Syskonskaran och min barndoms somrar

Förutom syrran så har jag tre yngre bröder.  Vi hade det bra i vårt hus med stor hörntomt.

Irene och jag

Pappa var praktiskt lagd och gjöt en låg mur runt tomten med ett vackert järnstaket. Vi hade två grindar med betongstolpar och på varje stolpe stod en kruka med blommor på sommaren, nu står två av krukorna på min trapp.
Han byggde gungställning och sandlåda och vi hade en härlig trädgård med mycket bärbuskar och fruktträd. Det var en idyll för små barn att springa runt på gräsmattan och ligga under plommonträden i augusti och äta sig mätt på stora, söta plommon.
På vintern gjorde pappa skidspår runt på tomten och vi skavde runt, runt på våra träskidor.
Jag minns att jag brukade hänga på staketet och lipa åt ungarna utanför om vi var osams. Det fanns många barn på vår gata, men väldigt få som hade bil. Vi lekte därför ofta på gatan med lådbilar eller åkte spark på vintern.

Jag och pappa 89 år

Längre upp på gatan bodde en familj med 4 pojkar som var ganska stökiga. Den äldsta hette Kurt och var snällast. Han var äldre än syrran.
En dag följde en av pojkarna, Krister, efter mig till affären. Jag hade 10 öre och skulle köpa mig ett Bugg. När jag kom ut från Tuna Mat o Bröd så stod han där och hängde på styret och ville att jag skulle dela med mig.
Nej, sa jag, jag har bara ett tuggummi. -Ja men vi kan ju dela , vi är ju nästan syskon, sa Krister. Du är väl inte syskon med mig! sa jag irriterat. -Nä, men Kurt är, sa han. Vet inte du att han är din halvbror? Jag blev jättearg för att han så fult försökte lura mig att dela med mig av mitt godis. Jag cyklade hem med gråten i halsen och berättade för mamma.
Hon förklarade, att ja, det var verkligen så. Kurt var vår pappas son som han fått innan han träffade mamma.

Jag tyckte det var så otroligt konstigt, vi hade bott grannar hela livet och allt! Men pappa ville inte att vi skulle veta att Kurt var vår halvbror, fast Kurt själv hela tiden visste att hans riktiga pappa bodde längst ner på gatan. 

Äktenskapet mellan en stolt storstadsfinska och en bondkille från Norge blev inte helt lyckat. Det blev ofta stormar i ett vattenglas, mamma var trött av ständiga graviditeter. 

Efter 5 barn och 3 missfall var skilsmässan ett faktum. Mamma var då 35 år vi barn mellan 1-13 år. Jag var nio. En skilsmässa var ovanlig 1968, jag kände ingen som hade skilda föräldrar. 

Pappa flyttade till 1 rum och kokskåp, betalade underhåll för 6 barn och hade inte möjlighet att avlasta mamma någon helg. Ibland var vi hos honom några timmar en lördag i månaden och åt alltid på Epa restaurangen, alltid köttbullar och potatis.

Mamma och bröderna bus

Nu fick vi verkligen hjälpas åt hemma, värst var det för syrran som gick i sjuan och hjälpte mamma med trappstädning, det var väldigt tungt och slitsamt. Jag passade brorsorna i parken utanför. 

På lördagar jobbade mamma i Folkets Park som servitris och syrran passade oss yngre. 

Det var tungt att bära upp sovande småbröder från soffan till sina sängar.

En gång smet syrran ut när hon var skulle barnvakt, hon mutade mig. Om jag lovade att inte berätta för mamma så skulle hon köpa med korv och mos när hon kom hem. 

Jag som var väldigt mörkrädd vågade inte vara uppe vid teven ensam. Jag låste alla dörrar och gick och lade mig på övervåningen. 

Naturligtvis hörde jag inte när hon kom hem. Hon hade ingen nyckel och fick till slut krypa in genom ett smalt källarfönster med sin korvpåse. 

Irene och mamma

Hon var väl fjorton och jag tio år. På söndagsmorgnarna smög vi ner i köket och hoppades att mamma skulle haft med sig någon godsak från restaurangen. En gång stod två cocktailglas på hög fot med fruktsallad, vaniljkräm och ett körsbär på toppen. Det var den finaste dessert jag någonsin sett.

Att passa på en lillebror hörde till vardagen. Speciellt Sven som var yngst. 

Sven 2 år

En gång lämnade jag in honom hos grannfrun längre upp på gatan. Hon hade inga småbarn. Efter några timmar gick jag och hämtade honom. Han hade gjort i byxan och Fru Wallman hade tvättat rent och satt en handduk mellan benen på honom. När mamma fick se det blev hon inte glad, kan jag säga. Hon var finsk och stolt och tyckte inte om att be om hjälp, fast hon så väl behövde den. Jag hade fått en uppgift att sköta och det dög inte att slingra sig undan. 

Mamma bjöd alltid på sig själv och det hon hade. Hon bakade fantastiska bullar och hon bakade många. Sen öppnade hon köksfönstret och bjöd alla ungar på bulle och saftsoppa. 

Det saftades och syltades en massa i min barndom. Vi hade jättestor hallonhäck och alla vi barn fick en mugg att plocka i. Speciellt om det skulle till att regna, då ropade hon med sin finska brytning:- Skynda er ut ungar och plocka av hallonen innan de regnar i backen!

Det var min barndoms somrar, bärplockning, bråkiga bröder, hänga över staketet med en färsk limpmacka i handen, Carina på andra sidan gatan, mamma som gav order i köksfönstret, en blå minicykel och träskor./Peggy