Sunnemârten
Idag är det den traditionella höstmârten i Sunne. För många är det en hemvändardag med chans att träffa gamla vänner och bekanta. Ofta blir det trångt mellan marknadsstånden, då människor stannar till för att byta några ord. Man blänger lite irriterat på dem som haft det dåliga omdömet att stanna precis mitt i vägen. Några meter senare möter man själv nån man inte sett på länge och stannar naturligtvis till. När man står där riskerar man att bli knuffad, få hälsenan påkörd av en barnvagn eller råka trampa på en hund ifall man obetänksamt flyttar sig åt sidan. Trots det är det många som ser fram emot första fredagen i oktober och första fredagen i maj då det är Sunnemârten. De allra flesta köper marknadskarameller, strumpor och ”renkorv, älgkorv, skepparkorv” av Vild-Hasse. Är man småbarnsförälder så åker man troligen på ett inköp av nån stor ballong som trasslar in sig bland övriga marknadsbesökare. Och man lär konstigt nog inte av tidigare misstag. Ballongen inhandlas alltid i början av marknadsrundan.
Jag är uppväxt med marknader. Mina föräldrar åkte runt Värmland med omnejd och sålde mestadels skivor och kassetter med andlig musik. Det var bara att hänga med. Visst var det jobbigt och ibland kallt att vara ute på marknad hela dagen, men oftast tyckte jag att det var jätteroligt. Jag gick runt och kollade på alla saker, pratade med andra knallar vi lärt känna eller så hjälpte jag till bakom disken. När det var flerdagarsmarknad så låg vi ibland över på orten i vår husvagn. Det var jättemysigt och jag älskade att sova i husvagnen.
Nuförtiden blir det inte så många marknader för min del, men Torsby- och Sunnemârten missar jag inte. Det ska bli så roligt att få se sonens ögon lysa av glädje när han åker karusell idag. Själv ska jag fika, prata med folk och vara en sån där jobbigt tråkig mamma som aldrig kommer fram till tivolit, trots att sonen drar i kläderna och skriker ”KOM NU RA!”. Har jag riktig tur så slipper jag köpa någon ballong, men om grabben nu vill ha en så faller jag garanterat till föga. Det är han värd. Kanske blir det lite kyligt ute på mârten, så nu klär vi på oss ordentligt och har en trevlig dag med kära återseenden och kanske ett och annat fynd. Eller som de säger i Arvika: Hej på mârten!
Jag är uppväxt med marknader. Mina föräldrar åkte runt Värmland med omnejd och sålde mestadels skivor och kassetter med andlig musik. Det var bara att hänga med. Visst var det jobbigt och ibland kallt att vara ute på marknad hela dagen, men oftast tyckte jag att det var jätteroligt. Jag gick runt och kollade på alla saker, pratade med andra knallar vi lärt känna eller så hjälpte jag till bakom disken. När det var flerdagarsmarknad så låg vi ibland över på orten i vår husvagn. Det var jättemysigt och jag älskade att sova i husvagnen.
Nuförtiden blir det inte så många marknader för min del, men Torsby- och Sunnemârten missar jag inte. Det ska bli så roligt att få se sonens ögon lysa av glädje när han åker karusell idag. Själv ska jag fika, prata med folk och vara en sån där jobbigt tråkig mamma som aldrig kommer fram till tivolit, trots att sonen drar i kläderna och skriker ”KOM NU RA!”. Har jag riktig tur så slipper jag köpa någon ballong, men om grabben nu vill ha en så faller jag garanterat till föga. Det är han värd. Kanske blir det lite kyligt ute på mârten, så nu klär vi på oss ordentligt och har en trevlig dag med kära återseenden och kanske ett och annat fynd. Eller som de säger i Arvika: Hej på mârten!
Kommentarer