onsdagen den 19:e oktober 2011

Ett stycke svensk historia

I början av september gjorde jag en resa med buss från Kigali till Bujumbura, Burundis huvudstad. Min pojkvän var där i jobbet och jag passade på att åka dit några dagar. Flyget mellan de båda huvudstäderna tar en halvtimme men jag tog bussen istället för att samtidigt kunna se något efter vägen. Bussresan beräknas ta sex timmar men tog något längre med rastpaus.

Jag insåg att jag visste väldigt lite om Burundi. Jag vet att vår jämställdhetsminister är därifrån. De få Burundier som jag har träffat har jag träffat i mitt arbete och det har varit personer som inte vill åka tillbaka dit.
På Sveriges ambassad i Kigali hemsida avråds från icke nödvändiga resor till Burundi, med undantag från Bujumbura. Det är ju bra eftersom det är Bujumbura som jag ska till tänker jag. Men ambassaden skriver också att säkerhetsläget anses särskilt besvärligt vid gränstrakterna till Kongo samt provinsen Bujumbura rural.
På gränsen mellan Burundi och Rwanda
Hmm… Bujumbura rural låter onekligen som att det har något med Bujumbura att göra. Enligt kartan är det provinsen som omringar Bujumbura och det betyder alltså att vi kommer åka igenom där med bussen listar jag ut. Nyanländ som jag är och med dålig koll på kontexten föreställer jag mig olika kidnappningsscenarier. Självfallet skulle jag inte ha åkt om det fanns någon hotande fara.
Det går bussar däremellan flera gånger dagligen, och som på många andra ställen är det trafiken som är farligast. Men några dagar efter att jag var tillbaka i Kigali var det en granatattack på en bar några mil nordväst om Bujumbura vars ägare sägs vara regeringsanhängare.

Från Kigali kan man åka två olika vägar till Bujumbura. På hemvägen passerade vi Butare eller Huye som staden numera heter sedan 2006. Om den staden finns ett stycke svensk historia att berätta. Dåvarande Butare var Belgarnas administrativa centrum, idag gäller staden som Rwandas intellektuella och kulturella centrum med landets universitet.
1935 döptes staden om till Astrida till minne av drottning Astrid, Belgiens Kung Leopolds III svenska hustru. Hon omkom samma år i en bilolycka endast 29 år gammal när hon och kungen som satt vid ratten gjorde en utflykt i de schweiziska alperna. Till hennes minne byggdes också en katedral, landets största. När Rwanda blev självständigt ändrades dock stadens namn återigen till Butare.
Vid Tanganyika sjön

I Bujumbura bodde vi på en oas vid Tanganyika sjön, som befinner sig 800 meter över havsnivån. Jag vet nu att det är världens längsta sjö (600 km) och en av de djupaste (1400 m). I jämförelse framstår även Vänern som liten.
Vid gränskontrollen på vägen tillbaka till Rwanda åt jag en banan som jag hade tagit med mig från hotellfrukosten. Jag hade tidigare pratat lite med en man på bussen som berättade att han arbetar med säkerhet i Kigali. Samma man varnade mig nu snäll som han var att inte kasta bananskalet på marken eftersom jag då skulle kunna hamna i fängelse. Ibland har man då verkligen tur att träffa rätt person vid rätt tillfälle./Zandra Persson

Inga kommentarer: