Ein Wasa knäckebröd, bitte!
Kigali breder ut sig över flera kullar på 1500 meters höjd. Kigali har varit Rwandas huvudstad sedan 1962 när landet blev självständigt från Belgien. Sedan dess har staden ökat drastiskt i storlek och idag bor uppemot 1 miljon människor här.
Eftersom Kigali ligger så pass högt är mornar och kvällar ofta ganska svala. Under dagtid kan det bli uppemot 30 grader, fast temperaturen kan sjunka snabbt särskilt under regnperioderna som infinner sig nu och på våren. Men ofta är det runt behagliga 25 grader. Många dagar ligger det ett täcke av dis över staden. Titeln De dimhöljda bergens gorillor på Dian Fosseys bok om bergsgorillorna i Rwanda, som senare filmatiserades, framstår som träffande.
De första dagarna tillbringade vi med att vandra runt på Kigalis påtagligt rena gator. Vi var inne i många butiker för att se vad det finns att få tag på här. Det mesta som man kan behöva verkar finnas. Sedan 2008 finns i Kigali det kenyanska varuhuset Nakumatt som har öppet 24 timmar om dygnet och där kan man köpa allt från parmesanost till en grill om man vill. I en annan affär La Galette som har specialiserat sig på tyska livsmedel hittade jag Wasa knäckebröd. Utbudet på frukt och grönsaker är förvånansvärt begränsat i butikerna. Vill man ha ett större utbud får man, om man orkar förhandla om pris, ta sig till någon av marknaderna i utkanten av staden där lokala odlare säljer sin skörd.
Första helgen besökte vi Mémorial National du Génocide de Gisozi, ett Museum till minne av folkmordet 1994 (i Rwanda används officiellt begreppet ”The 1994 Genocide against the Tutsi”). Folkmordet är ett tema som är present och det pågår en försoningsprocess i landet. Den ondska och moraliska kollaps som utspelades här under några månader 1994 är ofattbar. För att försöka förstå lite grann måste man till att börja med sätta sig in i de politiska och institutionella villkoren som kan göra en familjefar till en massmördare. Det är inte min avsikt med den här bloggen men den polske resereporten Ryszard Kapuscinski har skrivet ett kapitel i sin bok Ebenholts som heter ” Föreläsning om Rwanda”. På endast några sidor ger han en lysande beskrivning av Rwanda från det innan européerna kom hit fram till 1990-talet.
Lika svårbegripligt som folkmordet 1994 är lika respektingivande är det att se hur Rwanda återigen har kommit på fötter. Jag kommer att tänka på en mening jag läste någonstans i ett annat sammanhang - Om solen vägrar gå upp, förmår vi den att gå upp.
/Zandra Persson
Eftersom Kigali ligger så pass högt är mornar och kvällar ofta ganska svala. Under dagtid kan det bli uppemot 30 grader, fast temperaturen kan sjunka snabbt särskilt under regnperioderna som infinner sig nu och på våren. Men ofta är det runt behagliga 25 grader. Många dagar ligger det ett täcke av dis över staden. Titeln De dimhöljda bergens gorillor på Dian Fosseys bok om bergsgorillorna i Rwanda, som senare filmatiserades, framstår som träffande.
 |
| Kigali breder ut sig över flera kullar på 1500 meters höjd. |
De första dagarna tillbringade vi med att vandra runt på Kigalis påtagligt rena gator. Vi var inne i många butiker för att se vad det finns att få tag på här. Det mesta som man kan behöva verkar finnas. Sedan 2008 finns i Kigali det kenyanska varuhuset Nakumatt som har öppet 24 timmar om dygnet och där kan man köpa allt från parmesanost till en grill om man vill. I en annan affär La Galette som har specialiserat sig på tyska livsmedel hittade jag Wasa knäckebröd. Utbudet på frukt och grönsaker är förvånansvärt begränsat i butikerna. Vill man ha ett större utbud får man, om man orkar förhandla om pris, ta sig till någon av marknaderna i utkanten av staden där lokala odlare säljer sin skörd.
Första helgen besökte vi Mémorial National du Génocide de Gisozi, ett Museum till minne av folkmordet 1994 (i Rwanda används officiellt begreppet ”The 1994 Genocide against the Tutsi”). Folkmordet är ett tema som är present och det pågår en försoningsprocess i landet. Den ondska och moraliska kollaps som utspelades här under några månader 1994 är ofattbar. För att försöka förstå lite grann måste man till att börja med sätta sig in i de politiska och institutionella villkoren som kan göra en familjefar till en massmördare. Det är inte min avsikt med den här bloggen men den polske resereporten Ryszard Kapuscinski har skrivet ett kapitel i sin bok Ebenholts som heter ” Föreläsning om Rwanda”. På endast några sidor ger han en lysande beskrivning av Rwanda från det innan européerna kom hit fram till 1990-talet.
Lika svårbegripligt som folkmordet 1994 är lika respektingivande är det att se hur Rwanda återigen har kommit på fötter. Jag kommer att tänka på en mening jag läste någonstans i ett annat sammanhang - Om solen vägrar gå upp, förmår vi den att gå upp.
/Zandra Persson
Kommentarer