Tröghetens sällskap

Jag är som människa varken överdrivet positiv eller negativ. Som de flesta är jag nog lite mittemellan och varken hissar eller dissar på direkten.

Trög när det gäller nymodigheter

Däremot har jag lärt mig med åren att jag nog är lite trög. Trög när det gäller nymodigheter. Insikten har kommit gradvis, först förnekande, sedan motvilligt accepterande och till sist ett konstaterande, att visst jag är trög, men att nu är jag redo. 

Jag såg nyss att ljudboken utsågs till årets julklapp 2006. För fjorton år sedan. Och även om jag är tillhör generationen som har vuxit upp med musiksagor på kassettband har jag förnekat ljudböcker. 

Jag har accepterat att andra vill lyssna, visst det kan vara praktiskt att lyssna samtidigt som man håller på med något annat – lagar mat, promenerar, handarbetar, rensar ogräs. Argumenten har nått mig, men studsat tillbaka. Böcker läser man, högläsning är för barn. 

Sedan som en blixt, sommaren 2020 fick jag en idé. Med en belåten tillfredsställelse av att jag kommit på något helt nytt, började jag lyssna på en ljudbok. Det var ingen konst att ladda ner från nätet, betala en månadsavgift och sen var jag såklart fast. I skrivande stund så är jag inne på min femte ljudbok och jag älskar det!

Älskar inläsarnas engagemang, deras förmåga att dramatisera och bilderna jag får för mitt inre. Just nu lyssnar jag på Kerstin Ekmans ”Händelser vid vatten”. Utkom 1993 så jag är lite efter även här, men som sagt när jag är redo då tar jag igen med råge. 

Jag älskar sällskapet av böckernas karaktärer medan jag klipper grenar i äppelodlingen, kokar äppelmos och pendlar till jobbet i fyrtiofem minuter enkel resa.  

En dröm att få dela med mig av ord

Sociala medier är en annan sak som jag har tryckt ifrån mig sedan starten. När alla andra skaffade vänner på nätet uttryckte jag hårdnackat och högljutt att det där är inget för mig. Vänner träffar man väl i verkligheten, inte via bilder, inlägg och skakiga videor. 

Men givetvis, skam den som inte kan erkänna att den felat, har jag trillat dit även där. Grupper, diskussionsforum, påminnelser om födelsedagar som jag annars glömt, det finns många positiva aspekter.

Inlägg gör jag inte många men jag följer desto fler, söker information och inspiration. Som företagare är det ett jättebra verktyg att nå nya områden och nya människor till en rimlig kostnad och insats. 

Sen denna möjlighet att blogga. För mig som på högstadiet skrev kollegieblockssidor fulla med berättelser inspirerade av Maria Gripe, Tolkien och Svarta Hingsten är detta en dröm som jag är oerhört ödmjuk inför. 

Att få dela med mig av ord som andra kan läsa. Fast jag inte kan se er gläds jag åt ert sällskap.

/Johanna