Snart dags för fredagsmys!
Jag älskar att ha en stor och bullrig familj. Jag dukar alltid upp middag för sex personer, men inte sällan för åtta eller kanske rentav tio eftersom barnen alltid har någon eller några kompisar med sig hem. Och det är en vanlig vardagsmiddag och ja, det kan det vara rörigt, men jag njuter verkligen av varje sekund. Såsom ensambarn har jag alltid tyckt att det verkar fantastiskt med stora familjer och ja, det är det ju också.
Minst fem barn tänkte jag mig. Eller kanske så många vi hinner få till innan jag fyller fyrtio, föreslog jag för maken. Men när fjärde barnet kom så insåg vi att det nog var dags att sätta stopp precis där eftersom dygnet inte har fler än tjugofyra timmar.
Nu när jag tittar på aktivitetskalendern på kylskåpet på morgonen ser jag som minst fyra och som mest åtta förberedelser. Mackor bres, gympapåsar packas, tenniskläder letas upp, fotbollsstrumpor paras ihop och så piano- och gitarrnoterna förstås. Men exakt 07.50 varje morgon går mina tre äldsta ut genom dörren och kvar är jag och lilla Ingrid som är snart fem år och som får en extra (lugn) kvart med sin mamma innan vi går till dagis.
Jag tycker att det är så oerhört intressant att följa de fyra små och hur de formas utifrån sina roller i syskonskaran. De står inför olika utmaningar och hittar sina positioner relaterade till syskonen. Dagarna är fyllda av känslor från lojalitet och djupaste syskonkärlek till kaosartade bråk. Allra vanligast är kanske gnabbet som handlar om att positionera sig.
Jag är helt övertygad om att syskonpositionen starkt påverkar vår personlighet. Hur kan det annars komma sig att barn till samma föräldrar som vuxit upp i samma miljö är så oerhört olika?
När jag skriver det här är det snart dags för fredagsmys och alla barnen var såta vänner tills för cirka 30 sekunder sedan. Valet mellan film och Let’s Dance ledde till ett härligt syskonbråk. Precis som det ska vara, har jag nu lärt mig. /Maria Matseke
Minst fem barn tänkte jag mig. Eller kanske så många vi hinner få till innan jag fyller fyrtio, föreslog jag för maken. Men när fjärde barnet kom så insåg vi att det nog var dags att sätta stopp precis där eftersom dygnet inte har fler än tjugofyra timmar.
Nu när jag tittar på aktivitetskalendern på kylskåpet på morgonen ser jag som minst fyra och som mest åtta förberedelser. Mackor bres, gympapåsar packas, tenniskläder letas upp, fotbollsstrumpor paras ihop och så piano- och gitarrnoterna förstås. Men exakt 07.50 varje morgon går mina tre äldsta ut genom dörren och kvar är jag och lilla Ingrid som är snart fem år och som får en extra (lugn) kvart med sin mamma innan vi går till dagis.
Jag tycker att det är så oerhört intressant att följa de fyra små och hur de formas utifrån sina roller i syskonskaran. De står inför olika utmaningar och hittar sina positioner relaterade till syskonen. Dagarna är fyllda av känslor från lojalitet och djupaste syskonkärlek till kaosartade bråk. Allra vanligast är kanske gnabbet som handlar om att positionera sig.
Jag är helt övertygad om att syskonpositionen starkt påverkar vår personlighet. Hur kan det annars komma sig att barn till samma föräldrar som vuxit upp i samma miljö är så oerhört olika?
När jag skriver det här är det snart dags för fredagsmys och alla barnen var såta vänner tills för cirka 30 sekunder sedan. Valet mellan film och Let’s Dance ledde till ett härligt syskonbråk. Precis som det ska vara, har jag nu lärt mig. /Maria Matseke
 |
| Utsikten från Östmansby. "Vid varje tillfälle som bjuds tar jag med familjen och åker ”hem” till Östra Ämtervik, till den gård i Östmansby där min familj på mammas sida bott i flera generationer" |
Kommentarer