Kavaljeren

Det har varit en fantastisk kväll i Lenzerhide, nu är det natt och vi gungar runt i strumplästen på köksgolvet till Harry Belafonte som sjunger Island in the sun.
Jag tror att den där sista hutten blev lite för mycket för honom för han verkar väldigt trött! Hans huvud vilar tungt mot min axel och jag drar in doften av hans hud, den är underbar!

Vi har fått rå om varandra hela kvällen och snart ska vi gå och lägga oss men jag vill dra ut på den här dyrbara stunden. Hans andhämtning saktar ner och han börjar kännas tung, tänk om han somnar?
Jag får nog hjälpa honom i säng nu men det gör inget, det gör jag så gärna.

Vi möttes för tolv dagar sen och det var kärlek vid första ögonkastet, iallafall för mig. Vi har varit nästan oskiljaktiga sen dess och varje dag upptäcker vi nya saker om varandra. Det är intressant och spännande att lära känna en person som jag bara har sett på foton på datorn och inte haft möjlighet att träffa förrän nu.

Han har ett leende som kan få vilken kvinna som helst att dåna och hans ögon är intensiva, kloka och blå. Han har en perfekt kropp, även om han är i kortaste laget för mig och han är nästan flintskallig, men det är bara charmigt i den åldern. Han heter Tor.
Jag gillar det, det är rejält och bra. Min pappa heter också Tor, konstigt sammanträffande! Han är väl kanske inte direkt rejäl, men bara vi får tid på oss att lära känna varandra bättre kommer han att växa in i rollen.  Jag måste ju också försöka anpassa mig men jag tycker nog att han har en hel del att lära sig, om man säger.

Han har ett glatt humör, men det kan snabbt svänga mellan dur och moll. Speciellt när blodsockret sjunker, men sådana problem är ju lätta att lösa med en god middag. (Tyvärr är han lite för förtjust i flaskan, det måste jag ta upp med honom senare).

Vi har långa intressanta diskussioner när vi går promenader om dagarna, runt den lilla sjön som nu är isbelagd. Han tycker mycket om när jag sjunger svenska visor för honom.
Många andra turister är också ute på tur och jag skulle vilja åka skidor men har för ont i ena knät. Han verkar vara helt kry i kroppen men är för otränad för skidor. Det är verkligen synd, för det är så underbara skidbackar här. Tor testade en sådan där träkälke förra veckan som både unga och gamla åker här men han blev inte överförtjust.

Imorgon efter frukost hade vi tänkt hitta på något spännande, om vi inte är för trötta, det blev ju rätt sent ikväll. Vi gör nog en bilutflykt och äter lunch på restaurang. Kanske testar vi den goda schweiziska osten och korven.

Lenzerhide fredheimfotos.ch

Det gäller att göra det bästa av tiden tillsammans för snart ska jag resa hem till Sverige.  Jag vet inte hur jag ska stå ut att skiljas från honom men vi har redan bestämt att träffas till sommaren och till dess får vi använda Skype.

Han är verkligen för go´, mysig och spännande min kavaljer./ Peggy

Leon Tor Picco, tio veckor och farmor

Mitt yngsta barnbarn