Att hoppa utan att veta vart man landar
Redan under min skoltid fick jag chansen att börja på Posten.
Via en prao vecka fick man upp ögonen för mig, så sedan julen när jag gick i 8:e klass har jag jobbat där vid loven. Efter grundskolan fick jag erbjudande om fast anställning, men hemma var det dock fortsatt skolgång som gällde. Jag fick därför ytterligare två år i skolbänk, ett år jobb och ett år militärtjänst innan jag på 20 års dagen, ”nymuckad” blev väckt av ett telefonsamtal med erbjudande om fast anställning. Lycka!
Jag har haft samtliga uppdrag, upp till distriktschef inom företaget, som sedan mitten av 90-talet drivits som ett statligt aktiebolag med 2 motstridiga uppdrag: att se till att alla i samhället får samma service, samt ge ägarna avkastning.
Via en rad felbeslut, enligt mig, heter det sedan några år PostNord och företaget har nu blödande verksamheter i flera andra länder. PostNord vill alliera sig med andra länder trots att postmarknaden fortfarande inte är avreglerad i EU, förutom här och i några få andra länder. Mission impossible enligt min mening.
Efter några svåra år för mig (kommer i nästa inlägg) bestämde jag mig 2016 att avsluta. Jag ville inte lägga min tid och kraft på att effektuera beslut som togs ovanför mitt huvud i ett företag som var/är på väg åt fel håll. Många beslut kändes helt fel inom mig dessutom, men vad skulle jag göra…
Via en platsannons som gick rakt in i mitt hjärta och som jag läste av en händelse, tog jag mod till mig att ringa upp, och för första gången skrev jag ett CV för ett jobb jag inte blivit påtalad att söka. Bland väldigt många sökande blev jag utvald för intervju och fick dessutom tjänsten, fantastisk!
Jag hoppade utan att veta vart jag skulle landa men oj vad rätt det blev!
Sen oktober 2016 jobbar jag därför med alla idrotter, som idrottskonsulent åt Riksidrottsförbundet, via Värmlands Idrottsförbund och SISU Idrottsutbildarna i Sunne, Torsby och Munkfors kommuner. Ett fantastiskt jobb!
Oavsett vart jag får uppdrag brinner de som är där för sitt. Tillsammans med alla ideella krafter och föreningarnas kanslister jobbar jag med utveckling, utbildning och folkbildning för aktiva, ledare, föräldrar och styrelser i deras idrotter.
En dag är ingen annan lik och jag har ett enormt roligt och tillfredsställande arbete. Att se föreningar ta nya steg, nå nya mål eller göra en resa från nuläge till ett bättre nyläge är det inte mycket som slår. Jag gläds extra när något sådant händer inom idrotten.
Det viktigaste jag ser i ledarskapet är inte att bara lära ut en idrott, det är mera verktyget för att skapa en bättre individ. Barnet som kommer till föreningen med en vilja att lära sig en idrott kan mycket väl i framtiden vara kommunens nya lärare, polis, kommunalråd eller den egna företagaren. Därför är det ledarna lär dem i och bredvid själva idrottandet, så enormt viktigt.
När jag själv tänker tillbaka är det just dessa ledare jag minns, de som tog sig tid att lära känna personen Peter, vem jag var där och då. Jag träffar en del av dem fortfarande idag och jag blir lika glad varje gång, de var ju med och formade mig!
Samhället i stort har en uppgift att se till att medel finns för att fortsätta stötta föreningslivet och föreningslivet har som viktigaste uppgift att forma framtidens vuxna på bästa sätt. Det börjar och slutar alltid med gott ledarskap.
Ideella föreningar omsätter idag ca 82.000 årsarbeten, via cirka 600.000 ideella ledare och över 3.3 miljoner svenskar har ett medlemskap i minst en förening. Fantastiskt och helt unikt i världen!
Mvh Peter
Via en prao vecka fick man upp ögonen för mig, så sedan julen när jag gick i 8:e klass har jag jobbat där vid loven. Efter grundskolan fick jag erbjudande om fast anställning, men hemma var det dock fortsatt skolgång som gällde. Jag fick därför ytterligare två år i skolbänk, ett år jobb och ett år militärtjänst innan jag på 20 års dagen, ”nymuckad” blev väckt av ett telefonsamtal med erbjudande om fast anställning. Lycka!
Jag har haft samtliga uppdrag, upp till distriktschef inom företaget, som sedan mitten av 90-talet drivits som ett statligt aktiebolag med 2 motstridiga uppdrag: att se till att alla i samhället får samma service, samt ge ägarna avkastning.
Via en rad felbeslut, enligt mig, heter det sedan några år PostNord och företaget har nu blödande verksamheter i flera andra länder. PostNord vill alliera sig med andra länder trots att postmarknaden fortfarande inte är avreglerad i EU, förutom här och i några få andra länder. Mission impossible enligt min mening.
Efter några svåra år för mig (kommer i nästa inlägg) bestämde jag mig 2016 att avsluta. Jag ville inte lägga min tid och kraft på att effektuera beslut som togs ovanför mitt huvud i ett företag som var/är på väg åt fel håll. Många beslut kändes helt fel inom mig dessutom, men vad skulle jag göra…
Via en platsannons som gick rakt in i mitt hjärta och som jag läste av en händelse, tog jag mod till mig att ringa upp, och för första gången skrev jag ett CV för ett jobb jag inte blivit påtalad att söka. Bland väldigt många sökande blev jag utvald för intervju och fick dessutom tjänsten, fantastisk!
Jag hoppade utan att veta vart jag skulle landa men oj vad rätt det blev!
Sen oktober 2016 jobbar jag därför med alla idrotter, som idrottskonsulent åt Riksidrottsförbundet, via Värmlands Idrottsförbund och SISU Idrottsutbildarna i Sunne, Torsby och Munkfors kommuner. Ett fantastiskt jobb!
Oavsett vart jag får uppdrag brinner de som är där för sitt. Tillsammans med alla ideella krafter och föreningarnas kanslister jobbar jag med utveckling, utbildning och folkbildning för aktiva, ledare, föräldrar och styrelser i deras idrotter.
En dag är ingen annan lik och jag har ett enormt roligt och tillfredsställande arbete. Att se föreningar ta nya steg, nå nya mål eller göra en resa från nuläge till ett bättre nyläge är det inte mycket som slår. Jag gläds extra när något sådant händer inom idrotten.
När jag själv tänker tillbaka är det just dessa ledare jag minns, de som tog sig tid att lära känna personen Peter, vem jag var där och då. Jag träffar en del av dem fortfarande idag och jag blir lika glad varje gång, de var ju med och formade mig!
Samhället i stort har en uppgift att se till att medel finns för att fortsätta stötta föreningslivet och föreningslivet har som viktigaste uppgift att forma framtidens vuxna på bästa sätt. Det börjar och slutar alltid med gott ledarskap.
Ideella föreningar omsätter idag ca 82.000 årsarbeten, via cirka 600.000 ideella ledare och över 3.3 miljoner svenskar har ett medlemskap i minst en förening. Fantastiskt och helt unikt i världen!
Mvh Peter
Kommentarer