Goa ungar

Eftermiddagens fruktstund i barnteatergruppen har bytts mot ett äventyr. Två underbara mammor har tärnat alla barnens medhavda frukter, blandat ihop fruktsalladen, tänt levande ljus, släckt i taket och barnen sitter samlade i ring. Barnen byter fruktbitar med varandra, pratar om spökena som finns bakom salongsdraperierna. Någon vill ha helt släkt i rummet, någon säger bu, någon säger: ”det här är den bästa dagen i mitt liv”.

Barnen har en förmåga att befinna sig i nuet, på ett helt annat sätt än vi vuxna. Dom är, till skillnad från oss vuxna, en ”varande” människa – inte en ”blivande”. Dom riktar sällan tanken framåt, utan håller den omedvetet i stunden. 

Det är vid dessa tillfällen som jag påminns om hur viktigt det är att ha barnets perspektiv i centrum och inte ett allmänt barnperspektiv. Varje barn är unikt och varje grupp blir därför unik. För dom här barnen finns inget ”sen”, utan bara ett ”nu”, vilket givetvis påverkar teaterutövandet. 

Repetitioner verkar meningslösa, precis som en go unge sa idag: ”varför göra samma sak två gånger?” För de yngsta barnen har inte repetitioner och uppspel något värde i sig. Dom vill spela NU. Kvällens tredje goa unge sa: ”Jag vill spela mamma… nej förresten jag vill vara häst… fast nu vill jag inte vara häst – jag vill vara en prinsessa som går omkring!”. Viljan att göra allt på en gång, är stor.

På torsdagar får jag träffa mina småstjärnor. 

Den första gruppen består av energifyllda barn i åldern 5-8 år.  

Den andra gruppen består av äldre barn, till största delen före detta ”barngässlingar” från Västanå Teaters uppsättning av Nils Holgersson, som spelades somrarna 2013-14. 

Dom är ambitiösa, lär sig replikerna, är målmedvetna och har stått på en scen inför hundratals människor varje kväll.

Att bedriva en verksamhet i direkt anslutning till en professionell teater är en bra förutsättning. Här finns allt – lampor, ljus, en bra lokal, affischer från tidigare föreställningar, personal som är måna om den nya kulturgenerationen och en äkthetskänsla.

Tänk er att kunna ringa till teaterns scenograf Bo Jonzon och säga ”skulle du kunna tänka dig att fixa en hävstång för en femåring?” och 2 veckor sedan så får man ett sms: ”Nu är den färdig. Bara att hämta”. Eller gå ut i ”syan” till Camilla, Ulrika och Inger, för att fråga om det inte finns det ena och det andra, som saknas i kostymväg. Vilken lyx!

Man får inte underskatta barnens upplevelser. Det dom är med om idag, påverkar vem dom blir imorgon! /Linnea Benneberg

"Bergakungens sal” spelas och ett barn målar ner en ledsen drake som gråter mycket.

Världens starkaste! Teaterverksamhet förlagd på en professionell teater ger oanade möjligheter. Här har teaterns scenograf Bo Jonzon specialtillverkat en hävstång till yngsta gruppen.