Det är inte det att jag inte kan, det tar bara längre tid...
Jaha... ni kanske undrar hur det är att gå i skolan då när man är 43?
Jo vars, jag är ensam kvinna i klassen. Det pratas rätt så mycket om skotrar, hockey och toalettbesök. (Alltså det är inte klokt, de ser och hör på skoterfilmer och kollar annonser varje dag!) Eftersom att jag inte kan något om skotrar så har jag lagt fokus på hockeyn. Jag har väl aldrig blivit så patriotisk som när jag flyttade till Dalarna! Jag har heller inte förstått att de inte älskar Färjestad. Det fick jag reda på förra året.
- Men Anna! Har du inte förstått att ALLA hatar Färjestad?
- Nä.
- Du är så naiv!
Det är blodigt allvar, sport! Jag har fått uppdatera mig och verkligen stoltserat när Färjestad vunnit matcher. Jag har till och med köpt en tröja med FBK på. Då kräktes de nästan. Sen lägger jag upp bilder på matchresultat på FB och addar dem. Då blir de sura, vilket jag tycker är kul.
Det där med toabesök kanske intresserar er. Det är mystiskt med män. De ska alltid berätta när de ska på toa! Själv så smyger jag iväg i hemlighet. Män måste ha hälften så stor blåsa, det är nästan vetenskapligt bevisat enligt mig.
Jag är näst äldst i klassen. Det är egentligen inga problem. Det är bara när vi ska göra grupparbeten i datasalen som det bara säger SWOOCH så är det färdigtryckt på tangenterna och jag har inte fattat hur de gjorde. Det är genant att fråga två gånger, så det undviker jag.
Vad läser jag för kurser?
Vi har haft CAD. Ett ritprogram. Vi har Hans som lärare, en lugn och metodisk man, och tur är väl det. Jag fick inte ordning på mitt ritverktyg... det bara fortsatte att göra streck... till slut var hela skärmen full av ett virrvarr. Jag fick nog. Jag skrek till Hans att hade inte musen suttit fast i snöret hade den flugit i väggen!
En gång råkade jag trycka på en knapp så hela min ritning bara försvann! Då kom Hans till undsättning, han bara ler åt mig och fixar till det. Vad är det för fel på penna och papper, då är det ju bara att sudda! Det är inte det att jag inte kan, bara att det tar längre tid. Jag fick godkänt i kursen.
Vi har olika föreläsningar som följs upp av eget arbete, seminarium, projektarbete och rapportskrivning. På bilden har vi installationsteknik, nytt ämne för denna läsperiod.
Det är en byggteknisk utbildning.
- Å va i hela friden gör en estet där?
Det har jag frågat mig 100 gånger.
Så fort det kommer till olika uträkningar kommer paniken. Vi kan ta byggkonstruktioner som ett exempel. Hållfasthetslära. Man ska räkna ut olika moment för laster. Jag förstår vad som ritas på tavlan, men jag kan inte räkna ut det. Jag ser hur det blir. Men så kan man inte tänka på en högskola.
Jag fick 11 av 60 på första tentan. Blev skitförbannad på mig själv och gick till en ingenjör och frågade om hjälp. Det tog fyra dagar tills jag blev kompis med formelsamlingen. Jag måste ju ständigt ifrågasätta allting. Det är dumt, men jag måste. ”Vet ni det har suttit en massa gubbar och tänkt ut formler och så är det”. Det går inte att ifrågasätta. När jag väl insett detta lekte jag att det var en slags rebus och helt plötsligt kunde jag räkna.
- Hookes lag och Einstein kan ta sig i röven!
JAG FICK EN FYRA I BYGGKONSTRUKTIONER!
50 av 60 och blev så lycklig att jag grät!
Det finns ju ämnen som går galant utan några problem, t.ex. vägteknik, byggmaterial mm. Det är inte enkelt, men det går bra. Jag läser extra kurser för jag vill ha ihop 180 hp varav 120 hp är byggtekniskt. Jag tror jag klarar det. Det betyder att jag läst ihop tre års studier på två år. Jag vill ju ha valuta för det lånet jag tar.
Det är främst ledarskapskurser och affärsplanering samt projekt som jag vill ha 60 hp i. Kan jag sedan leta reda på ett universitet som har kandidatexamen i bygg så ska jag försöka mig på det.
Jag vet fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor.
Känslomässigt är det otroligt arbetsamt att vara student, ibland vara hellycklig ett par timmar och ha ångest resten av dagen. Men det är väl så det är att studera. Som det stod i en psykologibok jag läste:
ångest är ett tecken på vitalitet och kreativ kraft! Tyckte jag lät bra eftersom jag spenderar 75% av dagen att vara orolig.
