Att hålla kontakten med sina barnbarn
2007 fick jag mitt första barnbarn.
Han föddes i Washington DC där min dotter och hennes man bodde. Jag hade alltid hört talas om hur fantastisk det är att få barnbarn. Jag skakade ibland på huvud lite och tänkte inom mig att det är väl att ta i. Men idag när jag har fem barnbarn förstår jag mycket väl mina vänner som pratade om denna fantastiska händelse.
Vi har tre barnbarn som bor norr om Chicago och två på Lidingö. Hur gör vi för att umgås, läsa sagor, kramas, pussas, prata med dem? Vi har hittat vårt sätt även om ibland kan jag vara lite avundsjuk på mina vänner som har sina barnbarn i närheten. Men tack vare telefonerna har vi dem också väldigt nära.
Noah är den första som vi hade mycket kontakter både fysiskt och via telefon. Jag var i Washington när han föddes och sen har vi varit i USA flera gånger, Elise och Noah har varit i Frankrike med oss och Elise bodde 6 månader i Lund. Under hans första fem år har vi träffats länga perioder och ofta. Nu är det inte så …
Vår dotter Elise flyttade från Sunne år 2000 direkt till Stockholm efter hon tog studenten och istället för att ringa, har vi använt Skype.
När hon bodde två år i Colombia, kunde vi vara uppkopplade i flera timmar utan att ha en konversation igång hela tiden. Ibland kunde jag till exempel jobba eller städa och hon också och vi såg varandra genom kameran.
Mina barnbarn är uppvuxna med Skype och Facetime för att träffa oss. Jag har läst godnatt sagor, sjungit och målat med dem på distans. Vi har firat jul och nyår samtidigt. Jag minns särskilt en jul då vi lagade samma mat, samtidigt och vi hade dottern och svärsonen med ”på bordet”. I köket hade vi en annan dator och vi kunde laga mat samtidigt. Flera gånger har vi firat jul och födelsedagar på det sättet.
Varje kväll pratar vi med Ella som är tre år.
Då äter hon lunch och vi middag. Det kan vara att prata om vad hon har gjort på förskolan, hur vädret är, att visa oss teckningar, sjunga och dansa. Vi hör hur hon utvecklar sina språk. Hon pratar engelska, svenska och spanska. Elise pratar enbart svenska med sina barn, hennes man bara spanska och sen är det engelska i vardagen. Ella tycker om att skoja med oss, dansa och sjunga för oss, vi får stora kramar från henne och pussar.
Detta har vi gjort med alla tre barn i USA. Det blir så okomplicerat när vi träffas i verkligheten. Det finns inte blygheten utan det är som vi fortsätter att prata som i går.
I går söndag, ringde Filippa upp oss via Facetime.
Hon var på väg till en restaurang och teater med sin mamma. Så lycklig var hon för att hon skulle äta crêpes och att det var franskt. Idag väntar jag ett mail från henne. Hon ska skriva om pjäsen hon har sett och maila mig.
Med barnbarnen i Stockholm, pratar vi inte varje dag men minst en gång i veckan via Facetime. De ringer själva upp oss för att berätta om något speciellt. Vi får nästan varje dag en filmsnutt eller ett foto och vi gör likadant och skickar via snapchat. Mello är just nu en lördagskväll chatt mellan morfar och Ebba.
När mina flickor var små, hade vi inte lika lätt med kontakterna med mina föräldrar i Frankrike.
Varje sommar under 6-7 veckor tillbringade vi vår semester tillsammans med dem. Det är dessa dagar vi hade för att hålla en bra kontakt, kontakten för varje dag, att prata franska var inte lika självklart som vi gör med våra barnbarn i USA.
Jag kan idag känna hur det måste ha varit för min mor och min far att inte kunna prata med oss varje dag. Det fanns inte telefonen i fickan som idag och vi kunde inte skicka SMS.
Vi skrev till varandra men redan då började skrivande minska en del. Alla är inte lika bra på att skriva och visa sina känslor.
Att höra rösten, visa sig på skärmen ger mig en annan dimension idag. Tänk att du kan skicka en emojisymbol när som helst på dygnet för att visa dina känslor. Noah som har nyss fått en mobiltelefon skickar bilder och emoji till oss. Då känns det så underbart. Svårt att beskriva känslan.
Nu har jag hittat brev och vykort som mina flickor skrev till sin mor- och farföräldrar. Något som vi inte får idag från våra barnbarn. Teckningar får vi ibland men inte dessa otroliga små brev, som vi som mormor och morfar skulle tycka att det vore fint att få ibland. Men vi skriver ut teckningar och fotografier och när de har börjat skriva, sparar vi mailen. Och tänk alla filmer som vi får.
Detta är vårt sätt att hålla den täta kontakten med våra barn och barnbarn. Jag verkligen rekommenderar att våga läsa sagor, ta tid att teckna via nätet, skicka vardagsbilder till varandra, laga mat tillsammans, höra deras skrik och skratta tillsammans. Vi har en mycket nära kontakt som jag uppskattar mer än någonting annat.
Häromdagen hade jag kunnat ta första flyg till Chicago för att hjälpa till med barnpassning och vardagssysslor. Det är likadant med familjen i Stockholm, men det får ske lite oftare i höst istället.
