Att vara med trädgård är en livsstil

Nu i september är det skördetid och odlingsåret börjar gå mot sitt slut. Eller är det slut, förresten? Det är faktiskt relevant att ställa sig frågan: När börjar ett odlingsår egentligen? 

Jamen, på våren skulle väl de flesta svara. Den blomstertid nu kommer. Allt som var dött, väcks till liv. Nu grönskar det. I våra mest älskade sånger och psalmer vimlar det av referenser till pånyttfödelse om våren, glädjeyra över allt det spirande och den ljusnande framtid. 

Om odlingsåret startar på våren så får jag nog säga att det börjar ganska tidigt. Det är ju inte ovanligt att snödropparna tränger sig upp utefter en solbelyst vägg i februari. Och fjolårets utplanterade julros, den har inga problem att blomma, ens under snön.

Visst, ja vitlöken. Den planterade jag ju i oktober förra året. Och i september började jag kratta ihop löv att lägga på rabatterna som skydd och jordförbättring – inför nästa år. Likadant grävdes det i rabatter, gödslades, flyttades perenner och trycktes ner krokusar. Resultatet får vänta på sig ett halvår. Vissa buskar och träd blommar på tvåårsskotten. Detta måste tas hänsyn till vid beskärningen, året innan. 

Ni förstår vart jag vill komma. Sanningen är att det är en ständig process att vara med trädgård. Jag säger att vara med för det är ett sätt att vara, en livsstil. En ständig planering, ett framåtskridande. Inte precis ett hjul som rullar av sig självt, då skulle nog kirskålen vara den mest förekommande grödan, men väl ett hjul i ständig rörelse. 

Visst är våren underbar, när det gröna kommer, fågelkvittret tar fart och solstrålarna värmer upp våra ansikten och påminner om hur ljuvligt det är att vara utomhus. 

Men det är också lycka att gå ut i sin trädgård en dimmig dag i november. Där fukten hänger syrerik i luften och bär på mustiga dofter. Att se livet lägga sig till rätta och vila inför vad som komma skall. Det är också underbart att få uppleva. 

Ni känner väl till ”ordspråket” att trädgårdsmänniskor lever längre. De måste alltid uppleva en ny vår. Eller om det nu var en ny sommar? Nästa höst, eller vinter?

/Johanna Nilsson