Sorgen och glädjen de vandra tillsammans
Så här innan helgen blir det några ord som beskriver mitt liv på ett sätt med ytterligheter.
En del som präglat mig genom alla år är att vara solist på begravningar och ibland även officiant. Nu för tiden hinner jag inte med detta på samma sätt men tillfällen ges då och då och jag känner starkt för detta forum. När man träffar sorgehus och nära anhöriga som mist en kär person, har jag lärt mig att få lite perspektiv på livet, att stanna upp ibland och bara tänka till en aning. Faktum är att det på många ställen är onödigt tjafs, bråk och ”töling”, på arbetsplatser, inom politiken, inom idrotten o.s.v.
Bara ett exempel som kom mig mycket nära förra veckan då jag var officiant och begravde Stefan snart 55 år. Efter en aggressiv njurcancer som blev uppenbar i somras, återvände han hem efter tre veckors behandling, hem till ”min backe” som han sa. Efter några dagar i sängläge gjorde han något stort – Stefan friade till sin älskade Annica och hon sa naturligtvis JA. Det blev vigsel i hemmet, prästen kom och döttrarna var på plats. Han fick sin hustru och var SÅ lycklig, men antagligen i sämre skick än vad någon kunde ana. Efter en fantastisk kväll var det dags att vila och sova, och efter den natten vaknade han aldrig upp mer. Han gick bort och liksom släppte taget, men hade fått sin älskade fru. Ett möte och en begravning som officiant jag aldrig kommer att glömma. Vila i frid Stefan!
Började tidigt med begravningssång men även bröllopssång redan under Sunnetiden och senast för ett par veckor sedan återvände jag till Sunne kyrka. En gammal fotbollskompis i IFK Sunnes P69-lag hade hört av sig, Urban och hans pappa, tillika vår tränare en gång i tiden hade gått bort – nämligen Ove Östlund. Kändes fint att komma ”hem” och bidra på detta sätt samtidigt som det var fyllt av nostalgi och vemod då jag såg många kända ansikten, och en del tog det lite längre tid att urskilja. Kan vara svårt att känna igen vissa efter 30 år …
Det blev ett flertal sånger och Ove blev hedrad på ett fint sätt – inte minst utomordentligt vackert och personligt av prästen Elisabet Bäckström. Sist jag mötte henne var på mitt eget bröllop i somras då hon gjorde en helt suverän vigselakt i Sunne kyrka.
Nu går vi istället över till det glada och härliga i denna blogg, när vi gifte oss – jag och min Charlotta.
Men det startade året innan på Valborgsmässoafton då vi var med att fira Inger och Karl-Erik Ericssons guldbröllop i Spegelsalen. I samband med att vi gjorde ett litet musikprogram kl. 00.30(!) på natten, gick jag ner på knä. Publiken jublade, skrattade och grät för man fick ju uppleva ett riktigt frieri – live. Charlotta (då Tagesson) sa JA i ljudanläggningen så det ekade ända bort till Öjervik … Charlotta är från Lövåsen (Lövstaholm) och vi har delvis samma bakgrund med musikskolan i Sunne, vissa gemensamma musiklärare och bekanta.
”Doggybag” fick det bli och snabba instruktioner hur det hela går till. Parkerade utanför arenan och vi rusade in. Gick ner till speakerbåset där jag brukade hålla till och inom kort blev Charlotta presenterad, klev ut på isen och verkligen fyllde arenan på ett sådant sätt att jag blev helt stum – wow!
Som tur var hade jag inget annat uppdrag den kvällen så vi kunde se matchen och prata, prata, prata … Det bästa var ju att vi skulle ju åt samma håll – till Arvika och skjuts tackade hon inte nej till och på den vägen är det kan man säga. Nu är hon min hustru och ni förstår säkert att Färjestad BK betyder mycket mer än hockey för mig … Precis som Håkan Loob sa i en videohälsning på bröllopsfesten – Kärleken kräver ”Stort hjärta, hårt arbete” likt FBK:s slogan sedan flera år.
Den 8 juli var det så dags i Sunne kyrka och vi överraskade nog de flesta med att sjunga en duett mitt under vigseln, och den bjuder jag på här via länken!
Dessutom nationalsång med Charlotta i Löfbergs Arena
Som sagt – Sorgen och glädjen de vandra tillsammans.
Vi ses!
/Johan
En del som präglat mig genom alla år är att vara solist på begravningar och ibland även officiant. Nu för tiden hinner jag inte med detta på samma sätt men tillfällen ges då och då och jag känner starkt för detta forum. När man träffar sorgehus och nära anhöriga som mist en kär person, har jag lärt mig att få lite perspektiv på livet, att stanna upp ibland och bara tänka till en aning. Faktum är att det på många ställen är onödigt tjafs, bråk och ”töling”, på arbetsplatser, inom politiken, inom idrotten o.s.v.
Ta vara på livet – det kan vara riktigt skört!
