A country in a hurry
Om Sunne tror att det är New York, som David Bettie fastställer i sin bok The little apple, så tror Rwanda definitivt att det är Singapore. Det är den asiatiska tigern som är förebilden för regeringens vision 2020. För Kigali finns det en masterplan för ombyggnation av centrum och det är Kigali tower som är landmärket.
Min pojkvän var för ett tag sedan på ett avslutningsseminarium för ett traineeprogram för lokala ledare som bland annat Schweiz finansiellt har bidragit till. Utbildarna var influgna från Singapore. Hela seminariet avslutades med att alla sjöng med i en rwandisk version av ”we will, we will rock you” och den som sjöng allra högst var Rwandas minister för lokal styrning.
Åtgärd på åtgärd genomförs för att sudda ut fattigdom. Rwanda har under senare år hyllats för framsteg inom en rad olika områden som ekonomi, utbildning och hälsa. Idag har tillexempel över 90 % av Rwandas befolkning tillgång till en allmän sjukförsäkring. Men i ivern att sudda ut fattigdom finns det risk för att långsiktighet och ansvarstagande får stå tillbaka, som när stråhus rivs ner utan en hållbar plan för hur de ska ersättas. Eller när en av Kigalis marknader där lokala odlare har sina stånd ska ersättas med ett nytt varuhus och mängder av människor ”omlokaliseras” och ser sina arbetsvillkor förändrade.
I Kigali finns det asfalterade vägar med trafikljus som har nedräkningsvärk för hur långtid man har på sig innan det slår om till grönt eller rött.
Men åker man några minuter med bilen kommer man snabbt till områden där det endast går att komma fram med jeep, där människor inte kan äta sig mätta alla dagar i veckan och där vi inte längre kan göra oss förstådda på engelska eller franska.
En fredag i slutet av augusti bjöd några av min pojkväns rwandiska arbetskollegor med oss på after work. De tog med oss till ett ställe som heter Green corner. Det som finns på menyn har ingenting med namnet att göra. Det är den lokala ölen Primus och brochette, traditionellt grillspett med get- eller nötkött, som gäller.
En kvinna som jobbar på ambassaden hade tagit med sin man. Det första han sa till mig efter att ha presentera sig var att hans engelska inte är så bra men vi pratade så gott vi kunde. Det paradoxala är att det framkommer under samtalet att han undervisar på engelska i kemi och biologi på universitetet.
För några år sedan införde nämligen Rwandas regering engelska som officiellt språk vid sidan av franska och kinyarwanda. Samtidigt beslutades att mer eller mindre över en natt ändra undervisningsspråket i skolorna från franska till engelska. Konsekvenserna för både lärare och elever är inte svåra att föreställa sig. Han som säger att han inte pratar så bra engelska undervisar alltså naturvetenskapliga ämnen på detta språk under dagarna.
Jag frågade självfallet hur det är att undervisa på ett språk som man inte behärskar.
Svaret: Tror du tillräckligt mycket på dig själv går allting, det är bara att köra.
Ska Rwanda uppnå alla målen som finns uppsatta i vision 2020 förstår jag att man har bråttom. Men kan det gå för snabbt?
/Zandra Persson
 |
| Kigalis landmärke: Kigali tower |
Åtgärd på åtgärd genomförs för att sudda ut fattigdom. Rwanda har under senare år hyllats för framsteg inom en rad olika områden som ekonomi, utbildning och hälsa. Idag har tillexempel över 90 % av Rwandas befolkning tillgång till en allmän sjukförsäkring. Men i ivern att sudda ut fattigdom finns det risk för att långsiktighet och ansvarstagande får stå tillbaka, som när stråhus rivs ner utan en hållbar plan för hur de ska ersättas. Eller när en av Kigalis marknader där lokala odlare har sina stånd ska ersättas med ett nytt varuhus och mängder av människor ”omlokaliseras” och ser sina arbetsvillkor förändrade.
I Kigali finns det asfalterade vägar med trafikljus som har nedräkningsvärk för hur långtid man har på sig innan det slår om till grönt eller rött.
Men åker man några minuter med bilen kommer man snabbt till områden där det endast går att komma fram med jeep, där människor inte kan äta sig mätta alla dagar i veckan och där vi inte längre kan göra oss förstådda på engelska eller franska.
 |
| Två Kigalibor |
En kvinna som jobbar på ambassaden hade tagit med sin man. Det första han sa till mig efter att ha presentera sig var att hans engelska inte är så bra men vi pratade så gott vi kunde. Det paradoxala är att det framkommer under samtalet att han undervisar på engelska i kemi och biologi på universitetet.
För några år sedan införde nämligen Rwandas regering engelska som officiellt språk vid sidan av franska och kinyarwanda. Samtidigt beslutades att mer eller mindre över en natt ändra undervisningsspråket i skolorna från franska till engelska. Konsekvenserna för både lärare och elever är inte svåra att föreställa sig. Han som säger att han inte pratar så bra engelska undervisar alltså naturvetenskapliga ämnen på detta språk under dagarna.
Jag frågade självfallet hur det är att undervisa på ett språk som man inte behärskar.
Svaret: Tror du tillräckligt mycket på dig själv går allting, det är bara att köra.
Ska Rwanda uppnå alla målen som finns uppsatta i vision 2020 förstår jag att man har bråttom. Men kan det gå för snabbt?
/Zandra Persson
Kommentarer