En helt ny sorts plats
Att se. Sprickornas linjer i islossningen på Fryken. Böljande gröna skiftningar i mossan. Lövens ådror i motljus. Formationerna på gamla plankor på en lada från förr i tiden. Att se en djungel i en ormbunke.
Jag heter Susanne Andersson och jag flyttade till Sunne för fyra år sedan. I mitt arbete som mönsterdesigner försöker jag hela tiden se mig omkring, verkligen se. Hur allting bär på en inneboende möjlighet och kraft. Kan avbildas, sönderdelas, förädlas, stiliseras, ändra storlek, upprepas.
Jag älskar att sitta länge
och rita ett mönster.
Små detaljer, handens känslighet, oregelbundna former i en jämn rytm. Att se hur färgkombinationer påverkar upplevelsen av mönstret, helt ändrar dess karaktär.
Hur en penna, pensel eller krita kan skapa en idé, som om den hade ett eget liv. Då är det bara att följa med.
Varje dag ser jag ut över sjön, ser hur vinden tar tag i träden som har börjat få knoppar, följer solens bana, börjar höra allt mer fågelkvitter. Det ger mig ro, närvaro, tacksamhet. Mitt i alla tankar och sysslor, allt som ska hinnas med
Vad minns jag av de ställen där jag bott? Ett brev vid kanalen i Kreuzberg, tidig söndagsmorgon på Alexanderplatz, att känna doften av ostar och kaffe på Broadway Market och strosa på London Fields, sitta i Kungsparken i skymningen och att mötas på Järntorget. Alla platser som jag minns förknippar jag med människor. Vänner. Familj.
Samma med Sunne. Det var så romantiskt, exotiskt, en helt ny sorts plats som jag lärde känna. Jag blev upp över öronen förälskad och följde mitt hjärta. Nu har vi fått en pojke som är drygt ett år, och dagarna går ut på att laga mat, leka, gå på promenad, försöka vila, träffa vänner och prata om stort som smått. Jag är så tacksam för att känna en gemenskap, att känna mig trygg och hemma.
Den närmaste tiden kommer ni få ta del av vad som ligger mig varmt om hjärtat och vad jag gör för att må bra.
Jag hoppas på att ni blir inspirerade.
/Susanne
Jag heter Susanne Andersson och jag flyttade till Sunne för fyra år sedan. I mitt arbete som mönsterdesigner försöker jag hela tiden se mig omkring, verkligen se. Hur allting bär på en inneboende möjlighet och kraft. Kan avbildas, sönderdelas, förädlas, stiliseras, ändra storlek, upprepas.
 |
| Duk från kollektionen Allmoge för Ekelunds linneväveri |
 |
| Kuddar från mitt egna varumärke susanneform |
och rita ett mönster.
Små detaljer, handens känslighet, oregelbundna former i en jämn rytm. Att se hur färgkombinationer påverkar upplevelsen av mönstret, helt ändrar dess karaktär.
Hur en penna, pensel eller krita kan skapa en idé, som om den hade ett eget liv. Då är det bara att följa med.
Varje dag ser jag ut över sjön, ser hur vinden tar tag i träden som har börjat få knoppar, följer solens bana, börjar höra allt mer fågelkvitter. Det ger mig ro, närvaro, tacksamhet. Mitt i alla tankar och sysslor, allt som ska hinnas med
 |
| Utsikt över Fryken i mars |
Vad minns jag av de ställen där jag bott? Ett brev vid kanalen i Kreuzberg, tidig söndagsmorgon på Alexanderplatz, att känna doften av ostar och kaffe på Broadway Market och strosa på London Fields, sitta i Kungsparken i skymningen och att mötas på Järntorget. Alla platser som jag minns förknippar jag med människor. Vänner. Familj.
Samma med Sunne. Det var så romantiskt, exotiskt, en helt ny sorts plats som jag lärde känna. Jag blev upp över öronen förälskad och följde mitt hjärta. Nu har vi fått en pojke som är drygt ett år, och dagarna går ut på att laga mat, leka, gå på promenad, försöka vila, träffa vänner och prata om stort som smått. Jag är så tacksam för att känna en gemenskap, att känna mig trygg och hemma.
Den närmaste tiden kommer ni få ta del av vad som ligger mig varmt om hjärtat och vad jag gör för att må bra.
Jag hoppas på att ni blir inspirerade.
/Susanne
Kommentarer