Från Frankrike till Sunne
Jag heter Laurence Autard de Bragard och blev erbjuden att skriva i Sunnebloggen under vecka 8 och 9. Det kommer att bli lite historia om mig som flyttade från Frankrike till Lund 1974 och 1991 till Sunne, som skulle bli högst 5 år. Vi är kvar i Sunne…
Född och uppväxt i Frankrike både i Paris, Nantes och Rennes.
1972 blev jag uttagen som utbytesstudent till USA – 17 år, dålig på engelska, hade aldrig flugit och nu skulle jag bo i en familj, prata engelska och flyga från Paris via Frankfurt till Los Angeles.
Då är man inte stor.
Jag skulle bo i Anaheim (California) och gå på High School. Vi var sex utbytesstudenter från Sverige, Danmark, Tyskland, Brasilien och Frankrike. Det året skulle vara det mest viktigaste i mitt liv.
Att bli 18 år, vuxen, träffa sin blivande man blev en vändpunkt i mitt liv.
Än idag har vi min man och jag kontakter med våra vänner i Danmark och Sverige och självklart med våra familjer och vänner i USA.
Läste bloggen från Ann-Ci om sitt år i USA, precis så upplevde jag mitt år. Hon var i USA ett år efter mig. Lite lustigt när det var också så nära mig. Hon var i San Diego och jag i Anaheim där Disneyland finns. California kommer alltid att vara mig kär och som mitt andra hem.
Augusti -73 är jag tillbaka till Frankrike och Lars tillbaka i Sverige. På den tiden skrev vi på tunt, tunt papper kallad ”par avion”. Det blev många brev och julen -73 flög jag till Stockholm för att träffa Lars och hans familj. De bodde i Kil.
Det blev en riktig kulturkrock.
Äta julbord med sill, köttbullar, skinka och ris à la Malta och allt annat som folk blandade på sin tallrik. Jag tror nog att det var maten som var det svåraste att vänja sig vid. Än idag har jag svårt med vissa maträtter. Nyponsoppa och bruna bönor är två maträtter som jag aldrig har kunnat vänja mig vid.
Lars kom till Frankrike påsken -74 och han hade också svårt med maten. Men idag tycker han om fransk mat och matkulturen.
Efter att ha tagit min baccalaureat, flyttade jag till Lund den 24 juli 1974.
Vi bodde i en studentlägenhet och de tre första dagarna i Sverige var jag själv med mitt lexikon. Lars som var med i landslaget i friidrott flög till England för att tävla. På den tiden fanns inte dator men med ett lexikon kom jag ganska långt. Kunde tvätta kläder, handla och hela tiden hade jag mitt lilla lexikon med mig.
Lund blev min första hemstad i Sverige. Under mina 17 år i Lund, blev det att läsa svenska på Kursverksamheten. Under de första tre månader läste jag svenska med 13 andra utländska studenter. Mina bästa vänner blev Valsa från Singapore och Jose från Chili.
Vi pratade bara svenska från första början. Engelska med Valsa och lite franska med Jose på fritiden. Tyckte ibland synd om mig själv men vad man inte gör för kärleken.
Två år senare började jag mina universitetsstudier inom kommunikations och kultur, första jobbet direkt efter studierna och november 1981 föddes Elise. Det blev totalt 17 år i Lund. Malena föddes där också och det blev jobb och hus.
Självklart att det har präglat mig att bo i Lund.
Där har vi många vänner som vi fortfarande umgås med. Några har flyttat till Karlshamn, Örebro, Bromölla och några är kvar i Lund.
Tack vare Facebook, WhatsApp, Instagram med flera håller vi kontakter. Vilken skillnad det är idag från den tiden vi var nygifta i Lund. Då hade vi ingen telefon hemma, vi använde publiktelefon och försökte då och då att ringa till Frankrike och USA för dyra pengar.
