"Fin-kulturen" bestämmer vad som är fint eller fult
När jag var liten trodde jag att jag skulle bli konstnär när jag blev stor.
Åtta år var jag när jag skrev det i ”mina kompisar-boken”. Jag har provat det. Jag tröttnar så fort jag löst gåtan med en viss teknik. Då måste jag testa en ny. Jag har ingen egen stil riktigt och är fruktansvärt spretig i mitt uttryck. Ingen kan säga vad jag är för något. Det är viktigt att folk vet vad man är annars blir de osäkra. Det jag är säker på är att jag vill ha är en fast inkomst och tyvärr är konstnärskapet en ojämn inkomst.
Sen har jag blivit petad på av en del konstnärer och kulturmänniskor så jag har blivit frustrerad om vad konst och kultur är. De flesta kulturarbetare är toppen, men tydligen finns det ful-kultur och fin-kultur. Jag är ett osäkert kort tydligen. Därför utövar jag konst för min egen skull och inte för att andra ska tycka om det. Jag tror det finns 80 % ful-kultur och 20% fin-kultur och det är fin-kulturen som bestämmer vad som är fint eller fult.
Kopparplåt testade jag i somras. Ni ska få se här steg för steg.
.
Jag har klippt ut profilen i plåt efter en skiss jag gjorde från en häst som jag tyckte var snygg i formen. Sedan bankat och slagit plåten så den blev bucklig där jag ville.
Borrat 1000 hål för att den ska fungera som lampa. Tog en halv vecka.
Detta träd är gjort av olika sorters ståltråd med pärlor. Trädet är 45 cm högt. Typ...luffarslöjd.
Stillebenmåleri i mitt kök. Det är här jag satt hela förra terminen och ”nö-målade”. Jag kan inte sova så bra, tänker alldeles för mycket och då målar jag. Nu har jag fått annan hjälp mot sömnproblem så nu tar jag två tabletter och poff så sover jag. Det underlättar.
Min hjärna tänker alldeles för mycket på kvällen. Den kommer på bra idéer eller ställer till bekymmer.
Jag har ju dyslexi och jag läste inte min första bok (från början till slut) förrän jag var 25 år. Jag var 30 när jag gick litteratur- och skrivarprofilen i två år på Geijerskolan och det var då jag kom på att jag visst kan skriva.
Man måste först kunna läsa för att få ett bra skriftspråk. Gissa om jag läst böcker när jag väl knäckt koden! En stund i livet tänkte jag på att skriva och illustrera barnböcker.
/Anna
Åtta år var jag när jag skrev det i ”mina kompisar-boken”. Jag har provat det. Jag tröttnar så fort jag löst gåtan med en viss teknik. Då måste jag testa en ny. Jag har ingen egen stil riktigt och är fruktansvärt spretig i mitt uttryck. Ingen kan säga vad jag är för något. Det är viktigt att folk vet vad man är annars blir de osäkra. Det jag är säker på är att jag vill ha är en fast inkomst och tyvärr är konstnärskapet en ojämn inkomst.
Sen har jag blivit petad på av en del konstnärer och kulturmänniskor så jag har blivit frustrerad om vad konst och kultur är. De flesta kulturarbetare är toppen, men tydligen finns det ful-kultur och fin-kultur. Jag är ett osäkert kort tydligen. Därför utövar jag konst för min egen skull och inte för att andra ska tycka om det. Jag tror det finns 80 % ful-kultur och 20% fin-kultur och det är fin-kulturen som bestämmer vad som är fint eller fult.
Kopparplåt testade jag i somras. Ni ska få se här steg för steg.
 |
| Modellen |
 |
| Utklippning i kopparplåt som jag bockat. |
 |
Efter att jag hällt på olika ämnen som gjort att plåten ärgade |
 |
| Färdigt hästhuvud i koppar. |
 |
| Som blir en lampa |
.
Jag har klippt ut profilen i plåt efter en skiss jag gjorde från en häst som jag tyckte var snygg i formen. Sedan bankat och slagit plåten så den blev bucklig där jag ville.
Borrat 1000 hål för att den ska fungera som lampa. Tog en halv vecka.
Stillebenmåleri i mitt kök. Det är här jag satt hela förra terminen och ”nö-målade”. Jag kan inte sova så bra, tänker alldeles för mycket och då målar jag. Nu har jag fått annan hjälp mot sömnproblem så nu tar jag två tabletter och poff så sover jag. Det underlättar.
Min hjärna tänker alldeles för mycket på kvällen. Den kommer på bra idéer eller ställer till bekymmer.
 |
| En kvinnas attiraljer heter tavlan och är målad i akryl. |
Jag har ju dyslexi och jag läste inte min första bok (från början till slut) förrän jag var 25 år. Jag var 30 när jag gick litteratur- och skrivarprofilen i två år på Geijerskolan och det var då jag kom på att jag visst kan skriva.
Man måste först kunna läsa för att få ett bra skriftspråk. Gissa om jag läst böcker när jag väl knäckt koden! En stund i livet tänkte jag på att skriva och illustrera barnböcker.
/Anna
Kommentarer