Moris & The Knutters
En gång när jag stod ute på torget i Sunne, diggade jag till en låt som spelades från en bil. Inget ovanligt i sig, men denna gång tyckte en killkompis att jag såg ut som en moraklocka där jag stod och vickade på huvudet i sidled. Så gick det till när jag kom att kallas för Moraklockan. En klasskompis tyckte att det var alldeles för långt, så det fick bli Moris istället. Det har de flesta av mina närmaste vänner kallar mig sedan dess och för mig är det liksom mitt rätta jag. Ibland när jag känner för att ta en paus från vardagens plikter så säger jag att jag måste bara få vara Moris för en stund.
Sommartid åker jag gärna motorcykel som avkoppling. Under tonåren hade många av mina vänner mc och nu har jag en egen motorcykel som jag kört många mil med. Maken får vara mitt körkort, eftersom jag bara har körkortstillstånd och således övningskör med honom som handledare. Jag tänkte ta körkort och klarade faktiskt teorin för ett par år sedan, men tiden flög iväg och plötsligt hade mer än ett år passerat och jag skulle tvingas göra om provet innan jag kunde få köra upp. Sedan blev jag ju av med jobbet också. Det kostar en hel del pengar att ta körkort, så jag får nog vänta tills jag får en anställning igen. DÅ ska jag bocka av ”ta mc-kort” på listan.
Min pärla är en svart och grå Suzuki GSX 750 F av årsmodell -90. Visst börjar den få några år på nacken, men det är en sådan jag velat ha i många år. Dessutom är den relativt billig i inköp. Den matchar makens väldigt bra också, för även han har en grå och svart hoj. Visserligen en Harley Davidson Fat Boy, men ändå. Vi brukar skratta åt att han har en iron horse och jag en plastcykel, men det spelar inte så stor roll egentligen. De är båda roliga att åka med, fast på olika sätt. Grabben tycker också att det är kul att åka motorcykel så nu har han fått sig en hjälm, knuttejacka och skinnbrallor med snörning i sidorna. Min man har även köpt handtag som han fäster runt kroppen med hjälp av kraftig kardborre. Där kan sonen hålla i sig medan han åker bakpå. Fast det får inte bli för långa rundor, då somnar han och börjar kana i sidled. Inte bra alls.
Det bästa med att åka båge är att själva körningen är rolig och att man känner temperaturväxlingar och olika dofter från omgivningarna. Dessutom blir det en lite speciell gemenskap knuttar emellan. Man hälsar alltid när man möter andra på två hjul eller byter några ord när man rastar. Det är skönt att accelerera men inte att köra fort. Jag miste en av mina vänner i en mc-olycka för 14 år sedan och efter det insåg jag min egen dödlighet på ett helt annat sätt. Sedan tror jag att man blir lite mer försiktig när man är förälder också. Man har ett ansvar att hålla sig vid liv inte bara för sin egen skull utan även för sitt/sina barns. Tyvärr är mc-säsongen alldeles för kort, men det får man ta om man ska bo i Sverige och i gengäld få uppleva alla härliga årstider. Hoppas vi ses ute på vägarna till våren. And, hey! Let’s be careful out there!
Sommartid åker jag gärna motorcykel som avkoppling. Under tonåren hade många av mina vänner mc och nu har jag en egen motorcykel som jag kört många mil med. Maken får vara mitt körkort, eftersom jag bara har körkortstillstånd och således övningskör med honom som handledare. Jag tänkte ta körkort och klarade faktiskt teorin för ett par år sedan, men tiden flög iväg och plötsligt hade mer än ett år passerat och jag skulle tvingas göra om provet innan jag kunde få köra upp. Sedan blev jag ju av med jobbet också. Det kostar en hel del pengar att ta körkort, så jag får nog vänta tills jag får en anställning igen. DÅ ska jag bocka av ”ta mc-kort” på listan.
Min pärla är en svart och grå Suzuki GSX 750 F av årsmodell -90. Visst börjar den få några år på nacken, men det är en sådan jag velat ha i många år. Dessutom är den relativt billig i inköp. Den matchar makens väldigt bra också, för även han har en grå och svart hoj. Visserligen en Harley Davidson Fat Boy, men ändå. Vi brukar skratta åt att han har en iron horse och jag en plastcykel, men det spelar inte så stor roll egentligen. De är båda roliga att åka med, fast på olika sätt. Grabben tycker också att det är kul att åka motorcykel så nu har han fått sig en hjälm, knuttejacka och skinnbrallor med snörning i sidorna. Min man har även köpt handtag som han fäster runt kroppen med hjälp av kraftig kardborre. Där kan sonen hålla i sig medan han åker bakpå. Fast det får inte bli för långa rundor, då somnar han och börjar kana i sidled. Inte bra alls.
Det bästa med att åka båge är att själva körningen är rolig och att man känner temperaturväxlingar och olika dofter från omgivningarna. Dessutom blir det en lite speciell gemenskap knuttar emellan. Man hälsar alltid när man möter andra på två hjul eller byter några ord när man rastar. Det är skönt att accelerera men inte att köra fort. Jag miste en av mina vänner i en mc-olycka för 14 år sedan och efter det insåg jag min egen dödlighet på ett helt annat sätt. Sedan tror jag att man blir lite mer försiktig när man är förälder också. Man har ett ansvar att hålla sig vid liv inte bara för sin egen skull utan även för sitt/sina barns. Tyvärr är mc-säsongen alldeles för kort, men det får man ta om man ska bo i Sverige och i gengäld få uppleva alla härliga årstider. Hoppas vi ses ute på vägarna till våren. And, hey! Let’s be careful out there!
Kommentarer