Siv var Liberias enda radioamatör - ordnade insamling till lepracenter
Hej
Vill önska alla en bra dag!
Tänker berätta om Ganta Lepracenter (spetälska). Kom i kontakt med Ganta i början på 80-talet och insåg att det behövdes hjälp. Sjukhuset drevs av en irländsk läkare Dr Margret och en sköterska från Kanada, syster Teresa.
Deras sätt att vara, deras respekt för dom sjuka är svårt att förklara, men deras motto var att alla skulle ha något att göra. En del band korgar, andra hade träslöjd, en man som inte hade några fötter eller fingrar hade en toarulle under armen som han hade ansvar för och kunde dela med sig av. Alla hade fickpengar på det här viset, men det behövdes reparationer av husen.
Lepra är en sjukdom där man tappar känseln i dom angripna kroppsdelarna. På nätterna blev dom angripna av råttor, ni förstår säkert... Jag hade licens som radioamatör EL8N. Jag var Liberias enda kvinnliga amatör och förstod att jag var attraktiv på nätet. Alla ville ha kontakt med mig. Jag började resa till Ganta någon helg då och då med radio, bilbatteri,(ingen el)och en loggbok och fick en speciell signal A88LC. Vet inte riktigt vad A stod för men 88 betyder puss och kram, LC Lepra Center. Alla jag talade med skulle "betala" minst 3 dollar för att få en rapport från mig eller bekräftelse kan man kalla det. Det gick jättebra, pengar kom in och reparationerna kunde börja. I maj 1983 kom Olle Bengtzon och skrev i Expressen om detta och vi fick stor respons från allmänheten i Sverige. Det byggdes 3 nya stora hus som man kallar Lamcohusen.
Jag var i Liberia månadsskiftet november-december 2016. Det var då 26 år sedan jag lämnade landet. Var i Ganta (tyvärr en söndag ) så inga aktiviteter. När jag gick runt och tittade hörde jag en man som ropade "missis är du tillbaka igen"! Det var mannen med toapapper. Vi kramades och grät båda två.
Jag har mycket bilder som gärna skulle ha visat, men jag har inte haft så många möjligheter att lära fenomenet datorer.
Kram/ Siv
Vill önska alla en bra dag!
Tänker berätta om Ganta Lepracenter (spetälska). Kom i kontakt med Ganta i början på 80-talet och insåg att det behövdes hjälp. Sjukhuset drevs av en irländsk läkare Dr Margret och en sköterska från Kanada, syster Teresa.
Deras sätt att vara, deras respekt för dom sjuka är svårt att förklara, men deras motto var att alla skulle ha något att göra. En del band korgar, andra hade träslöjd, en man som inte hade några fötter eller fingrar hade en toarulle under armen som han hade ansvar för och kunde dela med sig av. Alla hade fickpengar på det här viset, men det behövdes reparationer av husen.
Lepra är en sjukdom där man tappar känseln i dom angripna kroppsdelarna. På nätterna blev dom angripna av råttor, ni förstår säkert... Jag hade licens som radioamatör EL8N. Jag var Liberias enda kvinnliga amatör och förstod att jag var attraktiv på nätet. Alla ville ha kontakt med mig. Jag började resa till Ganta någon helg då och då med radio, bilbatteri,(ingen el)och en loggbok och fick en speciell signal A88LC. Vet inte riktigt vad A stod för men 88 betyder puss och kram, LC Lepra Center. Alla jag talade med skulle "betala" minst 3 dollar för att få en rapport från mig eller bekräftelse kan man kalla det. Det gick jättebra, pengar kom in och reparationerna kunde börja. I maj 1983 kom Olle Bengtzon och skrev i Expressen om detta och vi fick stor respons från allmänheten i Sverige. Det byggdes 3 nya stora hus som man kallar Lamcohusen.
Jag var i Liberia månadsskiftet november-december 2016. Det var då 26 år sedan jag lämnade landet. Var i Ganta (tyvärr en söndag ) så inga aktiviteter. När jag gick runt och tittade hörde jag en man som ropade "missis är du tillbaka igen"! Det var mannen med toapapper. Vi kramades och grät båda två.
Jag har mycket bilder som gärna skulle ha visat, men jag har inte haft så många möjligheter att lära fenomenet datorer.
Kram/ Siv
Kommentarer