måndag 16 april 2018

Mitt möte med Kejsarn

Nu tänkte jag plocka upp stafettpinnen från Helene Norrby som bloggade veckan före mig! Böcker och läsande är viktigt, eftersom det får oss att utvecklas och faktiskt är en av de saker som skiljer oss från andra däggdjur. Idag är det klent med läsandet och orsaken är tidsbrist. Påstår den som inte läser. Det beror på hur och vad som prioriteras, säger jag.

När jag började på Mårbacka den där vårdagen på 70-talet hade jag inte så värst bra erfarenheter av den kära Selma Lagerlöf. Under mellanstadietiden plågades jag av högläsningen ur ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige”. Torrt och vansinnigt tråkigt. Jag tyckte dessutom att språket var klart mossigt. Därför hade jag en något färgad syn på den författare som jag nu med inlevelse skulle berätta om.















Det är ofrånkomligt att läsa böcker av Selma Lagerlöf när en varje dag ser huset från sovrumsfönstret och helt lever i Mårbacka-bubblan. Jag har dessutom en uppväxt som präglades av läsandet. Biblioteksbesöken var högtidsstunder och när inte det utbudet räckte fick jag botanisera bland mina föräldrars böcker.

När jag hade läst min mammas ”Sprakfåle”-böcker kunde jag gå vidare till Hjortfot och leva på prärien, precis som min pappa gjort. De födelsedagspresenter och julklappar jag värderade högst var böckerna. Där känner jag djupt med Selma Lagerlöf när hon berättar om sin barndomsupplevelse i ”Julklappsboken”. Vilken fasa att vänta hela kvällen och misströsta för att aldrig det där hårda fyrkantiga paketet dyker upp och sen lyckan när det äntligen gör det!

Den första våren började inte med en Selma-upplevelse i bokform. Den började med Maria Lang! Bakom pseudonymen döljer sig Dagmar Lange och boken hette ”De röda kattorna”. Nu kan ni ju undra vad den hade med Mårbacka att göra. Jag kan då tryggt säga – allt! Det är en deckare och bakom titeln döljer sig berättelsen om hur löjtnant Lagerlöf handskades med de röda kattorna på gården.

Nu blev det lite extra spännande, eftersom det handlade om en guide som försvunnit och som hette Ingalill. Hur det sen gick – ja, det kan ni ju läsa själva. Långt senare träffade jag en kvinna som guidat på Mårbacka på 60-talet och som träffat Dagmar Lange. Hon berättade om den research författaren gjort och där hon av och till skrämt guiderna från vettet när hon dykt upp när de minst anat det.

Efter denna kriminalupplevelse bestämde jag mig för att ta tag i min Selma-aversion. Jag började med ”En herrgårdssägen” och sen var det färdigt. I rask takt avverkade jag ”Jerusalem I och II”, ”Löwenskiöldska ringen”, ”Charlotte Löwenskiöld” och ”Anna Svärd”.

Därefter tog jag itu med ”Gösta Berlings saga”. Den gav mig lite huvudbry innan jag begrep hur den skulle läsas. Ett kapitel i taget. Det är ingen sträckläsningsbok, men guldkornen är många. När Selma Lagerlöf vänder sig till oss ”sena tiders barn” för att förklara varifrån sagan kommer eller i kapitlet ”Torkan” som i sig är en sällsynt läsupplevelse. Språket är mäktigt och innehållet manar till eftertanke: ”O, sena tiders barn, haven I inte sett det? När ofrid och hat uppfylla jorden, måste också de döda tingen mycket lida. Då blir vågen vild och rovlysten som en rövare, då blir åkern karg som en girig.”

Sen mötte jag ”Kejsarn av Portugallien” och var hopplöst förlorad. Den grep mig på ett sätt som jag aldrig tidigare upplevt och blev den verkliga inkörsporten till hela den Lagerlöfska skatten.














Än idag läser jag om Selma Lagerlöfs böcker med jämna mellanrum. Alldeles nyligen har jag blandat hennes barndomsmemoarer med Peter Mays trilogi om Hebriderna och Kazuo Ishiguros butler Stevens funderingar. Just nu väntar Hans Roslings biografi ”Hur jag lärde mig förstå världen” på nattygsbordet. En ljudbok som levereras med en bra berättarröst kan vara ett alternativ och utgöra skillnaden mellan en tråkig bilresa och en spännande.

Att utöka ordförrådet, läsa eller lyssna på böcker, upptäcka nya världar, leva sig in i andras känsloliv och dela med sig av funderingar kring bokupplevelsen är det som får oss att förstå livet på olika sätt. Det är det vi ska prioritera!

”För den, som inte känner av sitt hjärta varken i sorg eller i glädje, den kan säkert inte räknas som en riktig människa.”
Selma Lagerlöf ”Kejsarn av Portugallien”

/Inga-Lill Junedahl

PS / Jo, jag har också läst om ”Nils Holgersson”. Bästa utbytet är berättelsen om hur Värmland kom till. Förklarar det mesta om det värmländska kynnet och dialekterna. Läs! /DS

Inga kommentarer: