Om Selmalandet
“Vi är alla framtrollade ur Selma hatt”. Det säger författaren och teatermannen Lars Löfgren om det värmländska berättandet. Den som har sina rötter och sin identitet i det värmländska landskapet slipper henne inte. Hon sitter på sina stensocklar och betraktar oss, vi vandrar i miljöer som hon skrivit om, vi delar ut priser i hennes namn, vi bor på hotell som hon lånat ut namnet till eller beställer en Selma-pizza bakad av en turk från Kurdistan.
Från början visste jag inte att jag satt under Selmas hatt. Jag förstod med tiden att det var något speciellt med Mårbacka eftersom folk från hela landet, ja hela Europa kom farande i sina bilar och vi kunde sitta i vägkanten och anteckna bilnummer från A till BD och somliga förstod vi oss inte på för de kom från främmande länder som vi bara hört talas om i folkskolan.
Var de tillräckligt ovanliga kunde man kasta sig på cykeln och studera dem närmare på parkeringen på Mårbacka. Där stod också Selmas chaufför som visste allt om bilar, svenska och utländska. Fast Selma själv var ju död sedan många år.
Min pappa var irriterad av alla turister som i sina bilar rörde upp damm och kastade ut saker som hamnade i höet och kunde skada djuren. Men på kvällarna läste han Selmas böcker och kunde långa stycken ur dem utantill. En kluven inställning till berömdheten. Och mamma som varit husjungfru i Selmas nybyggda hus.
Länge nöjde jag mej med att se Selma Lagerlöf som traktens affischnamn och den som tillsammans med Svante Påhlsson på Rottneros lagt grunden till den värmländska turistindustrin. Hade läst några av hennes böcker men haft för bråttom för att förstå allvar och djup.
Men för femton år sedan trängde hon sig på mej. Började arbeta med Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris. Har sedan dess läst väldigt mycket av det som skrivits om henne. Hennes litteratur är beskriven och analyserad på längden och tvären, där finns inte längre så mycket att tillägga, förutom för litteraturforskarna förstås som hela tiden finner nya perspektiv.
Men om Selma i lokalsamhället Mårbacka-Östra Ämtervik-Sunne-Värmland finns inte alls så mycket dokumenterat. Det intresserar mej alltmer ju mer jag läser på. Att hon var ett enastående driftigt fruntimmer (hon använder själv det uttrycket) är alla överens om, men i vilken miljö och under vilka omständigheter hon verkade är inte så välkänt.
Hennes romantiska beskrivningar av folk och landskap i Gösta Berlings saga har fört tusentals turistbussar till Fryksdalen. Att hon sedan 1920-talet varit turistmagneten i Värmland och Sunnebygden och en av de viktiga förutsättningarna för näringslivsutvecklingen med handel, service, boende och industri tänker vi inte alltid på. Det är samband som det skulle vara lockande att fördjupa sig i.
Den som fullt ut vill bli förförd av Gösta Berlings saga skall lyssna till Per Myrbergs enastående fina inläsning av boken från 2004. En fullständigt enastående hembygdsskildring. Man kan bli tårögd för mindre./Matts Nilsson
Från början visste jag inte att jag satt under Selmas hatt. Jag förstod med tiden att det var något speciellt med Mårbacka eftersom folk från hela landet, ja hela Europa kom farande i sina bilar och vi kunde sitta i vägkanten och anteckna bilnummer från A till BD och somliga förstod vi oss inte på för de kom från främmande länder som vi bara hört talas om i folkskolan.
Var de tillräckligt ovanliga kunde man kasta sig på cykeln och studera dem närmare på parkeringen på Mårbacka. Där stod också Selmas chaufför som visste allt om bilar, svenska och utländska. Fast Selma själv var ju död sedan många år.
Min pappa var irriterad av alla turister som i sina bilar rörde upp damm och kastade ut saker som hamnade i höet och kunde skada djuren. Men på kvällarna läste han Selmas böcker och kunde långa stycken ur dem utantill. En kluven inställning till berömdheten. Och mamma som varit husjungfru i Selmas nybyggda hus.
Länge nöjde jag mej med att se Selma Lagerlöf som traktens affischnamn och den som tillsammans med Svante Påhlsson på Rottneros lagt grunden till den värmländska turistindustrin. Hade läst några av hennes böcker men haft för bråttom för att förstå allvar och djup.
Men för femton år sedan trängde hon sig på mej. Började arbeta med Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris. Har sedan dess läst väldigt mycket av det som skrivits om henne. Hennes litteratur är beskriven och analyserad på längden och tvären, där finns inte längre så mycket att tillägga, förutom för litteraturforskarna förstås som hela tiden finner nya perspektiv.
Men om Selma i lokalsamhället Mårbacka-Östra Ämtervik-Sunne-Värmland finns inte alls så mycket dokumenterat. Det intresserar mej alltmer ju mer jag läser på. Att hon var ett enastående driftigt fruntimmer (hon använder själv det uttrycket) är alla överens om, men i vilken miljö och under vilka omständigheter hon verkade är inte så välkänt.
Hennes romantiska beskrivningar av folk och landskap i Gösta Berlings saga har fört tusentals turistbussar till Fryksdalen. Att hon sedan 1920-talet varit turistmagneten i Värmland och Sunnebygden och en av de viktiga förutsättningarna för näringslivsutvecklingen med handel, service, boende och industri tänker vi inte alltid på. Det är samband som det skulle vara lockande att fördjupa sig i.
 |
| Gösta Berlings saga med Per Myrberg, en fullständigt enastående hembygdsskildring. |
Den som fullt ut vill bli förförd av Gösta Berlings saga skall lyssna till Per Myrbergs enastående fina inläsning av boken från 2004. En fullständigt enastående hembygdsskildring. Man kan bli tårögd för mindre./Matts Nilsson
Kommentarer