Hälsningar Laurence
Han föddes i Washington DC där min dotter och hennes man bodde. Jag hade alltid hört talas om hur fantastisk det är att få barnbarn. Jag skakade ibland på huvud lite och tänkte inom mig att det är väl att ta i. Men idag när jag har fem barnbarn förstår jag mycket väl mina vänner som pratade om denna fantastiska händelse.
Vi har tre barnbarn som bor norr om Chicago och två på Lidingö. Hur gör vi för att umgås, läsa sagor, kramas, pussas, prata med dem? Vi har hittat vårt sätt även om ibland kan jag vara lite avundsjuk på mina vänner som har sina barnbarn i närheten. Men tack vare telefonerna har vi dem också väldigt nära.
Noah är den första som vi hade mycket kontakter både fysiskt och via telefon. Jag var i Washington när han föddes och sen har vi varit i USA flera gånger, Elise och Noah har varit i Frankrike med oss och Elise bodde 6 månader i Lund. Under hans första fem år har vi träffats länga perioder och ofta. Nu är det inte så …
Vår dotter Elise flyttade från Sunne år 2000 direkt till Stockholm efter hon tog studenten och istället för att ringa, har vi använt Skype.
När hon bodde två år i Colombia, kunde vi vara uppkopplade i flera timmar utan att ha en konversation igång hela tiden. Ibland kunde jag till exempel jobba eller städa och hon också och vi såg varandra genom kameran.
Mina barnbarn är uppvuxna med Skype och Facetime för att träffa oss. Jag har läst godnatt sagor, sjungit och målat med dem på distans. Vi har firat jul och nyår samtidigt. Jag minns särskilt en jul då vi lagade samma mat, samtidigt och vi hade dottern och svärsonen med ”på bordet”. I köket hade vi en annan dator och vi kunde laga mat samtidigt. Flera gånger har vi firat jul och födelsedagar på det sättet.
 |
| Elise i Washington |
 |
| Elise i Washington |
Då äter hon lunch och vi middag. Det kan vara att prata om vad hon har gjort på förskolan, hur vädret är, att visa oss teckningar, sjunga och dansa. Vi hör hur hon utvecklar sina språk. Hon pratar engelska, svenska och spanska. Elise pratar enbart svenska med sina barn, hennes man bara spanska och sen är det engelska i vardagen. Ella tycker om att skoja med oss, dansa och sjunga för oss, vi får stora kramar från henne och pussar.
Detta har vi gjort med alla tre barn i USA. Det blir så okomplicerat när vi träffas i verkligheten. Det finns inte blygheten utan det är som vi fortsätter att prata som i går.
 |
| Noah vid flygplatsen |
Hon var på väg till en restaurang och teater med sin mamma. Så lycklig var hon för att hon skulle äta crêpes och att det var franskt. Idag väntar jag ett mail från henne. Hon ska skriva om pjäsen hon har sett och maila mig.
Med barnbarnen i Stockholm, pratar vi inte varje dag men minst en gång i veckan via Facetime. De ringer själva upp oss för att berätta om något speciellt. Vi får nästan varje dag en filmsnutt eller ett foto och vi gör likadant och skickar via snapchat. Mello är just nu en lördagskväll chatt mellan morfar och Ebba.
När mina flickor var små, hade vi inte lika lätt med kontakterna med mina föräldrar i Frankrike.
Varje sommar under 6-7 veckor tillbringade vi vår semester tillsammans med dem. Det är dessa dagar vi hade för att hålla en bra kontakt, kontakten för varje dag, att prata franska var inte lika självklart som vi gör med våra barnbarn i USA.
Jag kan idag känna hur det måste ha varit för min mor och min far att inte kunna prata med oss varje dag. Det fanns inte telefonen i fickan som idag och vi kunde inte skicka SMS.
Vi skrev till varandra men redan då började skrivande minska en del. Alla är inte lika bra på att skriva och visa sina känslor.
Att höra rösten, visa sig på skärmen ger mig en annan dimension idag. Tänk att du kan skicka en emojisymbol när som helst på dygnet för att visa dina känslor. Noah som har nyss fått en mobiltelefon skickar bilder och emoji till oss. Då känns det så underbart. Svårt att beskriva känslan.
Nu har jag hittat brev och vykort som mina flickor skrev till sin mor- och farföräldrar. Något som vi inte får idag från våra barnbarn. Teckningar får vi ibland men inte dessa otroliga små brev, som vi som mormor och morfar skulle tycka att det vore fint att få ibland. Men vi skriver ut teckningar och fotografier och när de har börjat skriva, sparar vi mailen. Och tänk alla filmer som vi får.
Detta är vårt sätt att hålla den täta kontakten med våra barn och barnbarn. Jag verkligen rekommenderar att våga läsa sagor, ta tid att teckna via nätet, skicka vardagsbilder till varandra, laga mat tillsammans, höra deras skrik och skratta tillsammans. Vi har en mycket nära kontakt som jag uppskattar mer än någonting annat.
Häromdagen hade jag kunnat ta första flyg till Chicago för att hjälpa till med barnpassning och vardagssysslor. Det är likadant med familjen i Stockholm, men det får ske lite oftare i höst istället.
Hälsningar Laurence
Kommentarer