torsdag 19 april 2018

Kultur och bildning som uppdrag

Värmland är ett landskap som fostrat många författare, konstnärer, skådespelare och musiker. Hur ska vi förvalta den gåvan?

Om vi lever och verkar i Sunne, nära Selma Lagerlöf och Göran Tunström och ser nya författare utveckla skrivandet stimuleras en särskild del av hjärnan. Berättardelen.
För tionde året har vi nu skrivarkurser på folkhögskolan under juni och Mårbacka har fått stå värd för en mer tematisk skrivarkurs under kulturveckan.
Det är härliga dagar och fantastiska läs-och skrivupplevelser. Några av de tidigare deltagarna har gått vidare med sitt skrivande och vunnit priser i olika novelltävlingar och några av de nuvarande har fullt realistiska bokambitioner.

Foto: Caroline Mattsson

I juni finns det en plats vi brukar besöka och där berättandet kan nå riktiga höjder. Miljön stimulerar, det är lugnt och fridfullt och vi lyckas alltid hitta en dag som blir ett behagligt somrigt och soligt skrivarminne. Vi åker till Rottneros Park.
Där bland blommande rododendronbuskar skapas historier om den kärlekstörstande Diane de Poitier, de festande kavaljererna i flygeln, den gamla nunnan som botar sjukdomar på Bosjökloster, pigan i herrgårdsköket och skulptörens poserande modell.

Foto: Caroline Mattsson

Under kulturveckan tar vi avstamp i Selma Lagerlöfs författande för att delge varandra egna barndomsminnen, skrönor och spökhistorier. 
Där är höjdpunkten att efter stängningsdags få gå in i muséet och känna hur lusten att skriva blir påtaglig, samtala om upplevelsen och hur vi uppfattar nyanser i texterna.

Josefine Sandström diskuterar skrivandets
gåtor i arbetarbostaden på Mårbacka

Här dyker det upp ytterligare ett uppdrag som vi har som folkhögskola, nämligen att bidra till att bredda intresset för och delaktigheten i kulturlivet.
Vi njuter alltid av Västanås föreställningar, besöker Mårbacka och Rottneros Park, går på vernissager och bio och är själv kreativa i vår estetsal.
De dagliga studierna kompletteras med projekt och fördjupningar i konst, arkitektur och musik, litteratur och berättande. Det är viktigt att den kulturella bildningen får ta plats. Samtidigt försöker vi marknadsföra initiativ som Sunne författardagar och andra kulturaktiviteter.

Skrivandet innebär också att utvecklas språkligt. 
Bör vi lära oss hur parallell, original eller disciplin stavas? Att det inte heter situationstecken utan citationstecken och inte heller interjuv utan intervju? Att vi svenskar inte använder stor bokstav när det gäller nationalitet och att vi inte sysslar med särskrivning?
Jo, det tycker ju jag, som kan vara ganska petig när det gäller språkbruket.

Nu är det inte alla som tycker så, utan menar att datorernas rättstavningsprogram klarar av det problemet. Tyvärr visar det sig att det då är okej att skriva för ens istället för förrän och att använda sig av talspråksvarianterna våran och medans. Avstavningarna visar sig bli rena skämtet, eftersom användaren tror att en dator kan reglerna.

Skrivande hör också ihop med läsandet, vilket i sin tur leder till brister i språkbruket. 
I mina grupper på folkhögskolan pratar vi ofta om språket och vad man bör eller inte bör kunna och spekulerar också i vad som kommer att hända med språket på kort och lång sikt.
SMS-språk, förkortningar och ett snabbt chattande skapar nya former, inte alltid av ondo, men risken finns att det sprider sig och skapar andra bekymmer med kommunikationen.

Allmänbildning – behövs det? 
Nej, säger samma förespråkare som hyllar digitaliseringens intåg i samhället. Jo, säger jag.
Även om det är möjligt att googla på allt möjligt så är det ändå inte säkert att det som dyker upp på skärmen är riktigt.
Förmodligen fostrar jag våra deltagare i konsten att inte hålla någonting för sant, att granska kritiskt och bli allmänt jobbiga när det gäller att ifrågasätta uppgifter. Vi har haft långa diskussioner kring uttrycket att använda ”sunt förnuft”. Vad står det för? Vems sunda förnuft är det riktiga?

En försmak av våren som vi väntar på, Keukenhof, Lisse, NL

Jag menar att vi behöver stärka allmänbildningen. Vi behöver följa med i det som händer i omvärlden, vara uppdaterade när det gäller nyheter, kunna lite om allt möjligt. 
Varför då? frågar sig skeptikern, när man hittar allt på Internet.
För att vi är människor, svarar jag.
Att kunna samtala om frågor, bryta synpunkter mot varandra, lyssna in andras åsikter och skapa sig en bild av hur livet kan förstås och hur omvärlden fungerar. Då kan vi också som invånare i Sunne kommun bidra till att det fortsätter vara en plats där det är gott att leva.

Tack för mig och ha en skön vår!
Inga-Lill Junedahl

Inga kommentarer: