torsdag 1 mars 2018

Riddarfesten

Jag minns det klart och tydligt, vi promenerar från Leran, jag och Carl (alltid jag och Carl), till Sundsbergs gård, små som vantar är vi. Han i rustning och hjälm med en stor sköld, jag i någon sorts mer lärd man slash adel slash gycklar-outfit, med ett plastsvärd i bältet och en lila ullmössa med gulddetaljer vi köpt på Gotland.

Det är den så kallade Riddarfesten. En dag då lajvare från hela Sverige tar med sig sina pottor, krus, penningpungar, mungigor och hästar och kommer till Sunne. Dagen då alla Sunnes barn klär sig i medeltidskläder, smakar på smaklös rovsoppa och provar att lyfta svärd. Det är Medeltidsveckan i kondensat.

Jag ska vara ärlig och säga att jag inte minns om det var en engångsföreteelse eller något som pågick år efter år. Jag vet inte om jag själv var där en gång eller tio. Men, my God, så jag minns att jag var där.

Med stora ögon såg jag tornerspel med frustande hästar, stora lansar och riddare som skrek Owaga, attack! Medeltiden var på riktigt och den fanns där bara för mig. Man kan misstänka att jag i vuxen ålder skulle ha lite svårare att fascineras av dessa glesskäggiga män i koftor och brynja och kanske haft vissa ideologiska betänkligheter över att köpa ett Tors hammare-halsband.

Men just där och då var jag herre över hela världshistorien, mitt i mitt eget Sunne, och på något sätt som jag minns än idag så kändes det som att hela jordklotet snurrade med Sundsbergs gård som mitt. Det är fint, kommer jag ihåg att jag tänkte, att alla de här människorna har kommit just hit. I bakgrunden hördes en lergök.

/Björn

Inga kommentarer: