Birgitta; En före detta Sunnebo
Hej!
Inga-Lill Junedal har nu lämnat över stafettpinnen till mig, Birgitta Friberg före detta Sunnebo. Numera bor jag i Habo, drygt två mil norr om Jönköping vid Vätterns strand. Tillhör Västergötland och inte Småland, som många tror.
Född i Kristianstad, bott i Malmö där jag gjort min utbildning, Bara, Bua, Oskarshamn, Sunne och nu sedan drygt två år i Habo.
I Sunne blev jag kvar i nästan 25 år! Hann att bo på sex olika ställen på orten. Alltså ganska van vid att flytta som ni förstår. Sunne är den ort som jag bott längst på.
En liten kommun som har givit mig mycket glädje och upplevelser. Anledningen till att jag/familjen hamnade i Värmland. Tidigare var det Skåne, Halland och Småland som varit våra landskap. Men vi var en skidåkarefamilj som kunde tänka oss en ny utmaning för att komma närmare vårt fritidshus i Sälen. Sönerna hade önskemål om att söka skidgymnasium, ett för längd och ett för alpint.
Oskarshamn hade under två år på åttiotalet haft Sveriges snörikaste vintrar. Skidåkare, barn och ungdomar var många. I Värmland bör det vara bra vintrar, tänkte vi. Så dök annonsen upp i Svenska Dagbladet om att Life Center skulle öppna och där man sökte personal. Ett hotell där man tänkte på helheten kring individen med hälsa o kultur! Ingen av tjänsterna passade oss. Maken, jag och båda sönerna skrev då en presentation av oss själva, vad vi kunde bidra med och våra drömmar! Det blev intervju i Stockholm, resa till Sunne för att titta på bygget. Barnen o jag gjorde besök i sina tilltänkta skolor och jag träffade folk från kommunen. Det bestämdes att flyttlasset skulle gå till Sunne sommaren 1991. Maken blev fastighetschef, men jag hade då inte hittat något jobb som passade. Något jag var van vid då vi flyttat så det bekymrade inte mig så mycket.
Innan jag flyttade fick jag två böcker av min dåvarande chef, en av Selma Lagerlöf och en av Göran Tunström. Nu skulle jag flytta till berättandets kärna, menade han och måste vara uppdaterad! Ja, han visste vad han pratade om och vi höll kontakt tills han gick bort något år senare.
Att jag skulle få uppleva så mycket under Sunnetiden, hade jag inte en susning om då. Och att jag skulle stanna så många år hade jag heller inte en tanke på.
/Birgitta Friberg
Inga-Lill Junedal har nu lämnat över stafettpinnen till mig, Birgitta Friberg före detta Sunnebo. Numera bor jag i Habo, drygt två mil norr om Jönköping vid Vätterns strand. Tillhör Västergötland och inte Småland, som många tror.
 |
| Birgitta Friberg |
Född i Kristianstad, bott i Malmö där jag gjort min utbildning, Bara, Bua, Oskarshamn, Sunne och nu sedan drygt två år i Habo.
I Sunne blev jag kvar i nästan 25 år! Hann att bo på sex olika ställen på orten. Alltså ganska van vid att flytta som ni förstår. Sunne är den ort som jag bott längst på.
En liten kommun som har givit mig mycket glädje och upplevelser. Anledningen till att jag/familjen hamnade i Värmland. Tidigare var det Skåne, Halland och Småland som varit våra landskap. Men vi var en skidåkarefamilj som kunde tänka oss en ny utmaning för att komma närmare vårt fritidshus i Sälen. Sönerna hade önskemål om att söka skidgymnasium, ett för längd och ett för alpint.
Oskarshamn hade under två år på åttiotalet haft Sveriges snörikaste vintrar. Skidåkare, barn och ungdomar var många. I Värmland bör det vara bra vintrar, tänkte vi. Så dök annonsen upp i Svenska Dagbladet om att Life Center skulle öppna och där man sökte personal. Ett hotell där man tänkte på helheten kring individen med hälsa o kultur! Ingen av tjänsterna passade oss. Maken, jag och båda sönerna skrev då en presentation av oss själva, vad vi kunde bidra med och våra drömmar! Det blev intervju i Stockholm, resa till Sunne för att titta på bygget. Barnen o jag gjorde besök i sina tilltänkta skolor och jag träffade folk från kommunen. Det bestämdes att flyttlasset skulle gå till Sunne sommaren 1991. Maken blev fastighetschef, men jag hade då inte hittat något jobb som passade. Något jag var van vid då vi flyttat så det bekymrade inte mig så mycket.
Innan jag flyttade fick jag två böcker av min dåvarande chef, en av Selma Lagerlöf och en av Göran Tunström. Nu skulle jag flytta till berättandets kärna, menade han och måste vara uppdaterad! Ja, han visste vad han pratade om och vi höll kontakt tills han gick bort något år senare.
Att jag skulle få uppleva så mycket under Sunnetiden, hade jag inte en susning om då. Och att jag skulle stanna så många år hade jag heller inte en tanke på.
/Birgitta Friberg
Kommentarer