En sunning i Kigali
Hej!
Jag heter Zandra och jag kommer skriva härifrån Kigali, Rwanda, under denna vecka och nästa. Det är premiär för mig i bloggsammanhang och det känns extra kul att premiären sker här på min hemkommuns blogg. Kanske det är så att ens rötter och härkomst blir viktigare ju längre bort man befinner sig. I alla fall känns det så för mig.
Den 12 augusti i år kom jag och min pojkvän till Rwanda. Jag har fört anteckningar under vår första tid här som jag ska dela med mig av under de kommande två veckorna och jag kommer visa bilder som jag har tagit (med undantag av bilden på mig själv idag som min pojkvän tog en förmiddag i Kigali när vi var ute och gick).
Och hur kommer det sig att vi är i Rwanda, de tusen kullarnas land, det lilla landet i Östafrika som till ytan inte är mycket större än Värmland men med en befolkning lika stor som Sveriges?
Min pojkvän hade genom sitt jobb i Schweiz möjlighet att arbeta på Schweiz ambassad i Kigali några år. Det är anledningen till att vi befinner oss här över huvudettaget, eller har flyttat hit om man så vill, för det är det vi har gjort.
Innan jag reste hit fick jag en bok med en nött röd pärm av en vän – utvandrarna av Vilhelm Moberg. I inledningen beskriver Moberg hur några människor från Ljuder i Småland i mitten av 1800-talet utvandrade till Nordamerika, ett land med jord utan brukare som kallade på brukare utan jord. Medan många utvandrade till något fanns det också de som utvandrade från något. Då som nu var svaren många på frågan – Varför?
Mitt svar på den frågan är för att vi hade möjlighet att uppleva något annat. Det är visserligen ett äventyr i ovisshetens tecken. Jag har lämnat mitt arbete i Karlstad och jag vet ännu inte vad jag yrkesmässigt kommer att ägna mig åt här. Med andra ord vet jag inte vad det här kommer att föra med sig men jag tror och hoppas att det kommer föra med sig värdefulla erfarenheter.
I morgon kommer jag berätta för er om första dagen som vi kom hit.
Vi ses då, om ni vill!
Zandra Persson
Jag heter Zandra och jag kommer skriva härifrån Kigali, Rwanda, under denna vecka och nästa. Det är premiär för mig i bloggsammanhang och det känns extra kul att premiären sker här på min hemkommuns blogg. Kanske det är så att ens rötter och härkomst blir viktigare ju längre bort man befinner sig. I alla fall känns det så för mig.
Den 12 augusti i år kom jag och min pojkvän till Rwanda. Jag har fört anteckningar under vår första tid här som jag ska dela med mig av under de kommande två veckorna och jag kommer visa bilder som jag har tagit (med undantag av bilden på mig själv idag som min pojkvän tog en förmiddag i Kigali när vi var ute och gick).
 |
| En sunning i Kigali |
Och hur kommer det sig att vi är i Rwanda, de tusen kullarnas land, det lilla landet i Östafrika som till ytan inte är mycket större än Värmland men med en befolkning lika stor som Sveriges?
Min pojkvän hade genom sitt jobb i Schweiz möjlighet att arbeta på Schweiz ambassad i Kigali några år. Det är anledningen till att vi befinner oss här över huvudettaget, eller har flyttat hit om man så vill, för det är det vi har gjort.
Innan jag reste hit fick jag en bok med en nött röd pärm av en vän – utvandrarna av Vilhelm Moberg. I inledningen beskriver Moberg hur några människor från Ljuder i Småland i mitten av 1800-talet utvandrade till Nordamerika, ett land med jord utan brukare som kallade på brukare utan jord. Medan många utvandrade till något fanns det också de som utvandrade från något. Då som nu var svaren många på frågan – Varför?
Mitt svar på den frågan är för att vi hade möjlighet att uppleva något annat. Det är visserligen ett äventyr i ovisshetens tecken. Jag har lämnat mitt arbete i Karlstad och jag vet ännu inte vad jag yrkesmässigt kommer att ägna mig åt här. Med andra ord vet jag inte vad det här kommer att föra med sig men jag tror och hoppas att det kommer föra med sig värdefulla erfarenheter.
I morgon kommer jag berätta för er om första dagen som vi kom hit.
Vi ses då, om ni vill!
Zandra Persson
Kommentarer