"Varför inte välja äppelsort efter humör eller smak?"

I två veckor har jag haft förmånen att få dela några av mina tankar med er. Jag har tjatat om äpplen och åter äpplen därför att det är det som oftast snurrar runt i mitt huvud. 

På tillväxt

Jag har ett uppslagsverk över svenska äpplen, en pomologi, som beskriver två hundrafyrtiofem olika äppelsorter. Boken är på över fem hundra sidor och jag kan bläddra timme efter timme bland sidorna och läsa om de olika sorterna och se på bilderna hur äpplena skiljer sig åt. 

För visst är det så att ju mer man lär sig om något, desto mer intressant blir det? 

När mina föräldrar växte upp och började dricka vin på sjuttiotalet så fanns det rött eller vitt vin. Idag pratar vi terroir och druvor som om vi tycker oss vara vinexperter allihop. Det tog en generation att komma dit vi är nu men visst är det mycket roligare?

Dock, att jag ska kunna tro att mina tre grabbar ska kunna rabbla äppelsorter och diskutera odlingsförutsättningar om några år är kanske för mycket begärt. Fler än en gång har vi fått höra ni bryr er mer om era äpplen än om oss! Eller så vaknar odlingslusten i sinom tid. 

Ja, det finns många sorter och gör ett litet experiment nästa gång ni köper äpplen om ni har möjlighet. Inom kort finns flera svenska sorter i handeln så ta hem några av varje och provsmaka. De smakar väldigt olika. Det finns faktiskt mer än rött och grönt äpple! 

Rubinola

Likaså smakar must från olika sorter helt annorlunda. En del är söta, andra syrliga. De kan vara läskande eller aromatiska. 

Och varför ska man inte kunna välja olika äppelsorter efter humör eller smak? Ståendes framför lösgodisavdelningen är det ju inte bara geléhallon som åker ner i påsen. Att lära sig mer om svenska äpplen är att utveckla en hel smakpalett från surt till sött. 

På Frimansgården har vi runt tio sorter som vi odlar i lite större skala, svenska eller försvenskade och så några äldre sorter. Men vi har också en barnkammare där vi drar upp nya träd, och där finns bland annat den japanska sorter Mutsu som ska bli spännande att smaka. 

Tänk att man kan stå framför en samling pinnar med löv, med vetskapen om att det dröjer många år och ändå känna att det vattnas i munnen. 

/Johanna Nilsson

Folke

Filippa