Främlingsfientlighet leder bara till elände
Hej igen idag skall min blogg handla om främlingsfientlighet
I Bosnien 2000 var jag i en liten by som före kriget hade ungefär hälften muslimer och hälften kroater
Där fanns en resebyrå som sålde solresor med hotell vid adriatiska havet. I byn fans inga rasproblem före kriget och innehavaren som var kroat var gift med en muslimsk kvinna. Han och hans fru hade tur som överlevde kriget för som blandäktenskap så var de paria för alla.
Hans vänner och andra kroater sa till honom att göra sig av med sin hustru för annars skulle han behandlas värre än en muslim, en förrädare var han. Han och hans fru överlevde kriget.
Livet gick vidare fast utan huvuddelen av muslimerna. Bara några få har återvänt.
En annan episod som berörde mig djupt var vid gränsen mellan Kroatien och Bosnien (Enklaven Serpska Republika)
Jag hade i min bil utrustning som kanske skulle tas hem igen. Jag behövde ett särskilt dokument för att kunna passera gränsen. Ingen ville hjälpa mig, alla bara ryckte på axlarna. Efter någon timme fick jag fatt på en kvinna på ett klareringskontor som visade sig prata mycket bra Danska. Hon hjälpte mig med dokumenten.
Hon var serbiska och hade med familjen flytt till Danmark under kriget. Hennes bästa väns familj bestämde sig så småningom för att bekosta hennes universitetsstudier i Danmark. Tack vare det hade hon nu återvänt och är en av dem som bygger upp landet igen.
Kort därefter åkte jag bil mellan Sarajevo och en liten by på andra sidan berget
Vid en vägspärr blev jag stoppad av SFOR. Man letade efter krigsförbrytare. När jag väntade på min tur så såg jag bakom några soldater som stod på led längs vägen ett ben på en död människa.
En av soldaterna såg att jag upptäckt den döde så han sparkade till benet som stack upp så att det åkte ner i diket bakom. Jag passerade och bakom nästa krök 20 sekunder senare så hörde jag bakom mig knattret av automateld.
Jag lärde känna en man han var muslim och arkitekt
Han var en av dem som ritade OS anläggningarna vinterspelen 1984 i Sarajevo. Han berättade att i det hus som han bodde under kriget så såg man upp mot bergen där serbiska krypskyttar låg och sköt folk som var ute.
Vissa veckor sköt man folk i knäna, andra sköt man folk i axeln osv. Det fanns ingen el, inget vatten. Så han och en granne i hyreshuset en sexvåningsbyggnad brukade gå ut och hämta vatten. Så sköt de grannen i knäet. Han var då själv nästa gång han behövde vatten. Då sköt någon en kula genom hans kanister(plåtkärl).
Han var övertygad om att skytten avsiktligt missade, en sekund av barmhärtighet. Då bestämde han och frun sig för att fly till Tyskland. De vapen som krypskyttarna använde var ryska specialvapen som kan träffa prick på ca 2 km håll.
Främlingsfientlighet leder bara till elände. Vi måste ge våra medmänniskor en möjlighet att få ett drägligt liv oavsett var de kommer från.
En förläggning ägd av Bert Karlsson i någon obygd är väl inte någon miljö vi kan vara stolta över. Kvinnan som åker till flyktingförläggningen Norr om Torsby för att av medkänsla hjälpa till med språkundervisning visar att det går att göra skillnad. Våga vara medmänniska. Kanske en social kontakt av en vanlig människa kan ge en smula hopp om en framtid.
Lennart Robberts
I Bosnien 2000 var jag i en liten by som före kriget hade ungefär hälften muslimer och hälften kroater
Där fanns en resebyrå som sålde solresor med hotell vid adriatiska havet. I byn fans inga rasproblem före kriget och innehavaren som var kroat var gift med en muslimsk kvinna. Han och hans fru hade tur som överlevde kriget för som blandäktenskap så var de paria för alla.
Hans vänner och andra kroater sa till honom att göra sig av med sin hustru för annars skulle han behandlas värre än en muslim, en förrädare var han. Han och hans fru överlevde kriget.
Livet gick vidare fast utan huvuddelen av muslimerna. Bara några få har återvänt.
En annan episod som berörde mig djupt var vid gränsen mellan Kroatien och Bosnien (Enklaven Serpska Republika)
Jag hade i min bil utrustning som kanske skulle tas hem igen. Jag behövde ett särskilt dokument för att kunna passera gränsen. Ingen ville hjälpa mig, alla bara ryckte på axlarna. Efter någon timme fick jag fatt på en kvinna på ett klareringskontor som visade sig prata mycket bra Danska. Hon hjälpte mig med dokumenten.
Hon var serbiska och hade med familjen flytt till Danmark under kriget. Hennes bästa väns familj bestämde sig så småningom för att bekosta hennes universitetsstudier i Danmark. Tack vare det hade hon nu återvänt och är en av dem som bygger upp landet igen.
Kort därefter åkte jag bil mellan Sarajevo och en liten by på andra sidan berget
Vid en vägspärr blev jag stoppad av SFOR. Man letade efter krigsförbrytare. När jag väntade på min tur så såg jag bakom några soldater som stod på led längs vägen ett ben på en död människa.
En av soldaterna såg att jag upptäckt den döde så han sparkade till benet som stack upp så att det åkte ner i diket bakom. Jag passerade och bakom nästa krök 20 sekunder senare så hörde jag bakom mig knattret av automateld.
Jag lärde känna en man han var muslim och arkitekt
Han var en av dem som ritade OS anläggningarna vinterspelen 1984 i Sarajevo. Han berättade att i det hus som han bodde under kriget så såg man upp mot bergen där serbiska krypskyttar låg och sköt folk som var ute.
Vissa veckor sköt man folk i knäna, andra sköt man folk i axeln osv. Det fanns ingen el, inget vatten. Så han och en granne i hyreshuset en sexvåningsbyggnad brukade gå ut och hämta vatten. Så sköt de grannen i knäet. Han var då själv nästa gång han behövde vatten. Då sköt någon en kula genom hans kanister(plåtkärl).
Han var övertygad om att skytten avsiktligt missade, en sekund av barmhärtighet. Då bestämde han och frun sig för att fly till Tyskland. De vapen som krypskyttarna använde var ryska specialvapen som kan träffa prick på ca 2 km håll.
Främlingsfientlighet leder bara till elände. Vi måste ge våra medmänniskor en möjlighet att få ett drägligt liv oavsett var de kommer från.
En förläggning ägd av Bert Karlsson i någon obygd är väl inte någon miljö vi kan vara stolta över. Kvinnan som åker till flyktingförläggningen Norr om Torsby för att av medkänsla hjälpa till med språkundervisning visar att det går att göra skillnad. Våga vara medmänniska. Kanske en social kontakt av en vanlig människa kan ge en smula hopp om en framtid.
Lennart Robberts
Kommentarer