Min plats på jorden
Guidningarna på Mårbacka på 70-talet gav också en inblick i livet på en herrgård och inredningshistoria. Bland de möbler som tilldrog sig en del besökares intresse finns en byrå som är tillverkad av ”den präktige snickaren i Askersby”. Den är tillverkad av syrén- och äppelträ från Mårbackas trädgård och ett riktigt mästerverk. Denne snickare hade också, enligt Selma Lagerlöf, tillverkat de sängar som stått i barnkammaren under hennes uppväxt.
Idag bor jag själv bara ett stenkast från den gård där den kunnige hantverkaren hörde hemma och kan inte låta bli att undra om inte allt hör ihop. Dessutom har vi en son som är född samma dag som Selma Lagerlöfs far, löjtnant Lagerlöf, nämligen den sjuttonde augusti.
Askersby är en radby av särskilt kulturintresse som många turister gärna kör igenom på vägen till eller från Mårbacka. Jag bor i Hôla, en gård som ständigt är föremål för en rad projekt när det gäller renoveringar och underhåll. Däremot blir den engelska översättningen något makaber när jag ska berätta var jag bor.
Vi vet en hel del om Askersby. Mai Hedin har gett ut några skrifter där vi kan läsa om de som bott på gårdarna och speciella händelser i byn. Här finns gårdar som gått i arv i många generationer och som är namngivna efter den som bott där. Här finns att läsa om hållbara tapeter tryckta med färg som innehöll arsenik och som inte barnen fick röra, Jonolsan som idag är hembygdsgård i Sunne och förskräckliga saker som fyraåringen som dog efter att ha ”fallit öfver en knif”.
Det här är ändå min plats på jorden! Tänk att kunna gå ut barfota tidigt en sommarmorgon och plocka bär till frukostfilen, att ta sparken en tur till Åsen en gnistrande vinterdag, att kliva i stövlarna och gå ut i skogen för en bär- och svamptur om hösten och att uppleva de första vårtecknen – tussilago vid knuten och sädesärlan som vippar på gårdsplanen.
När vi har holländska vänner på besök är det just närheten till naturen och stillheten de uppskattar allra mest. Kanske beror trivseln ändå främst på goa grannar och vänner. Att ha personer i närheten som bryr sig i med- och motgång, som ställer upp när det krisar och där skrattet också ligger nära – det är en ynnest.
Våra tre barn är vuxna och bor på andra ställen i Sverige, men pratar ändå om Askersby med stolthet som ”hem”. Just nu är det bara jag och min man som är tvåbenta i det här huset. Vi har några kvigor i ladugården som går under beteckningen ”Spice girls”, utan närmare individbeteckning och två katter, Charles Ingvar Jönsson, det vill säga Sickan och Captain Morgan. De senare befinner sig i varsin ände av socialiseringsskalan. Sickan gillar inte främmande personer och tycker dessutom att husbondfolket rent allmänt är ganska dryga, medan Morgan har ett uppdämt behov av uppmärksamhet. Han är en tillgiven skeppskatt med lite extra klor, vilket gör att han kan vara lite för smärtsamt klängig. Jag misstänker att han tror sig vara människa och kanske, eventuellt, jössehäring.
Hälsningar /
Inga-Lill Junedahl
Idag bor jag själv bara ett stenkast från den gård där den kunnige hantverkaren hörde hemma och kan inte låta bli att undra om inte allt hör ihop. Dessutom har vi en son som är född samma dag som Selma Lagerlöfs far, löjtnant Lagerlöf, nämligen den sjuttonde augusti.
Askersby är en radby av särskilt kulturintresse som många turister gärna kör igenom på vägen till eller från Mårbacka. Jag bor i Hôla, en gård som ständigt är föremål för en rad projekt när det gäller renoveringar och underhåll. Däremot blir den engelska översättningen något makaber när jag ska berätta var jag bor.
 |
Mai Hedins
skrifter om Askersby
|
Vi vet en hel del om Askersby. Mai Hedin har gett ut några skrifter där vi kan läsa om de som bott på gårdarna och speciella händelser i byn. Här finns gårdar som gått i arv i många generationer och som är namngivna efter den som bott där. Här finns att läsa om hållbara tapeter tryckta med färg som innehöll arsenik och som inte barnen fick röra, Jonolsan som idag är hembygdsgård i Sunne och förskräckliga saker som fyraåringen som dog efter att ha ”fallit öfver en knif”.
Det här är ändå min plats på jorden! Tänk att kunna gå ut barfota tidigt en sommarmorgon och plocka bär till frukostfilen, att ta sparken en tur till Åsen en gnistrande vinterdag, att kliva i stövlarna och gå ut i skogen för en bär- och svamptur om hösten och att uppleva de första vårtecknen – tussilago vid knuten och sädesärlan som vippar på gårdsplanen.
När vi har holländska vänner på besök är det just närheten till naturen och stillheten de uppskattar allra mest. Kanske beror trivseln ändå främst på goa grannar och vänner. Att ha personer i närheten som bryr sig i med- och motgång, som ställer upp när det krisar och där skrattet också ligger nära – det är en ynnest.
 |
 |
| Årstiderna i Askersby |
Våra tre barn är vuxna och bor på andra ställen i Sverige, men pratar ändå om Askersby med stolthet som ”hem”. Just nu är det bara jag och min man som är tvåbenta i det här huset. Vi har några kvigor i ladugården som går under beteckningen ”Spice girls”, utan närmare individbeteckning och två katter, Charles Ingvar Jönsson, det vill säga Sickan och Captain Morgan. De senare befinner sig i varsin ände av socialiseringsskalan. Sickan gillar inte främmande personer och tycker dessutom att husbondfolket rent allmänt är ganska dryga, medan Morgan har ett uppdämt behov av uppmärksamhet. Han är en tillgiven skeppskatt med lite extra klor, vilket gör att han kan vara lite för smärtsamt klängig. Jag misstänker att han tror sig vara människa och kanske, eventuellt, jössehäring.
Hälsningar /
Inga-Lill Junedahl
 |
Morgan
ligger till bords
|
Kommentarer