Det blev svårt ibland att hålla kontakten med föräldrarna och vänner i USA. Vi skrev så mycket och det kändes bra.
Idag sa jag till min man att det kommer så lite post i brevlådan. Inte ens fakturor! Men när man får ett vykort, blir man glad.
Med vänlig hälsning
Laurence
Född och uppväxt i Frankrike både i Paris, Nantes och Rennes.
1972 blev jag uttagen som utbytesstudent till USA – 17 år, dålig på engelska, hade aldrig flugit och nu skulle jag bo i en familj, prata engelska och flyga från Paris via Frankfurt till Los Angeles.
Då är man inte stor.
 |
| Så såg vi ut 1972, utbytesstudenter från olika länder. |
Att bli 18 år, vuxen, träffa sin blivande man blev en vändpunkt i mitt liv.
Än idag har vi min man och jag kontakter med våra vänner i Danmark och Sverige och självklart med våra familjer och vänner i USA.
Läste bloggen från Ann-Ci om sitt år i USA, precis så upplevde jag mitt år. Hon var i USA ett år efter mig. Lite lustigt när det var också så nära mig. Hon var i San Diego och jag i Anaheim där Disneyland finns. California kommer alltid att vara mig kär och som mitt andra hem.
Augusti -73 är jag tillbaka till Frankrike och Lars tillbaka i Sverige. På den tiden skrev vi på tunt, tunt papper kallad ”par avion”. Det blev många brev och julen -73 flög jag till Stockholm för att träffa Lars och hans familj. De bodde i Kil.
Det blev en riktig kulturkrock.
Äta julbord med sill, köttbullar, skinka och ris à la Malta och allt annat som folk blandade på sin tallrik. Jag tror nog att det var maten som var det svåraste att vänja sig vid. Än idag har jag svårt med vissa maträtter. Nyponsoppa och bruna bönor är två maträtter som jag aldrig har kunnat vänja mig vid.
Lars kom till Frankrike påsken -74 och han hade också svårt med maten. Men idag tycker han om fransk mat och matkulturen.
 |
| Väl använda lexikon |
Vi bodde i en studentlägenhet och de tre första dagarna i Sverige var jag själv med mitt lexikon. Lars som var med i landslaget i friidrott flög till England för att tävla. På den tiden fanns inte dator men med ett lexikon kom jag ganska långt. Kunde tvätta kläder, handla och hela tiden hade jag mitt lilla lexikon med mig.
Lund blev min första hemstad i Sverige. Under mina 17 år i Lund, blev det att läsa svenska på Kursverksamheten. Under de första tre månader läste jag svenska med 13 andra utländska studenter. Mina bästa vänner blev Valsa från Singapore och Jose från Chili.
Vi pratade bara svenska från första början. Engelska med Valsa och lite franska med Jose på fritiden. Tyckte ibland synd om mig själv men vad man inte gör för kärleken.
Två år senare började jag mina universitetsstudier inom kommunikations och kultur, första jobbet direkt efter studierna och november 1981 föddes Elise. Det blev totalt 17 år i Lund. Malena föddes där också och det blev jobb och hus.
Självklart att det har präglat mig att bo i Lund.
Där har vi många vänner som vi fortfarande umgås med. Några har flyttat till Karlshamn, Örebro, Bromölla och några är kvar i Lund.
Tack vare Facebook, WhatsApp, Instagram med flera håller vi kontakter. Vilken skillnad det är idag från den tiden vi var nygifta i Lund. Då hade vi ingen telefon hemma, vi använde publiktelefon och försökte då och då att ringa till Frankrike och USA för dyra pengar.
Det blev svårt ibland att hålla kontakten med föräldrarna och vänner i USA. Vi skrev så mycket och det kändes bra.
Idag sa jag till min man att det kommer så lite post i brevlådan. Inte ens fakturor! Men när man får ett vykort, blir man glad.
Med vänlig hälsning
Laurence
Kommentarer