fredag 3 november 2017

Våga prata om meningen med livet?

När jag blev tillfrågad om att skiva inlägg till Sunnebloggen ville jag kolla lite vad andra hade skrivit om tidigare. Vilka skatter det finns här i Sunne! Så många inspirerande och duktiga människor som har delat med sig av sina liv. “Syftet med Sunnebloggen är att visa på mångfalden”, sa de på kommunen och det tycker jag verkligen är viktigt och tackade ja till utmaningen. Jag var rätt snabb med att kolla i bloggen på sökorden "Gud", "Jesus" eller "kristen" och kunde snabbt konstatera att det bara var pingisproffset Simon Arvidsson och inflyttade Omar Espada från Argentina som hade nämnt Gud i sina blogginlägg. 

Varje sommar har jag ansvar för en kreativ verkstad i Mellanöstern.
Den är för tonåringar, varav många har upplevt förföljelse för sin tro. 


Jag har hört folk i Sverige säga att en modern och utvecklad människa inte behöver någon gud att tro på. Att tron på en högre makt är som en krycka att luta sig på när man antingen är fattig eller sjuk. Kanske, men min teori är nog en annan. De flesta av oss (tror jag) kan känna en inre tomhet eller rastlöshet från tid till annan. Och kanske de svåra livsfrågorna dyker upp till ytan. Vi i västvärlden är rätt duktiga på att fly ifrån dessa känslor. Tränga dem undan. Vi shoppar, reser, underhålls, festar och ibland tar vi till starkare substanser för att undvika konfrontationen med djupet i vårt eget inre. Min erfarenhet är att många fattiga människor oftare vågar möta dessa frågor och är tvungna att hantera dem. De har inget val. För de har varken tid eller pengar till att shoppa eller resa bort för att fly från tomhetskänslan. Och för många är också Guds existens och ingripande i livet en självklarhet och en naturlig del av samtalen människor emellan. Med det sagt är det självklart i sig inget fel med att ha roligt eller shoppa och det är minsann också många fattiga som flyr från sin verklighet med hjälp av alkoholen och därmed driver sina liv och familjer längre ut i misär.

Tabu prata om religiösa upplevelser

Men det känns bara så tråkigt att det är så privat och nästan tabu i Sverige att prata om sina religiösa upplevelser eller sin relation med Gud. Sorgligt att något som har präglat mitt liv, mina livsval och även min inre människa så mycket, ska känns så obetydligt och oviktigt. Inte bara mitt liv, men många andra med mig. För mig blir det svårt om det inte finns utrymme för att filosofera och diskutera alla existentiella frågor och funderingar. Vi kan ha olika åsikter, värderingar och livsvägar, men att aldrig våga prata om livets mening, om det finns något moraliskt rätt och fel eller vad det innebär att möta döden, känns för mig väldigt fattigt. Att vara en sökare. Att våga vara öppen och fördomsfri (så långt det går). Det är klart att det kan kännas skrämmande. Sårbart. Därför är det för många av oss lättare att stänga av och fortsätter som vi alltid gjort, och med det kanske vi går miste om något fantastiskt. Vem vet?

Jag har personligen fått uppleva att få den inre tomheten fylld. Fått inre frid oavsett omständigheter. Det skedde när jag vågade öppna mig för en världsbild där Gud är inkluderad. Och det är svårt att inte dela med sig av den upplevelsen som alla andra upplevelser i livet. Det är inte för att jag vill pracka på någon min övertygelse. Nej, jag tror en relation med Gud är en gåva som erbjuds alla, men ingen kan tvingas ta emot den. Jag önskar bara att du aldrig slutar söka och vara öppen som människa.

Dödas för sin tro

Visste du att det dödas i genomsnitt 180 personer varje månad för att de tror och följer Jesus Kristus. Över 100 000 människor varje år! De har möjligheten att förneka att de tror på Jesus, men de allra flesta gör inte det. Varför? Nej, de är inte dumma i huvudet eller mera hjärntvättade än du och jag. Men de har personligen upplevt ett möte med Gud och fått erfara denna inre frid och glädje som är så svår att beskriva. Tydligen provocerar det väldigt mycket båda i Sverige och i andra delar av världen. Men dessa människor är villiga att dö för det och deras mod tvingar mig att våga fundera vidare över livets många mysterier. 

Jag är tacksam för att jag får bo i ett land med religions- och åsiktsfrihet och hoppas det ska fortsätta så. Det finns mörka moln i horisonten och i dag finns även förföljelse i Sverige, men låt inte det skrämma oss ifrån att våga möta de svåra frågorna i livet. Leva levande och inte bara fördriva tiden vi har fått här i världen. 

Tack för att ni har läst mina inlägg här på Sunnebloggen.

Vänliga hälsningar
Jeanette Engqvist

Inga kommentarer: