag helt enkelt tjock tejp för att hålla ihop bitarna jag skulle såga, spika ihop eller måla. Grannarna skrattade .
Jag är på god väg att bli en samlare. Jag har för länge sedan köpt en bra borrmaskin med tillbehör . I fjol köpte jag en röjsåg. Jag kallar det en motordriven lie, för den gamla lien jag köpte, klarade jag inte av att använda. Den hänger nu som dekoration på väggen i snickerboa.
Det är väldigt roligt att se hur höga nässlor och annat sly faller när jag använder röjsågen. Jag köpte också en motorsåg. Men den vågade jag aldrig använda, trots att jag skulle ha haft god användning för den många gånger. Så den gav jag bort. Man får tacka snälla grannar för hjälp med att fälla dåliga träd och att såga i armeringsjärn, som jag använder som spaljé för mina växter.
Jag älskar att gå på auktion och loppis. Det är något jag inte är van vid från Oslo. Jag menar antalet och omfattningen.
Jag är alltid ute efter verktyg, nya som gamla. Grannarna skrattar när jag kommer hem med gamla saker, som trähyvlar och rostiga spett.
Mitt senaste inköp är en isborr, köpt på blocket för 300. Vad jag ska ha det till? Inte fiska i alla fall. Det är fin jord här där jag bor, men det är mycket lera, och den är hårt packad av traktorer, skylifts, gräsklippare med mera. Det är tungt arbete gräva, med andra ord. Så jag använder isborren till detta. Rekommenderas starkt. Det går lätt som ingenting, men jorden måste vara torr, naturligtvis, eller fryst. Att sätta ner stolpar till hallonen eller spaljéer är ingen sak längre. Och att göra en planteringsgrop för rosor , som ska vara så djupt, går som en lek. Så jag kallar isborren för min nya leksak.
Grannarna skrattar och kalla mig för verktygs-Maja. Men det bjuder jag på.
/Anne Elin Tollerud
Att skruva i en skruv i botten utan borr, är tungt.
Att dra upp en mutter utan en ordentlig tång, är omöjligt.
För en snabb biltvätt, behövs en högtryckstvätt.
För att byta däck på bilen: en domkraft.
En gång i tiden hade jag faktiskt en vinkelslip, men den gick sönder. Tyvärr. Tack och lov, jag var lite rädd för att använda den.
Jag har i alla år arbetat som journalist och kulturproducent, men jag gillar faktiskt praktiskt arbete som att mura och snickra. Det är bara det att jag aldrig har fått lära mig det. Innan jag fick tag i en riktig hyvelbänk, använde jag helt enkelt tjock tejp för att hålla ihop bitarna jag skulle såga, spika ihop eller måla. Grannarna skrattade .
Jag är på god väg att bli en samlare. Jag har för länge sedan köpt en bra borrmaskin med tillbehör . I fjol köpte jag en röjsåg. Jag kallar det en motordriven lie, för den gamla lien jag köpte, klarade jag inte av att använda. Den hänger nu som dekoration på väggen i snickerboa.
Det är väldigt roligt att se hur höga nässlor och annat sly faller när jag använder röjsågen. Jag köpte också en motorsåg. Men den vågade jag aldrig använda, trots att jag skulle ha haft god användning för den många gånger. Så den gav jag bort. Man får tacka snälla grannar för hjälp med att fälla dåliga träd och att såga i armeringsjärn, som jag använder som spaljé för mina växter.
Jag älskar att gå på auktion och loppis. Det är något jag inte är van vid från Oslo. Jag menar antalet och omfattningen.
Jag är alltid ute efter verktyg, nya som gamla. Grannarna skrattar när jag kommer hem med gamla saker, som trähyvlar och rostiga spett.
 |
| Isborren är min nya leksak och vän i trädgården |
Grannarna skrattar och kalla mig för verktygs-Maja. Men det bjuder jag på.
/Anne Elin Tollerud
Kommentarer