torsdag 19 mars 2015

Våra olika roller - på teatern och i samhället

Man kan säga att vi ständigt intar olika roller i livet, beroende på vem vi möter och i vilken situation vi befinner oss. Vissa roller tycker vi om att vara, andra roller trivs vi inte med. Det senare försöker vi utveckla till det bättre. Vi får tidigt reda på hur vi ska vara och vad vi ska tycka, om saker och ting.

Följande utspelade sig igår, på en skola i kommunen:
Barn 1 sjunger anspråkslöst på "Guld och gröna skogar", med skånsk dialekt.
Barn 2: "Vem tyckte du var bäst i Melodifestivalen?"
Barn 1: "Han... Han... Vad heter han... Guld och skogar..."
Barn 3: "Hasse?"
Barn 1: "Hasse, ja! (Barnet letar i minnet:) Hasse..."
Barn 2: "Hasse Andersson?"
Barn 1: (glatt) "Ja! Hasse Andersson"
Barn 2: "Jaha. Jag tyckte Måns Zeeeeelmerlöw var bäst!"
(Barn 2 gör en dansgest och springer iväg)
Barn 3: "Jag med" (springer efter)
Barn 1: "Det tyckte nog jag med..." (Springer efter)

Idag sjöng Barn 1 på samma låt, med skånsk dialekt. Barnet undersökte de skånska vokalerna och de skorrande r:en.
Jag: ”Kommer du ihåg vad han heter?”
Barn 1: ”Hasse Andersson! (paus, sedan allvarsamt:) Jag tycker om den låten.”

Vad jag vill komma fram till med konversationerna här ovan är att det ofta är normer som styr vårt samhälle. I fallet med barnen här ovan så är det normen i den aktuella barngruppen som styr barnens uppfattning om vad som är rätt och fel. Man ”ska” helt enkelt tycka bättre om Måns, än Hasse.

Min upplevelse är att barn är extra utsatta för samhällets normer och värderingar. Här kan teatern hjälpa till. I teatern får man möjlighet att testa alla dom där rollerna som man inte vågar, kan eller får testa i det riktiga livet. Man har möjlighet att, för en stund, bli någon annan, eller utforska de roller som man har till vardags och utveckla dom till att bli starkare delar av en själv. Genom detta utforskande så lär man sig mycket om sig själv och om andra. Självkänslan stärks och min erfarenhet är att många elever vågar uttrycka sig mer självständigt och självklart efter en teatertermin. Dom har också lättare att acceptera andras idéer och åsikter.

Ofta känner jag mig otillräcklig. Pedagogyrket är krävande och slitsamt, tidvis mycket ensamt, men även fyllt av fantastiska ögonblick som jag önskar att hela världen fick ta del av. Ett sådant exempel är att få höra ”Guld och gröna skogar”, framförandes av ett härligt Sunnebarn, på värmländsk skånska, med skorrande R och utdragna vokaler. Sån´t gör mig lycklig!

Här är några av de roller som jag intagit på scenen, kanske för att utveckla mig själv, eller roller som jag inte vågar, kan eller får testa i det riktiga livet:
Väsen, "Fröken Julie"



Matros, "Peer Gynt"


Troll, "Peer Gynt"



Säterjänta, "Peer Gynt"
Berättare (och gås), "Nils Holgersson"

Inga kommentarer: