Fortsättning på vår drömresa och flykten hem!

La Reunion
Ön tillhör Frankrike och var en gammal koloni. Idag är det en del av Frankrike och tillhör EU.

Efter vi hade varit på Mauritius en vecka, flög vi 40 minuter till Frankrike, La Reunion!
När vi landade kändes det verkligen som vi var i Frankrike, på vilken flygplats som helst. Vi hyrde en bil (nu blir det högertrafik) till ett litet ställe St Gilles les Bains på västkusten av ön. Min farbror bor i Saint Paul och mina kusiner bor också i närheten.
Vi höll på att inte hitta vårt Airbnb. Kl 18.00 är det bäcksvart och vi kom fram ca 20.30. Vi körde runt och runt och vi fick ringa till husvärden som kom fram till vägen.

Vi blev så glada att hitta stället, kl 21.00 blev det, och vi blev inte besvikna heller.
Bilderna som visas på nätet stämde med verkligheten. 

Stranden

Bungalow

Terassen

Veckan var planerad och vi skulle träffa min farbror och min kusin Stephanie redan dagen därpå.

Dag1: Klockan 08.00 kom Patricia med frukost som vi tog ute på terrassen varje morgon. Patricia skulle komma varje morgon med frukost. Det blev lite av lyxliv och ändå var vi ensamma i vår villa. Inga tvång att klä upp sig för att äta på kvällen. Patricia gjorde åt oss några typiska maträtter på kvällarna.

Maten för kvällen

Anteckningar

Det blev ett mycket känslosamt möte med familjen.
Min farbror var så likt min far och min andra farbror som tyvärr bägge har lämnat oss för några år sedan. Vi har varit tillsammans alla dagar, gått igenom bilder av familjen, gamla papper från Mauritiustiden och jag fick veta så mycket mer om min farfarsfar, farfar och farmor. Och nu fick jag veta varför de kusinerna som finns på Mauritius heter bara Autard.
På den tiden 1850 talet, skulle barnen gifta sig med andra adliga personer eller med de som hade pengar. En av dessa bröder gifte sig med ”en enkel kvinna” enligt hans far och förlorade sin titel de Bragard. Vi är idag 2019 som tur är!

min farbror och jag

Vi kom till La Reunion en tisdag och på lördag skulle vi åka med familjen till den södra delen av ön. Därifrån ser man vulkanen och det sägs att det är verkligen oerhört vacker kust.
Tyvärr var den första dag med ”les gilets jaunes” som förmodligen många av er har läst om på nyheterna. Omöjligt att åka någonstans med bilen. Det var spärrat lite överallt på väggarna. Situationen blev bara värre och värre på ön. Det var inte enbart demonstrationer från ”Les Gilets jaunes” utan många andra som istället försökte plundra affärer på natten, stoppade folk för ingenting och det blev väldigt aggressivt.
För oss blev det att vi inte kunde resa runt på ön. Vi hann på fredag att åka en ganska lång bit mot vulkanen, La Fournaise men vädret var ganska dåligt och vi vände om.

På vägen upp till La Fournaise

Vi har istället varit i villan, badat, snorklat, umgåtts med familjen.

Snäckor som vi fann när vi snorklade

Ön har stränder runt om och från stranden såg vi hur högt och grönt det är i mitten av ön. Så grönt att vi från villan kunde se hur vädret ändrade sig lite längre upp. Min kusin bor ca 8 km uppåt från det vi bodde och vi såg regnet från kl 11.00 fram till kl 16.00. Vi på kusten hade 29 grader varmt och stor sol.

Marknaden

Vanilj

vägen till St Gilles

Vi var tvungna att lyssna på lokal radion Freedom för att hålla oss à jour om hur det var med alla demonstrationer. På måndag kväll fick vi rekommendation att åka mycket tidigt till flygplatsen. 
Det blev som en flykt måste jag säga. 
Klockan 05.00 öppnade vi grindarna till villa och vi möttes av små bränder längs hela väggen. Vi var ganska spända och vi såg mycket otäckt.
När vi kom till St Paul, kände vi att det hade varit ganska hett på natten.
Längre fram när ni kom till le Port, blev vi stoppade och fick vänta ungefär 30 minuter innan vi fick åka vidare. Sen var det gasen på botten och vi kom fram till en flygplats där hyrbilar och mängder av människor hade samlats.
Det var en flykt från ön!
Många som vi pratade med avbröt sin semester. De ville som vi, lämna ön innan det skulle hända mera otäckt. Tur hade vi, för kl 16.00 stängdes flygplatsen och var sedan stängd en hel vecka.

Vi flög tillbaka till Mauritius och landade kl 11.00. Klockan 23.00 skulle vi flyga hem till Sverige. Eftersom det blev en lång väntan på Mauritius, fick vi tillåtelse av tulltjänsteman att lämna flygplatsen. Vi tog en taxi och körde runt hela södra delen av ön och fick se en annan natur på Mauritius. Där finns inte så fina stränder, här finns istället en ganska orörd natur med mycket skog. Vi såg nålvassa vulkanberg, flimrande gröna sockerrörsfält och hinduiska tempel.

Vi stannade för att äta och vi smakade på en rätt där de lokala indiska, kinesiska och afrikanska kryddorna gifte sig med den franska gastronomin.

Nu undrar jag när jag kommer att träffa min släkt igen. Det är en lång resa, men vilken tur att vi har Facetime och Whatsapp för att hålla kontakten!

Jag drömmer om nästa resa

Hälsningar
Laurence