/Anna
Jo vars, jag är ensam kvinna i klassen. Det pratas rätt så mycket om skotrar, hockey och toalettbesök. (Alltså det är inte klokt, de ser och hör på skoterfilmer och kollar annonser varje dag!) Eftersom att jag inte kan något om skotrar så har jag lagt fokus på hockeyn. Jag har väl aldrig blivit så patriotisk som när jag flyttade till Dalarna! Jag har heller inte förstått att de inte älskar Färjestad. Det fick jag reda på förra året.
- Men Anna! Har du inte förstått att ALLA hatar Färjestad?
- Nä.
- Du är så naiv!
Det är blodigt allvar, sport! Jag har fått uppdatera mig och verkligen stoltserat när Färjestad vunnit matcher. Jag har till och med köpt en tröja med FBK på. Då kräktes de nästan. Sen lägger jag upp bilder på matchresultat på FB och addar dem. Då blir de sura, vilket jag tycker är kul.
Det där med toabesök kanske intresserar er. Det är mystiskt med män. De ska alltid berätta när de ska på toa! Själv så smyger jag iväg i hemlighet. Män måste ha hälften så stor blåsa, det är nästan vetenskapligt bevisat enligt mig.
Jag är näst äldst i klassen. Det är egentligen inga problem. Det är bara när vi ska göra grupparbeten i datasalen som det bara säger SWOOCH så är det färdigtryckt på tangenterna och jag har inte fattat hur de gjorde. Det är genant att fråga två gånger, så det undviker jag.
Vad läser jag för kurser?
Vi har haft CAD. Ett ritprogram. Vi har Hans som lärare, en lugn och metodisk man, och tur är väl det. Jag fick inte ordning på mitt ritverktyg... det bara fortsatte att göra streck... till slut var hela skärmen full av ett virrvarr. Jag fick nog. Jag skrek till Hans att hade inte musen suttit fast i snöret hade den flugit i väggen!
En gång råkade jag trycka på en knapp så hela min ritning bara försvann! Då kom Hans till undsättning, han bara ler åt mig och fixar till det. Vad är det för fel på penna och papper, då är det ju bara att sudda! Det är inte det att jag inte kan, bara att det tar längre tid. Jag fick godkänt i kursen.
Vi har olika föreläsningar som följs upp av eget arbete, seminarium, projektarbete och rapportskrivning. På bilden har vi installationsteknik, nytt ämne för denna läsperiod.
Det är en byggteknisk utbildning.
- Å va i hela friden gör en estet där?
Det har jag frågat mig 100 gånger.
Så fort det kommer till olika uträkningar kommer paniken. Vi kan ta byggkonstruktioner som ett exempel. Hållfasthetslära. Man ska räkna ut olika moment för laster. Jag förstår vad som ritas på tavlan, men jag kan inte räkna ut det. Jag ser hur det blir. Men så kan man inte tänka på en högskola.
Jag fick 11 av 60 på första tentan. Blev skitförbannad på mig själv och gick till en ingenjör och frågade om hjälp. Det tog fyra dagar tills jag blev kompis med formelsamlingen. Jag måste ju ständigt ifrågasätta allting. Det är dumt, men jag måste. ”Vet ni det har suttit en massa gubbar och tänkt ut formler och så är det”. Det går inte att ifrågasätta. När jag väl insett detta lekte jag att det var en slags rebus och helt plötsligt kunde jag räkna.
- Hookes lag och Einstein kan ta sig i röven!
JAG FICK EN FYRA I BYGGKONSTRUKTIONER!
50 av 60 och blev så lycklig att jag grät!
Det finns ju ämnen som går galant utan några problem, t.ex. vägteknik, byggmaterial mm. Det är inte enkelt, men det går bra. Jag läser extra kurser för jag vill ha ihop 180 hp varav 120 hp är byggtekniskt. Jag tror jag klarar det. Det betyder att jag läst ihop tre års studier på två år. Jag vill ju ha valuta för det lånet jag tar.
Det är främst ledarskapskurser och affärsplanering samt projekt som jag vill ha 60 hp i. Kan jag sedan leta reda på ett universitet som har kandidatexamen i bygg så ska jag försöka mig på det.
Jag vet fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor.
Känslomässigt är det otroligt arbetsamt att vara student, ibland vara hellycklig ett par timmar och ha ångest resten av dagen. Men det är väl så det är att studera. Som det stod i en psykologibok jag läste:
ångest är ett tecken på vitalitet och kreativ kraft! Tyckte jag lät bra eftersom jag spenderar 75% av dagen att vara orolig.
/Anna
Kommentarer