Tänker ibland när det blir uppenbart; ”vad håller du eller ni på med”, du vet inte vad som händer i morgon eller nästa vecka. Ta vara på livet – det kan vara riktigt skört!Bara ett exempel som kom mig mycket nära förra veckan då jag var officiant och begravde Stefan snart 55 år. Efter en aggressiv njurcancer som blev uppenbar i somras, återvände han hem efter tre veckors behandling, hem till ”min backe” som han sa. Efter några dagar i sängläge gjorde han något stort – Stefan friade till sin älskade Annica och hon sa naturligtvis JA. Det blev vigsel i hemmet, prästen kom och döttrarna var på plats. Han fick sin hustru och var SÅ lycklig, men antagligen i sämre skick än vad någon kunde ana. Efter en fantastisk kväll var det dags att vila och sova, och efter den natten vaknade han aldrig upp mer. Han gick bort och liksom släppte taget, men hade fått sin älskade fru. Ett möte och en begravning som officiant jag aldrig kommer att glömma. Vila i frid Stefan!
Började tidigt med begravningssång men även bröllopssång redan under Sunnetiden och senast för ett par veckor sedan återvände jag till Sunne kyrka. En gammal fotbollskompis i IFK Sunnes P69-lag hade hört av sig, Urban och hans pappa, tillika vår tränare en gång i tiden hade gått bort – nämligen Ove Östlund. Kändes fint att komma ”hem” och bidra på detta sätt samtidigt som det var fyllt av nostalgi och vemod då jag såg många kända ansikten, och en del tog det lite längre tid att urskilja. Kan vara svårt att känna igen vissa efter 30 år …
Det blev ett flertal sånger och Ove blev hedrad på ett fint sätt – inte minst utomordentligt vackert och personligt av prästen Elisabet Bäckström. Sist jag mötte henne var på mitt eget bröllop i somras då hon gjorde en helt suverän vigselakt i Sunne kyrka.
 |
| Johan friar till Charlotta på Valborgsmässoafton 2016 |
Nu går vi istället över till det glada och härliga i denna blogg, när vi gifte oss – jag och min Charlotta.
Men det startade året innan på Valborgsmässoafton då vi var med att fira Inger och Karl-Erik Ericssons guldbröllop i Spegelsalen. I samband med att vi gjorde ett litet musikprogram kl. 00.30(!) på natten, gick jag ner på knä. Publiken jublade, skrattade och grät för man fick ju uppleva ett riktigt frieri – live. Charlotta (då Tagesson) sa JA i ljudanläggningen så det ekade ända bort till Öjervik … Charlotta är från Lövåsen (Lövstaholm) och vi har delvis samma bakgrund med musikskolan i Sunne, vissa gemensamma musiklärare och bekanta.
Charlotta och nationalsången i Löfbergs Arena
Hösten 2008 ringde jag Charlotta i ett speciellt ärende – nämligen att sjunga nationalsången i Löfbergs Arena inför en Färjestad-match. Jag jobbade då mycket för att FBK skulle vara hela Värmlands lag och det kunde även nationalsångare från olika delar i vårt län bidra med. Hade hört talas om att det fanns en sångerska från Fryksdalen som tidigare studerat på Musikhögskolan Ingesund, var sångpedagog och samtidigt frilansade en del. Jag råkade befinna mig i Karlstad just på matchdagen, den 8 december, och hade varit på annat jobb innan. Hämtade Charlotta vid Karlstads Centralstation och frågade om hon var hungrig? JA svarade hon lika bestämt som när jag friade. Vi drog till restaurang Vedugnen på Norrstrand och tiden gick, och gick väldigt fort eftersom det var SÅ himla trevligt när jag plötsligt insåg att det snart är matchdags – 25 min kvar …”Doggybag” fick det bli och snabba instruktioner hur det hela går till. Parkerade utanför arenan och vi rusade in. Gick ner till speakerbåset där jag brukade hålla till och inom kort blev Charlotta presenterad, klev ut på isen och verkligen fyllde arenan på ett sådant sätt att jag blev helt stum – wow!
Som tur var hade jag inget annat uppdrag den kvällen så vi kunde se matchen och prata, prata, prata … Det bästa var ju att vi skulle ju åt samma håll – till Arvika och skjuts tackade hon inte nej till och på den vägen är det kan man säga. Nu är hon min hustru och ni förstår säkert att Färjestad BK betyder mycket mer än hockey för mig … Precis som Håkan Loob sa i en videohälsning på bröllopsfesten – Kärleken kräver ”Stort hjärta, hårt arbete” likt FBK:s slogan sedan flera år.
Den 8 juli var det så dags i Sunne kyrka och vi överraskade nog de flesta med att sjunga en duett mitt under vigseln, och den bjuder jag på här via länken!
Dessutom nationalsång med Charlotta i Löfbergs Arena
Som sagt – Sorgen och glädjen de vandra tillsammans.
Vi ses!
/Johan
 |
| P69, tränare Ove Östlund och Putte Olsson |
Kommentarer