tisdag 21 mars 2017

Hitta sitt eget vattenhål


Ett vattenhål. Frisk luft i fjällen


Brandmännen klipper taket på bilen och ambulanspersonalen, läkaren och jag jobbar för fullt med de båda personerna som fortfarande sitter fastklämda i bilen. Fria luftvägar, puls, kan de ha inre skador, vilka risker finns det för oss och dem? Vilket sjukhus ska vi till, vilken patient tar vi i helikoptern? Det är ett ungt par, bara några år äldre än jag själv. 

Det är ett enormt teamwork på en skadeplats. Räddningstjänst och ambulanspersonal, som ofta är först på plats och gör de viktiga första undersökningarna och åtgärderna, meddelar läkaren och mig via radio.

Man träffar både gamla och nya kollegor ute på skadeplats och får alla gemensamma upplevelser som vi både ska och måste hantera på något sätt. Ibland mer traumatiskt och ibland lite mindre. Men det påverkar såklart, på många plan.

Att inte ta med sig jobbet hem


Efter en arbetsdag 

Hur hanterar man då sådant här? Åka hem. För min del till en sambo, som jobbar i samma bransch och förstår vad jag varit med om. Men snart är vi tre, när vi får tillökning. Då ska man om några år till dagis och sen hem och koka spaghetti, efter att ha varit mitt i en trafikolycka där en man precis förlorat sin hustru. Hur gör man det? Det är en vardag för alla i vår bransch.

Ett sätt för oss att hantera det är att prata med varann. Stötta genom samtal.

Vi har för vana att sätta oss ner efter varje larm. Stort eller litet. Det spelar ingen roll om det är en lugn överförflyttning mellan sjukhus eller trafikolycka med dödlig utgång. Varje dag, varje larm briefar vi tillsammans efteråt. Vad gjorde vi, hur kändes det, hur mår vi och vad kan vi dra för lärdomar av det?

Verksamheten vi jobbar i kräver att vi mer eller mindre jobbar under riskfyllda förhållanden och hög arbetsbelastning. Vi har alla genomgått tester i att klara höga doser av stress och press men alla är vi mänskliga som påverkar och påverkas.

Barn och vuxna under livshotande omständigheter

Vår vardag kantas av att möta både barn och vuxna under ibland livshotande omständigheter. Patienter i min egen ålder, svåra trafikolyckor, självmord, hjärtstopp, för att nämna några, och för att stunden senare stå hemma i köket och koka spaghetti.

Jag är lika mänsklig som vilken annan individ som helst, men får via jobbet verktyg för att kunna hantera även svåra situationer.

Jag är långt ifrån någon expert på området, men jag tror det krävs både lyhördhet, empati och självkännedom för att närma sig en situation där en annan människa håller på att dö eller har dött. Att bara finnas där med sitt stöd, sin närvaro både som yrkesprofessionell och medmänniska. Man kan aldrig säga att man förstår hur någon känner det. Men att finnas där, som stöd i att konfrontera verkligheten och hjälpa patienter och anhöriga att få uttrycka sina känslor om döden. Det är ett faktum.

Viktigt att vara ett stöd i att konfrontera verkligheten



Räddningstjänst och ambulanspersonal har ett viktigt samarbete


Ventil för att samla energi

Att sen hitta sitt eget vattenhål eller ventil för att samla energi tror jag är viktigt för oss alla oavsett hur vardagen ser ut. Nånstans där vi kan samla lite kraft och energi.

Min ventil är att komma ut i naturen, få träna och utmana både kropp och knopp i diverse strapatser och tävlingar. 

Önskar er alla en riktigt fin dag!/ Kram Hanna


Hanna efter målgång i New York Marathon, november 2016

Inga kommentarer: